Neon bible
I was only going out to get some air
Då brukar jag träffa människor.
Förra veckan fick jag visa en grekisk kock hur svensk musik låter, han satt bredvid och blundade i tre minuter med min ipod i öronen.
Idag blev jag uppbjuden att dansa till afrikansk musik av en sweichare, men nekade så vi diskuterade böcker i stället.
Och så äter jag ju muffins :)
Igår gick jag in på ett café och ville ha en muffins
Baby went to London
Hihi
Hon överlevde garvad av solen, nödtorftigt livnärd på maniok och fisk, full med parasiter, myggbiten och fri som fågeln
Så jag började dagen med att baka skogshuggarlimpor av allt nyttigt som finns.
Sedan mixade jag ihop en hummusfrukost som mest bestod av kikärtor, citron och pesto plus lite spiskummin plus lite salt.
Efter jag läst om kommunpolitik i BLT och borstat bort all nattbeläggning från tänderna tog jag på min klibbiga regnjacka och tog en enochenhalvtimmes plaskpromenad i prickiga gummistövlar och kände mig som Lotta på bråkmakargatan trots att hon inte har glasögon.
När jag väl kommit hem igen och hängt mina blöta leggings på tork ordnade jag höstmys i tvsoffan med grönt kinesiskt handknutet jasminete.
Resten av dagen ägnade jag åt att springa upp och ner för trappan och vända ner hela garderoben i resväskor. Efter en vällagad kvällsmiddag på quinoa, spenatstuvning, pesto, soltorkade tomater och en köttbulle utnyttjade jag ett av dagens få uppehåll och sprang tre kilometer utan att bli blöt om mer än fötterna. När jag svettats färdigt säckade jag ihop i soffan framför idol och proppade i mig peanutbutterswirlbrownies. Hälsodag snubblade på mållinjen, fast det är trots allt nyttigt att njuta också.
Nu ska jag möta syster hejs!
I will pick you up on my blue motorbike
Idag var en rolig dag.
Först och främst sprang jag nästan in i Motoboy på tågstationen och det var ju festligt för den senaste perioden har jag betraktat honom lite som en av Sveriges mest attraktiva män både utseende-, sång-, musik- och personlighetsmässigt. Eftersom jag tänkte att jag ändå inte har särskilt mycket prestige att förlora tog jag mig i kragen och gick ut för att konfrontera honom efter att ha gömt mig inne på pressbyrån ett par minuter, tänkte att det måste vara ödet egentligen för hur stor är chansen att han sitter ensam på en bänk i Karlskrona precis samtidigt som mig och jag heller inte har särskilt bråttom.
-Hej är du Oskar?
-Ja, det är jag ju.
-Ehh jag gillar dig
And so on.
Självklart har jag aldrig känt mig töntigare men framför allt minns jag heller inte när jag senast blev så stolt över mig själv eftersom jag tycker att jag var förträffligt modig som självmant tog initiativ till att visa honom lite uppskattning. Han tyckte säkert om det. När jag slagit mig ner på tåget kunde jag inte sluta fnissa och drog paraleller till busrigningar i mellanstadiet.
Tåget förde mig till Skåne igen där min saftiga kompis Signepigne börjat plugga och som jag inte träffat på en evighet och inte kommer träffa på en ännu längre evighet. Med en chokladfrapino i handen fick jag en rundtur i Lund och resten av tiden fikade vi som vi brukar göra. När jag skulle hem igen gjorde det ont i hjärtat och jag har börjat tröttna på att behöva försöka kväva snyftningar den här månaden. Fin som attans var hon i alla fall när hon stog där på stationen. Precis som alla de där andra jag sagt adjö till för en tid framöver.
Nu är klockan 02.52 och jag är hungrig men vet att mat är uppiggande och det är väl inte så strategiskt att stoppa i sig energi när man desperat vridit sig i sängen och hoppats på i alla fall en halvhjärtad sömn de senaste tre timmarna. Jag är trött på att försöka sova.
I måndags utnyttjade jag mitt körkort till att svänga in på preem och köpa en take away latte, satte mig i förarsätet och accelererade upp på motorvägen, höjde stereovolymen till tinnitusgränsen, vevade ner rutan och growlade fram glorious med en hand på ratten och en om latten. Så gled jag in i Skåne (jag hänger en del i Skåne) och kände mig absolut ascoolast i världen. Nådde Kristianstad och förtärde tre glassar, en kladdkaka, en latte och en gudomlig ceasarsallad i sällskap av mormor och morfar. När jag cruzat tillbaka genom Blekinge kände jag att magen krävde åtminstone en glass till så jag och vän åkte till mcdonalds. Mission måndag completed.
Och nu blev jag lite för hungrig så jag har sprungit och fixat mig ett havreknäcke med boxholmsost och bestämt mig för att det är värt det trots allt. När jag tuggat färdigt ska jag göra ett nytt sömnförsök eftersom klockan är mycket och jag säkert är trött fast jag bara inte vet om det än. Jag hört att man inte alls ska sitta vid datorn innan man går till sängs, tough shit, men egentligen tror jag att anledningen till att jag misslyckades med första sovomgången var att jag inte kunde hjälpa att fnissa till lite så fort jag tänkte på Motoboy. Jag tänker fortfarande på Motoboy. Hihi.
God natt!
And everything must start from here; Tror attd et här kan vara början på nåt stort; Sov lugnt Silvia vi vinner ändå; DET BLÅSER PÅ GENESARETS SJÖ
Allt som skulle göras är gjort, ingenting blev som jag föreställt mig, allt blev perfekt. Nu är det mer dags att vänta och jag ska vänta men först ska jag återblicka.
Jag tänker nog inte bry mig om några detaljerade redovisningar om alla vackra stunder;
Jag besökte huvudstaden med favoritkumpan no.1, sov fyrstjärnigt, fikade, shoppade, drack vin. Tog oss ut till Väddö i skärgården och upplevde Andreas på Barnens ö 2010; åt jordgubbar och körsbär i gräset, badade i dynga och solsken, svettades, dansade, sjöng, allt var så sinnessjukt, sinnessjukt och overkligt. Fantastiskt. Kom tillbaka till Stockholm omkring 04.30, åt glass på mcdonalds, tog en frukost på espressohouse. När jag klev in på Maxi 15.00 och fortfarande inte sovit sedan klockan 7 dagen före, svävade jag omkring bland yoghurten och hade ibland lite svårt att komma ihåg mitt namn.
Vi åkte till världens vackraste stad och ägnade en kväll åt att trycka ner så mycket sötsaker i halsen vi insåg att vi hade kapacitet till. Göteborg ville behålla oss lite längre men vi följde vindarna till Lysekil och åt skagen och såg Andreas igen på sommarens sista spelning. Förminglade på en hotellservering, dansade på enda nattklubben, hamnade på random efterfest i random husbil på camping 15 minuter med taxi från centrum. Tog oss tillbaka till vårt hyrda rum, sov en kvart, påbörjade hemresan. Spårat och underbart.
Tog tåget till Malmö och festivalen, såg Jonathan Johansson (det var inte bara handen som befann sig i himlen) och Shout out louds, sov på mysigt vandrarhem, frukost på espressohouse, tåget hem.
Fyra dagar senare klev jag på malmötåget igen, såg Oskar Linnros, sov fyrstjärnigt, såg Tomas Andersson Wij och Moto Boy. Farväldrink. Malmö bestod huvudsakligen av två faktorer: Musik och mat. På tåget hem grät jag för det var sista gången jag såg min Linda på alldeles för länge.
Däremellan har jag gjort så fantastiskt mycket mer och sommaren har i princip varit precis så spårad och underbar som jag ville ha den. Tack för säkert några av de vackraste månaderna i mitt liv, tack för allt.
Mina minnen är som körsbär i punch
Vad gäller sötsaker har jag liksom inga begränsningar. Ett av de fina sommarprivilegierna är att man kan leva på socker oavsett tid på dygnet, skapa oförskämt sötsliskiga kreationer att ta med på delikata och fantastiska picknickar. 
Min sockersommar, ett urval.
Och vi dricker lite portvin och tuggar kex
Sedan den där underbara resan till Stockholm och dess skärgård har jag även hunnit med en fantastisk och lite sinnessjuk utfärd till västkusten i sällskap med samma kompanjon, samt fatta kanske det största beslut jag hittils gjort i mitt unga liv. Och jag vet fortfarande inte hur jag ska uttrycka mig för att tillräckligt kunna understryka alla emotionella explosioner, men ibland är allt så fantastiskt vackert och sådana känslor är kanske inte riktigt värda att analyseras.
JAG SKA STILLA ALLA STORMAR I MIN SJÄL
BARA DYNINGAR SKA GUNGA I GODAN RO
I MITT SINNE SKA ORKANERNA DÖ
VACKERT VÄDER PÅ GENESARETS SJÖÖÖÖÖÖÖÖ
Säg mig att vi har nån överraskning kvar
Och för varje dag och minut som passerar blir det bara mer uppenbart hur snabbt jag måste bryta med den här staden, innan jag ofrivilligt täpper igen halsen med frustrationsklumpar och tappar bort alla mina själsliga vänligt sinnade principer i en påtaglig längtan efter att hitta nya miljöer som inte skaver sönder mitt inskränkta sinne, som på grund av att det faktiskt alltid varit instängt i samma huvud och ständigt omges av samma individer och partiklar och konversationer, beteenden, bemötanden, inte fått tillräckligt med stimulans till att producera nya perspektiv att sätta i omloppsbana. Illa kvickt ska det gå, avstampen, jag ska bara våga först, väga lite, fatta några beslut, SEN HOPPAR JAG yesbox PUSS
(senare tänker jag berätta om sommardagar och en fantastisk resa)
ALWAYS I WANNA BE WITH YOU AND MAKE BELIEVE WITH YOU AND LIVE IN HARMONY HARMONY OH
Och nu är det över, eller är det nu det börjar? Min framtid är en gåta för jag har ingen aning, och därför känns det som att vi den senaste terminen jobbat oss mot slutet av livet. Studentveckan har varit galen och intensiv och fantastisk, vilket var precis vad jag planerade för den, och trots att jag aldrig fick sova i någon buske (jag fick inte sova alls) och vakna upp stelfrusen och miserabel, har jag fått uppleva andra detaljer jag kommer berätta om resten av livet. Sinnet börjar komma ifatt nu, och det gör även de för stunden förlorade sekvenserna av de senaste dagarna. Några dagar efter studenten fick jag min första upplysning och förstod för några sekunder att jag inte längre har en skola att relatera till, inget skåp att förvara jackan i, inga bortglömda uppsatser att färdigställa, ingen skolmail att bevaka, ingen rektor att besöka, ingen skolmat att klaga på. Jag satt med händerna slutna runt en perfekt skummad mellanlatte för 34 kronor mitt emot mamma på vår favoritplats vid fönstret på världens bästa Wayne’s. Jag var dagen efter, det står jag för, på ett dåsigt sentimentalt och fantastiskt vis, drog upp axlarna till öronen och gömde hakan i min skogsgröna scarf, gjorde mig så liten jag kunde bakom mina stora glasögon. Det var då jag insåg det faktum att jag för tillfället var mer pliktbefriad än jag någonsin varit tidigare i livet, och jag minns inte när jag senast lät själen le lika stort och lika helhjärtat.
Jag vill tacka, alla som gjorde veckan till vad den blev, alla klasskompisar, alla vänner, alla släktingar och gäster. Trots att ungefär två av de inblandade kommer ha sett detta inlägg så vill jag att ni ska veta hur ofantligt mycket det betyder att ni finns och att ni brytt er om att lägga ner den energi ni gjort. Jag älskar er.
Fredagen 28 maj
Under benämningen bal var Studentbalen bortsett från smaken på maten ett fiasko. Om vi däremot döper kvällen till Kvällen då alla dansade sönder stan i balklänningar var den nog fantastisk.
Jag hade 1645 kronor i håret och stans bästa kavaljer. Vi frös, vi poserade, minglade, åt. Efter vi lämnat statshotellet fylldes alla stans nattklubbar av svettiga dansande långklänningar och håruppsättningar och ståtliga pojkar i kostym. 
Lördagen 29 maj
Eurovision orsakade favorit i repris, schlagerkväll nummer två, vilken övergick i ett nattbad på impuls, filtar eld och te. Kommer hem klockan fyra, ställer mig och bakar scones till mamma inför morsdag och hennes traditionella frukost på sängen. 
Onsdagen 2 juni
Syftet är förfest i lägenhet och utgång för att välta stan. Jag är oparty och häller i mig fem koppar te och lyckas få ner tillräckligt många i mysstämning. Springer runt och försöker hitta en nattklubb som säljer take away latte klockan två, misslyckas och vänder tillbaka till lägenheten. Sover en halvtimme, tre pers i en svettig soffa. Stiger upp klockan sju och köper latte och croissent på pressbyrån tillsammans med en fin vän, förtär frukosten i solen på Borgmästarekajen, promenerar upp för körlektion kvart i nio och går sedan direkt till skolan.
Torsdagen 3 juni
Packar badväskan och möter en skara delikata individer på den bästa grillstranden i länet. Brer ut en filt på bryggan och stirrar på stjärnhimlen till klockan två.
Fredagen 4 juni
En grillkväll för att fira en vacker kompis nittonårsdag. När mörkret lagt sig och elden slocknat promenerade vi in till stan, luktade rök men dansade till tre.
Tisdagen 8 juni
Spenderar kvällen i Lyckeby med att pynta flaket som ska regera stadens gator nästa dag. 
Onsdagen 9 juni
Det är dagen D och jag har sovit förvånansvärt gott. Är nervös redan innan jag klivit upp ur sängen, byter om och beger mig till Björkholmen för champagnefrukost klockan åtta. Spatserar in mot skolan för fotografering, skriker, visslar, tutar. Äter gemensam lunch på Castello, vattenborgen. Kycklingspett, gudomligt. Återvänder till skolan för ytterligare fotografering, minglar äpplemust med ciderkaraktär. Tränger in oss i aulan för tävling i studentsången, tror smil vann, inget viktigt. Tvingas balansera på en röd linje för att släppas in i chapmans aula, lyssnar på gymnasiekören, applåderar för stipendiater, sjunger min sista Den blomstertid nu kommer, peppar för trappan KAN INTE SITTA STILL. SPRINGER UT. Kramar pussar alla fina släktingar och vänner, kommer upp på flaket, dansar BIG BOOTY BITCHES upp för backar, ner för backar, kliver av och ringer far. Kommer hem till världens bästa studentskiva, blir bland annat uppringd av SIMON NORRSVEDEN som säger grattis och det är återigen bevisat vem (jag) som har finaste kompisen (Linda) i världen. Åker till Björkholmen igen, umgås, peppar, festar. Betalar 150 för Sliver och dansar till de stänger, letar efterfest, slutar i att vi springer runt i stan, tittar på havet från Stumholmen, tar halv sex bussen hem till vän, tar ytterligare en buss från henne och kliver in i mitt eget hus 06.38, lagom till att min ett och ett halvt år gamla kusin som sover i vardagsrummet vaknar och är redo att möta dagen. 
Torsdagen 10 juni
Törnströmska tar studenten, går på en skiva. Pepp hos vän, vin på Villgotts, Sliver, dansar till ett, äter gyros, går hem till annan vän, sover tre timmar i fluffiga täcken, får skjuts till mitt eget hem 10.00.
Fredagen 11 juni
Chapmans och friskolornas student, åker in till stan igen efter tre timmar i huset. Delar ut rosor och försöker le mot folk på skolgården, det går sådär. Tittar på flaken, åker hem, byter om, går på skiva, åker hem, byter om, går på skiva, har himla trevligt och håller på att dö av sömnbrist. Vinlgar ut på stan, möter folk, regerar Sliver och dansar till tre, tar nattbussen hem, känner mig fullständig och har GÅTT SÖNDER. Kokar ägg och äter med salt kaviar, lyssnar på fåglarna på verandan, går och lägger mig 04.30.
Lördagen 12 juni
Åker in till stan efter fyra timmars sömn för att fika med världens vackraste mamma som lagt ner sin själ i allt som haft med studenten, och egentligen hela mitt liv, att göra. (Detta är dagen för min upplysning som jag redogjorde för tidigare i inlägget.) Spatserar runt på stan i mina stora glasögon och har ärligt talat aldrig känt mig vackrare. Träffar mina tre allra trognaste och vackraste följeslagare och fikar igen. Åker hem, köper pizza, stänger av mobilen och har min första riktiga hemmakväll på jag vet inte hur länge, ensam med mamma och med fullständig närvaro.
Söndagen 13 juni
Födelsedagspoolparty för fin vän, grillar marshmallows över stearinljus, jag säger inte mycket alls, blir sentimental och tårögd och varm i hela kroppen av att bara titta på alla fina individer runt mig. Cyklar hem i somamrnatten. 
Onsdagen 16 juni
Sagolik fika i kvällssolen på Wayne's. Utflyttningsfest för ex klasskamrat, kan egentligen inte festa för jag ska upp tidigt.
Torsdagen 17 juni
Efter två timmars sömn spenderar jag tio timmar av årets säkert vackraste dag i fleece och vantar bakom mjölken på maxi, har sträckt varenda sena i kroppen och sett solen endast genom springan mellan lagret och lastbilen som levererade femton högvagnar med arlavaror.
Däremellan har jag bakat tårtor, haft klassdagar, gått mina sista lektioner, ätit glassar, köpt presenter, övningskört, jobbat, och allt annat man kan hitta på. Vad jag mest försökt få fram i dessa små berättelser är hur otroligt lite sömn jag fått de senaste veckorna, hur sliten och smutsig jag varit, att det egentligen var precis det jag planerade och hur mycket jag älskat det och FÖRTJÄNAT DET, utnyttjat det, levt i det, och redan saknar så det emotionellt skaver sönder mig. Om jag fick göra det igen, då skulle jag göra det igen. Jag vet inte vad som händer nu men nånting händer och det ska vara vackert och det ska vara sagolikt för livet är förbannat underbart och har bara börjat och jag har inga begränsningar, inte ens bakom mejeridisken, för även mejeridisken kan vara en välsignad plats. Alla mina kommande dagar kommer bli de vackraste hittills, det är säkert, ingenting kan stoppa mig, ingenting kan stoppa OSS, TACK FÖR DEN HÄR TIDEN, LET'S FACE THE NEW ONES, ÅH LIVET, HEJ LIVET!!!!!!!!!!!!!!!!
BIG BIG BOOTY BITCHESSSSSSSSSSSS
OOOOOOOOOOOOOCH JAG HAR TAGIT STUDENTEEEEEEEEEEEEEEN
And watch as your heart speeds up endlessly
DET ÄR SÅ DIMMIGT, ALLTING
JAG SVÄVAR TROR JAG
JAG TAR STUDENTEN
JAG SKA SOVA NU ELLER SNART
GOD NATT GOD NATT GOD NATT
För jag ska ta studenten åh jag ska ta studenten
VECKA 20
Under den gågna veckan har jag hunnit bege mig 450 meter under marken och smakat på 7000 år gammalt vatten som jag nu bevarar i en liten flaska på översta hyllan.
Jag har också fått finbesök av en liten delikat varelse som begett sig hela vägen till kusten ända från de djupa Åsedaskogarna. Hon anar inte vad hon behövdes, och vad fint det var att se henne sitta där på tågstationen när jag kom för att hämta upp henne. Vi hade äggpicknick, Waynesfrukost, och framför allt bakade vi tårta, såklart. PUSS
När hon sagt farväl skulle jag gå och ta på mig mössan tillsammans med resten av stadens studenter, och det var egentligen inte förrän vi stod där på skolgården med visselpipan i munnen som jag förstod att det händer på riktigt.
Dagen efter fick jag hålla huvudet högt och försöka mitt yttersta för att inte somna i mormors soffa under det stundande kalaset. Det är en himla tur att jag har så fina kusiner som gjorde det möjligt.
Jag har dessutom utvecklat ett starkt tuggummiberoende som tilltar i styrka varje dag. Har intalat mig själv att jag försöker bekämpa känslan, men egentligen tror jag inte att jag gör mitt bästa.
Idag har jag varit hemma för jag förtjänade det. Jag har inte gjort någonting och dagen har gått alldeles för snabbt och det har varit underbart.
Den gröna skogen väntar på mig nu. DET ÄR DAGS
Då skålar vi igen för alla stora ord
Senaste kanske var luddigt, men världen är förbannat luddig ibland. Precis som min favoritnalle, han är också luddig, men jag älskar honom för det finns ingen som honom.
De senaste veckorna/månaderna har, utöver det, varit stundvis fantastiska. 
Jag har sett ett vackert Italien; inser mina begränsningar så fort jag återvänder till Blekinge.
Tittat på schlager; älskar att det finns människor som vågar fira utan att förlora ryggrad.
Fikat oavbrutet; Waynes är mitt liv, min relation, min själ, mitt allt.
Träffat fina Litauer; och jag är kär.
Ätit sagolika frukostar; Pannkakor, grädde, sylt. Scones, ost, marmelad. Löskokta ägg, kaviar, skogshuggargrova hembakade brödskivor. Exotiska fruktsallader. Waynesfrukost.
Poserat för vinden på höga berg; och blivit förälskad i vårt slutförda projektarbete.
Upplevt Ronnebygatan klockan sju en lördagsmorgon; dagen efter valborg, solen skiner, sovit en timme, ska åka på konfirmation och le mot släktingar, sveper två stora statoillattar i bilen.
Lärt mig sticka i solen; och jag har kommit ett steg närmare drömmen om stickcafé och pensionerade nya bekantskaper.
Förevigat en fysiklektion; börjar inse att jag snart ska lämna skolan, det kryper innanför skinnet. Ser fram emot det, fasar för det, jag är så himla liten, hjälp mig.
Fiskat bland vitsippor; hade ingen känsel kvar i tårna.
Done some serious dancing
Samt samlat mansmagar:
PUSS OCH GOD NATT
