I will shine and sing my heart
Sitter hos en fin vän i stan och tänker på livet och djupa metaforer medan jag väntar på att hon ska avsluta sin lunch. I min mage finns en Waynesscones som skvalpar runt i en stor smaksatt karamellatte, bearbetas som en kletig deg i en köksassistent, och jag är så känslosam och vill bryta ihop i bekännelser över skummad mjölk eller stirra in i vackra leende ögon som utsöndrar ovillkorlig och fördomsfri värme, saknar solen som jag inte sett sen, alldeles för länge sedan, men värnar om snön som fallit från himlen i ungefär en evighet. Har fastnat i en melankoli som inte tar mig någonstans men får mig att successivt tappa fattningen om verkligheten och falla in i ynklig självömkan och ett kärleksbegär från vem som helst som skulle våga ge mig en ärlig omfamning. Min fina vän och jag ska ta en promenad snart, hon har ätit färdigt nu, hon har världens fluffigaste täcken och därför vill man helst alltid somna i hennes säng efter sena kvällar, vakna upp och promenera till vadskullejaggörautandigWaynes och spendera dagen med sentimentala magkänslor. Ha en vacker dag. PUSS
WE CAN WORK IT OUT
Helgen var inte bara en kärlekshelg ur söndagsperspektiv, utan även hela lördagen, och framför allt lördagskvällen, andades så mycket passion och adrenalin att det egentligen kan betraktas som ett under att magen kunde fyllas med så mycket tårta utöver alla bubblande känslor. Vi tog en traditionell supporta-Andreas-helg i smålandsskogarna och lät livet kretsa kring den gröna pojken på melodifestivalsscenen de timmar jag spenderade i Åseda, la flest lördagstimmar på att bygga vårt sjunde kalorimonster. 
Hur den såg ut
Hur den smakade
Hur mycket jag lämnade i Lindas kylskåp
Och som en följd av uppståndelsen kring hans finalplatsseger och allt socker som rann i blodet åkte vi iskana i mörkret.
För det är en sensation, han är i final, det är så fint och han förtjänar det och jag är så innerligt lättad och glad och VILJESTARK, och under ett Gomorron Sverige besök hann han utlova både skiva till sommaren, sommarturné, stor turné till hösten PLUS utökning i familjen. HE'S ALIVE AT LAST och
LIVET
KAN
BÖRJA
PUSS
Tingeltangel
Ibland när det väsentligaste för en fullständig sinnesstämning är en bestämd respons från människor med goda intentioner, blir bemötandet sällan utformat på det sätt man egentligen både så oklanderligt och innerligt förtjänar. Fika och vackra ord.
Och ibland leder helgsummeringarna till så fantastiskt överraskande positiva resultat att jag undrar hur jag i torsdags kunde resonera mig till lägre förväntningar. Puss
Please don't use those harsh words
Idag är världen fortfarande precis så vit precis den varit i en evighet, och den är mulen och iskall och strålande vacker och jag har inte avsiktligt lagt ut mig själv för backarna på alldeles för många dagar, snötäcket är oförskämt orört och förtjänar så fantastiskt mycket mer uppmärksamhet än någon i mängden lyckats skänka det de senaste gågna tidsenheterna. Idag är jag introvert och jag vinglar och jag vill gråta ibland och skratta ibland och anser definitivt att ingen i världen förtjänar en latte med krämigt skum lika mycket som jag, förutom stunderna jag förstår att helgen varit en fantastiskt bra sådan och det som karvar på magkänslan är lite förlorad sömn, samvetskval och ett par småsinta familjekonflikter. Blommorna i fönstret har fäst ögonen mot jorden och det kanske påverkar sinnesstämningen negativt, men samtidigt får jag ha överseende med deras synligt psykiska smärta, jag har aldrig tagit hand om blommor förut. De är väsentliga nu, tillsammans med utvalda tekoppar och höstfärgade bokryggar, mitt rum är vackert.
Jag ska dammsuga för att ge mina föräldrar en hint om att de skapat en dotter med goda intentioner och ett lättillgängligt samvete, visa min önskan om försoning och lite förlåtelse genom en blygsam handling i stället för verbala böner. Jag ska koka tevatten och värma mina vinterspruckna händer i dagsljuset vid köksbordet med ögonen på den olästa lördagstidningen och ett mentalt fokus någonstans ovanför molnen. Jag är sorgsen och sårbar men trädgården är så sagolikt vit och jag är så dåsig att jag inte är säker på om mina fötter har kontakt med marken. Jag tror jag tycker om det någonstans, det känns egentligen väldigt fint, åh det känns jättefint. Ha en vacker dag.
Jag ska dammsuga för att ge mina föräldrar en hint om att de skapat en dotter med goda intentioner och ett lättillgängligt samvete, visa min önskan om försoning och lite förlåtelse genom en blygsam handling i stället för verbala böner. Jag ska koka tevatten och värma mina vinterspruckna händer i dagsljuset vid köksbordet med ögonen på den olästa lördagstidningen och ett mentalt fokus någonstans ovanför molnen. Jag är sorgsen och sårbar men trädgården är så sagolikt vit och jag är så dåsig att jag inte är säker på om mina fötter har kontakt med marken. Jag tror jag tycker om det någonstans, det känns egentligen väldigt fint, åh det känns jättefint. Ha en vacker dag.
Men jag har ivern iver ivern ivern IVERN Iveriverihansblodomlopp
Och snälla ta era sjumilastövlar eller privatchaufförer och hämta upp mig om en minut, vi kan kasta ägg på tegelväggar eller flyga runt Finland eller rulla ner för kilometerlånga snöbackar, måla om världen i en vågad färg eller kidnappa hästar från kommunala stall och galoppera längs stränderna som de gör i de vackra STORSLAGNA filmerna. Jag exploderar om en två tre sekunder om jag inte kommer på effektivare vis att bli av med allt adrenalin, överskottsenergi SOM FLÖDAR PUMPAR RUSAR i hela min fysiskt närvarande kroppsmassa. Snart spränger jag dörren och löper runt kvarteret i mitt blöta hår, mina glasögon, mitt långa Mimmi Piggnattlinne. JAG GÖR DET I'M GONNA DO IT. STOPPA MIG INTE.
You wanna follow your heart and your heart was to be broken the old fasion way
Jag vet inte vem jag är och jag har sagt det förut men ibland är det mer uppenbart än andra gånger, som när jag första skoldagen satt på bussen och försökte komma ihåg vilken personlighet jag brukar välja till korridoren. Ibland känns det nästan bättre att blunda för funderingar och försöka sluta analysera alternativa åsikter och i stället ovillkorligt stå fast vid de jag haft sen fyra års ålder med ett motiv om att det är vad som effektivast värmer hjärtsäcken.
Men jag vet inte hur jag skulle definiera mig om någon bad mig om en invändig resumé. Isabelle heter jag, pluggar elektromagnetism och binära tal, spenderar alla lediga minuter på Waynes så länge det finns någon som vill sitta mitt emot. Någon gång i tiden hade jag kunnat säga, Jag älskar choklad, men inte tusan köper jag choklad mer än en gång varannan månad. Detta av samma anledning som alla andra avsäger sig söta saker, sockerintag, viktmedvetande, ekonomiska prioriteringar, och visst älskar jag choklad men då avses endast den söta, söta mjuka smaken på tungan, och inte de sinneliga och kroppsliga konsekvenser överdriven konsumtion alltid har en tendens att resultera i. Om det finns någon poäng jag försöker framhäva är det nog att det är så sagolikt enkelt att förändra ytliga personlighetsdefinitioner men lite av en omöjlighet att gräva fram alla de visioner och principer jag vill tro att jag bär på nånstans där långt in i, kanske, höger hjärnhalva. Intresseklubben noterar, men jag tror att i alla fall kanske en eller två personer förstår mig.
Enligt mitt horoskop skulle jag två gånger förra veckan mött en gammal kärlek. Tänk på ditt utseende, stod det.
Under vår senaste fyrstjärniga stockholmsresa låg vi i dubbelsängen en kväll och diskuterade Anders & Putte, pojkarna på tv som sjöng om Iver och Pinsamhet. Linda hittade ett par klipp på youtube och mitt i nostalgivågen kunde jag inte låta bli att beställa skivan som landade pladask i brevlådan idag. Så förutom att ha överlevt min första lärarledda övningskörning, ritat diagram över inducerade spänningar, och blivit snöslaskduschad av polska lastbilar på min kvällspromenad, har jag sedan skolan slutade sprungit omkring i huset och vrålat tillsammans med stereon
JAG ÄR NÖJD NÖJD NÖJD
MANNEN HÄR ÄR VÄLDIGT NÖJD
eller
JAG HAR FÅTT IVEEEEEEEEEEEEEEEEEEERN
Och det känns lite fantastiskt att få höra melodier som inte fysiskt funnits närvarande sen jag slaviskt följde bolibompa, och det liksom rusar i hela kroppen när en ny låt inleds och jag upptäcker att jag inte ägnat den en tanke på säkert tolv år, men vid återupplivning märker att jag praktiskt taget kan texten utantill. Tänk vad mycket vi hunnit med va? :)))) Känsliga-bitar-party hos mig nu bums, vad sägs om det?
Men jag vet inte hur jag skulle definiera mig om någon bad mig om en invändig resumé. Isabelle heter jag, pluggar elektromagnetism och binära tal, spenderar alla lediga minuter på Waynes så länge det finns någon som vill sitta mitt emot. Någon gång i tiden hade jag kunnat säga, Jag älskar choklad, men inte tusan köper jag choklad mer än en gång varannan månad. Detta av samma anledning som alla andra avsäger sig söta saker, sockerintag, viktmedvetande, ekonomiska prioriteringar, och visst älskar jag choklad men då avses endast den söta, söta mjuka smaken på tungan, och inte de sinneliga och kroppsliga konsekvenser överdriven konsumtion alltid har en tendens att resultera i. Om det finns någon poäng jag försöker framhäva är det nog att det är så sagolikt enkelt att förändra ytliga personlighetsdefinitioner men lite av en omöjlighet att gräva fram alla de visioner och principer jag vill tro att jag bär på nånstans där långt in i, kanske, höger hjärnhalva. Intresseklubben noterar, men jag tror att i alla fall kanske en eller två personer förstår mig.
Enligt mitt horoskop skulle jag två gånger förra veckan mött en gammal kärlek. Tänk på ditt utseende, stod det.
Under vår senaste fyrstjärniga stockholmsresa låg vi i dubbelsängen en kväll och diskuterade Anders & Putte, pojkarna på tv som sjöng om Iver och Pinsamhet. Linda hittade ett par klipp på youtube och mitt i nostalgivågen kunde jag inte låta bli att beställa skivan som landade pladask i brevlådan idag. Så förutom att ha överlevt min första lärarledda övningskörning, ritat diagram över inducerade spänningar, och blivit snöslaskduschad av polska lastbilar på min kvällspromenad, har jag sedan skolan slutade sprungit omkring i huset och vrålat tillsammans med stereon
JAG ÄR NÖJD NÖJD NÖJD
MANNEN HÄR ÄR VÄLDIGT NÖJD
eller
JAG HAR FÅTT IVEEEEEEEEEEEEEEEEEEERN
Och det känns lite fantastiskt att få höra melodier som inte fysiskt funnits närvarande sen jag slaviskt följde bolibompa, och det liksom rusar i hela kroppen när en ny låt inleds och jag upptäcker att jag inte ägnat den en tanke på säkert tolv år, men vid återupplivning märker att jag praktiskt taget kan texten utantill. Tänk vad mycket vi hunnit med va? :)))) Känsliga-bitar-party hos mig nu bums, vad sägs om det?
Then again we wake up from the world we're captured in
Läs
Och ibland blir jag förvånad över hur världen ser ut och vilka enorma kontraster det finns mellan våra landsgränser. Vi hävdar vår rätt att få älska vem vi vill på lika villkor, medan det i artikeln berättas att förslaget om att ta bort dödsstraffet för homosexuellas samlevnad mött stora protester. Lever vi verkligen på samma planet?
Och ibland blir jag förvånad över hur världen ser ut och vilka enorma kontraster det finns mellan våra landsgränser. Vi hävdar vår rätt att få älska vem vi vill på lika villkor, medan det i artikeln berättas att förslaget om att ta bort dödsstraffet för homosexuellas samlevnad mött stora protester. Lever vi verkligen på samma planet?
You're so sweet you caused me caries
Jag har inte riktigt reflekterat över året egentligen, men när jag kastar ett par blickar bakåt såhär i januarikylan förstår jag att de senaste tolv månaderna stundvis har varit sagolikt fantastiska. Jag gör som många gör, jag sammanfattar:
Januari: Började året i Florida och spenderade den första veckan med saltvatten, värme, solstrålar och upplevelser som skulle kunna vara tillräckligt för resten av 2009.
Februari: Promenerade i snön och drunkade i studier.
Mars: Våldgästade Linda i smålandsskogarna, bakade tårta och lunchade med snyggSimon.
April: Åkte till Köpenhamn nån dag, hade frukostpicknick en annan.
Maj: Kände att vi inte sett Andreas på ett tag och begav oss till jazzfestival i Ängelholm.
Juni: Springsteenkonsert i Stockholm, sommarinvigning i oskarshamn, styrde och ställde i mejeriet på Maxi, firade lite midsommar, såg solen gå upp.
Juli: Intog Hultsfred, älskade Häckner i Göteborg, grät ett dygn, klädde bra i röd fleece och vantar bakom mjölken, upplevde dagar/kvällar/nätter ungefär som de i sagorna.
Augusti: Sög det sista ur sommaren på Malmöfestivalen, sa adjö till lite allt möjligt, påbörjade sista skolåret.
September: Årets revolt; Skåne och tillbaka på cykel!!
Oktober: Blev vuxen på pappret, levde party i Litauen, tog ytterligare en tårtsväng till Åseda.
November: Gick en del i skolan och såg Andreas bara överkropp på Ladies Night.
December: Och så påbörjades en vacker julväntan, tomten knackade på den 24e, Stockholm erbjöd mellandagsrea och fyrstjärnig frukost, och året som helhet avslutades i fint sällskap.
Tack tvåtusennio!
Nu luktar det lax i trappan och det känns fint för magen har gjort slut på all bensin sen sist jag tankade. Men allra mest ser jag fram emot att knäppa jackan högt i kragen och ta en promenad i snön innan jag drar upp fötterna under t-shirten och fäster ögonen på tvskärmen resten av kvällen. Efter en timme ska jag mäta upp vatten till tebryggaren och omsorgsfullt placera en ostskiva på ett knäckebröd med havre. Igår var jag, föresten, fruktat produktiv vad gällde köksaktivitet, och när mörkret intog min harmlösa halvö hade jag skapat både gröt, scones, bröd och tre sorters fruktbollar med hjälp av ett öppet sinne och säkert åtta olika sorters mjöl. Igår hade ingen egentligen behövt svälta.
Januari: Började året i Florida och spenderade den första veckan med saltvatten, värme, solstrålar och upplevelser som skulle kunna vara tillräckligt för resten av 2009.
Februari: Promenerade i snön och drunkade i studier.
Mars: Våldgästade Linda i smålandsskogarna, bakade tårta och lunchade med snyggSimon.
April: Åkte till Köpenhamn nån dag, hade frukostpicknick en annan.
Maj: Kände att vi inte sett Andreas på ett tag och begav oss till jazzfestival i Ängelholm.
Juni: Springsteenkonsert i Stockholm, sommarinvigning i oskarshamn, styrde och ställde i mejeriet på Maxi, firade lite midsommar, såg solen gå upp.
Juli: Intog Hultsfred, älskade Häckner i Göteborg, grät ett dygn, klädde bra i röd fleece och vantar bakom mjölken, upplevde dagar/kvällar/nätter ungefär som de i sagorna.
Augusti: Sög det sista ur sommaren på Malmöfestivalen, sa adjö till lite allt möjligt, påbörjade sista skolåret.
September: Årets revolt; Skåne och tillbaka på cykel!!
Oktober: Blev vuxen på pappret, levde party i Litauen, tog ytterligare en tårtsväng till Åseda.
November: Gick en del i skolan och såg Andreas bara överkropp på Ladies Night.
December: Och så påbörjades en vacker julväntan, tomten knackade på den 24e, Stockholm erbjöd mellandagsrea och fyrstjärnig frukost, och året som helhet avslutades i fint sällskap.
Tack tvåtusennio!
Nu luktar det lax i trappan och det känns fint för magen har gjort slut på all bensin sen sist jag tankade. Men allra mest ser jag fram emot att knäppa jackan högt i kragen och ta en promenad i snön innan jag drar upp fötterna under t-shirten och fäster ögonen på tvskärmen resten av kvällen. Efter en timme ska jag mäta upp vatten till tebryggaren och omsorgsfullt placera en ostskiva på ett knäckebröd med havre. Igår var jag, föresten, fruktat produktiv vad gällde köksaktivitet, och när mörkret intog min harmlösa halvö hade jag skapat både gröt, scones, bröd och tre sorters fruktbollar med hjälp av ett öppet sinne och säkert åtta olika sorters mjöl. Igår hade ingen egentligen behövt svälta.
OH I WISH IT COULD BE CHRISTMAS EVERYDAY
Snart mycket snart ska jag lämna Karlskrona och ge mig iväg på julsemester, Örebro och Stockholm, tack för det, och världen har aldrig varit såhär vit och så vacker och jag minns inte när jag senast badade i så mycket julkänsla.
Mitt rum börjar se ut som jag målat upp det och väggarna som en gång såg ut såhär, ursäkta obäddad säng
har bytt skepnad, ser ut såhär
Och trots att det i början kändes tomt och lite hemskt kan jag inte undvika att älska det nya, jag kan andas.
Egentligen har jag ingen blogglust alls, ska fördriva kvällen med en vinterpromenad, juldofter, nötter och familjekärlek. So long vänner
GOD JUL
Mitt rum börjar se ut som jag målat upp det och väggarna som en gång såg ut såhär, ursäkta obäddad säng
har bytt skepnad, ser ut såhär
Och trots att det i början kändes tomt och lite hemskt kan jag inte undvika att älska det nya, jag kan andas.
Egentligen har jag ingen blogglust alls, ska fördriva kvällen med en vinterpromenad, juldofter, nötter och familjekärlek. So long vänner
GOD JUL
And may all your christmases be white
Söndag - gillar min snuva, som i trans, dåsig men lycklig.
Måndag - på toppen av världen, märker inte att näsan rinner, sjunger på alla glada visor jag kan.
Tisdag - under marken, snuvar, gnäller, ynklig.
Undrar hur jag tänker bemöta välden imorgon? GOOD MORNING STARSHINE
Något som ändå gjorde dagen så himla värd var att snön började falla från himlen strax innan det började skymma, hann observera den i dagsljus en stund innan mörkret intog staden och alla lampor tändes och skapade julkvällslängtan. Fick göra de allra första fotspåren på garageuppfarten.
I söndags bakade vi lussebullar och märkte inte förrän alla bullar på 1,5 degsats tagit sin vända i ugnen att de bakats på fullkornsmjöl, vilket inte stör mig personligen, men 120 kronor saffran och sedan blir kreationerna som endast bakas en gång om året inte sådär perfekta som de egentligen har kapacitet till. Det är synd, kan vissa tycka. Bakningsprocessen var däremot den finaste jag genomlevt sedan säkert många jular, så varför inte bara vara tacksam för att man kan ha lite bättre samvete när man stoppar bullarna i munnen?
Te ska jag dricka nu.
Te är nog en av de högre makterna speciellt utvald gåva till mänskligheten, praise the lord
Köpte julte härom veckan, smakar precis som jul, tänk kanel, kardemumma, nejlika, ungefär.
Fantastiskt.
So if Santa brings that sleigh All along the Milky Way I'll sign my name on the rooftop in the snow
Och nu börjar julen liksom successivt jobba sig uppåt och har redan täckt åtminstone alla mina organ upp till midjan i varm decemberkärlek, förutom om natten då jag fryser en del om fötterna. Snart stiger det mig åt huvudet, hoppas jag, och i kväll ska jag andas in alla juldofter och smaker, all julmusik, se till att det binder till allt hemoglobin mitt blod förmår att transportera, låta det diffundera in i mina celler. Det vill säga, även läka mina naturskador med fina vänner i en soffa. Jag har ont i halsen, snuvar lite, vet att jag egentligen håller på att bli alldeles fantastiskt förkyld, men låtsas inte om det eftersom det absolut inte passar in i de planer jag adresserat till min närmaste framtid. I morgon ska vi få julfika i skolan efter vi fått lyssna på luciatoner, och om jag lyckas ta mig igenom helgen både levande och med lite fler julklappar att gömma i garderoben skulle jag inte bli så himla förvånad om tomten dök upp någon vecka tidigare.
Besökte världens vackraste Göteborg i helgen, drack latte och latte, åt räkor på riktigt, andades en del, spenderade en kväll med syster på Jul på liseberg vilket säkert är något av det juligaste och finaste jag varit med om.
As good as it gets med mobilkamera
Lamporna, ljuset, känslan, dofterna, fanns överallt
MEN JAG HAR EN LAST SOM
HÅLLER MIG FAST
I ETT JÄRNGREPP VARJE VINTER
JAG VILL HA MER JUL GE MIG MER JUL JAG VILL HA MER JUL
TUSEN STJÄRNOR SOM TINDRAR
GLITTER SÅ LÅNGT JAG SER
AV JULELJUS SOM GLIMMAR
VILL JAG HA
MER
Besökte världens vackraste Göteborg i helgen, drack latte och latte, åt räkor på riktigt, andades en del, spenderade en kväll med syster på Jul på liseberg vilket säkert är något av det juligaste och finaste jag varit med om.
As good as it gets med mobilkamera
Lamporna, ljuset, känslan, dofterna, fanns överallt
MEN JAG HAR EN LAST SOM
HÅLLER MIG FAST
I ETT JÄRNGREPP VARJE VINTER
JAG VILL HA MER JUL GE MIG MER JUL JAG VILL HA MER JUL
TUSEN STJÄRNOR SOM TINDRAR
GLITTER SÅ LÅNGT JAG SER
AV JULELJUS SOM GLIMMAR
VILL JAG HA
MER
Sov lugnt silvia vi vinner ändå
Jag är ingen ledsen individ egentligen men när jag hamnar i den där melankoliska sorgeklyftan ibland som de flesta gör var och varannan dag får jag en himla blogglust och vill att alla ska analysera mitt poetiska inre. För ett par veckor sedan fick jag en impuls som håller på att förändra mitt liv. Jag satt där, mitt emot mamma med min waynesfrukostlatte i händerna och diskuterade framtiden, sa nånting om att jag kanske borde ändra om i rummet lite för att jag faktiskt klagat en del på mentala andningssvårigheter när jag stänger in mig innanför väggarna. Plötsligt fick jag en fruktansvärd drivkraft och känslan av att jag snarast måste avlägsna alla påträngande detaljer som inte längre är nödvändiga för att bekräfta min identitet, för att kunna gå vidare med mitt liv. Lördagkvällen spenderade jag alltså med att praktiskt taget riva ner mina senaste fyra år från väggarna och bakom det som förra veckan mest bestod av Andreas Johnson visade det sig finnas lila och vita väggar som för tillfället är fyllda av en himla massa fettfläckar. Just nu är jag lite oviss och vet inte hur jag ska bygga upp min nya rumsrelation, men är långt ifrån färdig med att rensa bort andra oväsentligheter från lådor och hyllor och har därför tid att tänka ett tag till. Det värsta var den personliga kris jag var tvungen att genomgå innan jag kunde ta det första riktiga steget, plocka ner första bilden, för ni ska veta att det kändes fruktansvärt i både hjärta och tunntarm, samtidigt som jag visste att jag var skyldig mig själv ett uppbyte. Nu är jag tom, förlorad, vet inte vem jag är eller vilka principer jag står fast vid och funderar lite på vad jag egentligen har gjort. Var är mitt rum? tänker jag, och jag har inte ens tagit bort alla vackra tavlor och de viktigaste i posterväg, för det har jag ändå för avsikt att låta hänga kvar.
Principer har jag nästan slutat tro på i allmänhet, har brutit alldeles för många av mina egna och insett att de visserligen hade en fin baktanke men var omöjliga i praktiken. För det andra tänker jag alldeles för mycket på hur jorden en dag ändå kommer gå under och våra handlingar inte längre existerar i varken böcker eller sinnen. Men missförstå mig rätt, jag tycker om valfriheten det ger oss, ingen mer än vi kan tala om vår livsmening.
Såvida det inte finns en fader vår i himlen, och jag har faktiskt börjat läsa bibeln. Det är ett högst frivilligt projekt som jag än så länge tycker ganska bra om, tänker att det är både lärorikt och intressant, och om man försöker se det som vilken roman som helst är det inte svårt att hitta engagemang i historien, även om berättelserna skiljer sig ganska markant från vad jag läser i vanliga fall. Jag måste säga att jag förundras, av dess okänslighet och dolda brutalitet, och erkänner att min tidigare bild av bibeln som en kärleksfull historiesamling har förändrats ganska radikalt, och har fruktansvärt svårt att förstå hur man kan ha viljan att tro på dessa skrifter. Samtidigt förundras jag över vilken roll religion har spelat genom hela människans historia, hur vi egentligen hanterar vårt förnuft.
Vad är vi, va? Vad vill vi? Vad kan vi, vad ser vi, vad gör vi?
Och ibland ler jag hela vägen till skolan och ibland vill jag ringa alla förlorade kontakter och be dem komma tillbaka och låta mig leva i vår bästa tid igen. Jag är så ung, så liten, naiv, borttappad, och jag är hungrig nu, som aldrig förr, men jag ska vänta på frukost och göra det till den finaste frukosten sedan i morse för i morse var mina scones varma och knapriga på utsidan och mjuka i mitten och teet smakade äpple och fläder och bara därför har jag varit världens mest attraktiva kvinna idag. Och nu sitter jag här och vill mest drunkna i djupa blickar och varma ord från någon med livsmotiv och visioner, men är fast med en dataskärm och väntetid på andra avenyn. Egentligen hade jag tänkt ta upp hur illa jag tycker om Andreas medverkan i melodifestivalen igen, och om alla vackra julkänslor jag flyger omkring med nästan konstant, förutom då jag grämer mig i självömkan och uppdaterar bloggen. I morgon har jag hemskt biologiprov men klarar mig ändå för jag vet det och jag vill det och nu ska jag dricka rött te som ska smitta magen med varma känslor, känslor som vill tillbringa en fin natt tillsammans med mig och blommiga lakan. Puss
Principer har jag nästan slutat tro på i allmänhet, har brutit alldeles för många av mina egna och insett att de visserligen hade en fin baktanke men var omöjliga i praktiken. För det andra tänker jag alldeles för mycket på hur jorden en dag ändå kommer gå under och våra handlingar inte längre existerar i varken böcker eller sinnen. Men missförstå mig rätt, jag tycker om valfriheten det ger oss, ingen mer än vi kan tala om vår livsmening.
Såvida det inte finns en fader vår i himlen, och jag har faktiskt börjat läsa bibeln. Det är ett högst frivilligt projekt som jag än så länge tycker ganska bra om, tänker att det är både lärorikt och intressant, och om man försöker se det som vilken roman som helst är det inte svårt att hitta engagemang i historien, även om berättelserna skiljer sig ganska markant från vad jag läser i vanliga fall. Jag måste säga att jag förundras, av dess okänslighet och dolda brutalitet, och erkänner att min tidigare bild av bibeln som en kärleksfull historiesamling har förändrats ganska radikalt, och har fruktansvärt svårt att förstå hur man kan ha viljan att tro på dessa skrifter. Samtidigt förundras jag över vilken roll religion har spelat genom hela människans historia, hur vi egentligen hanterar vårt förnuft.
Vad är vi, va? Vad vill vi? Vad kan vi, vad ser vi, vad gör vi?
Och ibland ler jag hela vägen till skolan och ibland vill jag ringa alla förlorade kontakter och be dem komma tillbaka och låta mig leva i vår bästa tid igen. Jag är så ung, så liten, naiv, borttappad, och jag är hungrig nu, som aldrig förr, men jag ska vänta på frukost och göra det till den finaste frukosten sedan i morse för i morse var mina scones varma och knapriga på utsidan och mjuka i mitten och teet smakade äpple och fläder och bara därför har jag varit världens mest attraktiva kvinna idag. Och nu sitter jag här och vill mest drunkna i djupa blickar och varma ord från någon med livsmotiv och visioner, men är fast med en dataskärm och väntetid på andra avenyn. Egentligen hade jag tänkt ta upp hur illa jag tycker om Andreas medverkan i melodifestivalen igen, och om alla vackra julkänslor jag flyger omkring med nästan konstant, förutom då jag grämer mig i självömkan och uppdaterar bloggen. I morgon har jag hemskt biologiprov men klarar mig ändå för jag vet det och jag vill det och nu ska jag dricka rött te som ska smitta magen med varma känslor, känslor som vill tillbringa en fin natt tillsammans med mig och blommiga lakan. Puss
Och ser på mig som om jag inte visste hur det känns
Åh dofterna. De är förödande, det är vad de är, jag vill gå under, de är för vackra och fantastiska och innehåller mer nostalgi än jag klarar av, omöjliga, och jag vill tömma magen på substans och fylla hjärtat med allt som försvann alldeles för snabbt för att jag skulle hinna uppskatta det som det förtjänade.
Though we crash and burn we're still in bloom
Först tänkte jag komma med någon kommentar om att livet flutit på som det brukar utan revolutionerande stopp på vägen, men håll dina hästar Isabelle, fick jag säga till mig själv, för helgen har väl innehållit större moment än fika och tv?
I fredags såg jag Andreas.
Åh gud jag såg Andreas.
Jag sitter här med min Ladies night tröja och undrar lite vart helgen tog vägen, glömmer nästan bort att den har förflutit när jag plötsligt blir varm i ansiktet och kommer ihåg att jag kunde sniffa mig lite på axeln och förlora mig i Andreasdoften en stund där på fredagskvällen. I det stora hela fick jag en helfestlig kväll tillsammans med Mimmi, och det som förvånade mig mest var att showen var så värd!! Jag skulle inte beskriva männen på scen som familjepappor 40+, utan kanske som årets julklapp, det hetaste 2010, och mina ladies night fördomar får kliva åt sidan en stund i skenet av showen som nästan var fantastisk. Det som kändes bäst i magen var att Andreas på ungefär 30 sekunder på signeringen efteråt hann nämna att han tänkt på mig/oss, att vi ju brukade dyka upp här nere. KLART MAN DYKER UPP sa jag.
Åh
Jag tror jag kan hålla mig ett par månader till, sen får han göra nånting storslaget, nånting värt att nämna i framtida självbiografier. Jag inte bara vill ha mer, jag behöver mer för att kunna fortsätta hålla mitt dagliga syreintag intakt tror jag. Han är så vacker, åh, så fantastiskt vacker.
I helgen hann jag även spendera en halvtimme i min favoritaffär i Kristianstad under en snabbvisit. 150 svenska kronor la jag på en anteckningsbok som säkert kan klassas som den finaste på tellus. Nu ska jag snart ta bussen till staden, inta waynes med mor, ta ett snack med banken för jag är myndig nu och kan inte låta mamma fixa det åt mig usch latte save me HEJ
I fredags såg jag Andreas.
Åh gud jag såg Andreas.
Jag sitter här med min Ladies night tröja och undrar lite vart helgen tog vägen, glömmer nästan bort att den har förflutit när jag plötsligt blir varm i ansiktet och kommer ihåg att jag kunde sniffa mig lite på axeln och förlora mig i Andreasdoften en stund där på fredagskvällen. I det stora hela fick jag en helfestlig kväll tillsammans med Mimmi, och det som förvånade mig mest var att showen var så värd!! Jag skulle inte beskriva männen på scen som familjepappor 40+, utan kanske som årets julklapp, det hetaste 2010, och mina ladies night fördomar får kliva åt sidan en stund i skenet av showen som nästan var fantastisk. Det som kändes bäst i magen var att Andreas på ungefär 30 sekunder på signeringen efteråt hann nämna att han tänkt på mig/oss, att vi ju brukade dyka upp här nere. KLART MAN DYKER UPP sa jag.
Åh
Jag tror jag kan hålla mig ett par månader till, sen får han göra nånting storslaget, nånting värt att nämna i framtida självbiografier. Jag inte bara vill ha mer, jag behöver mer för att kunna fortsätta hålla mitt dagliga syreintag intakt tror jag. Han är så vacker, åh, så fantastiskt vacker.
I helgen hann jag även spendera en halvtimme i min favoritaffär i Kristianstad under en snabbvisit. 150 svenska kronor la jag på en anteckningsbok som säkert kan klassas som den finaste på tellus. Nu ska jag snart ta bussen till staden, inta waynes med mor, ta ett snack med banken för jag är myndig nu och kan inte låta mamma fixa det åt mig usch latte save me HEJ
When everything is beautiful
Jag har precis cyklat hem till ett tomt hus i motvind med alldeles för högt blodsocker efter en skoldag som känts måttligt värdelös. Min fina påse som egentligen är jättesnuskig vid det här laget föll i marken två gånger och jag ville helst inte alls stanna och plocka upp den eftersom vinden mest ville bita sönder mina kinder medan jag föredrar dem varma och mjuka. I morse ville jag slänga mobilen i golvet eftersom den säkert väckte mig extra brutalt bara för att retas. Jag glömde värma frukostbrödet och håret var inte särskilt glamoröst när jag parkerade cykeln vid skolan med sönderfrusna fingrar.
Å andra sidan
Idag hade jag världens medvind på min fina gröna cykel till skolan. Jag har skrattat högt åt sjuka skämt och det var länge sedan mina frukostägg blev så perfekt kokade, lagomlösa. När jag avslutat de lätt genomförda skoltimmarna och ett både givande och trevligt ärende åt jag en himla god chokladbit eller två, och när mitt frusna ansikte fick komma in genom ytterdörren blev jag så sugen på te att det inte fanns annat att göra än fylla tekokaren med vatten. Nu sitter jag här med mitt fina gröna te som smakar hö och rök, bra rök, rökt hö, och känner mig varm och salig och mår alldeles utmärkt.
Idag har jag förstått, förstått lite extra, att livet blir vad man gör det till och att dagssituationen är mestadels psykologisk, och därför har jag bestämt mig för att alltid ha bra dagar från och med nu!
Uppdatering 20.53
Dricker samma te jag druckit hela sommaren, förstår inte hur en doft, en smak, kan bära på så många känslor, hur jag under två månader kunde uppleva så fina stunder, hur min tekopp kan innehålla så vackra minnen. Väntar på House. Tre minuter. Åh
Å andra sidan
Idag hade jag världens medvind på min fina gröna cykel till skolan. Jag har skrattat högt åt sjuka skämt och det var länge sedan mina frukostägg blev så perfekt kokade, lagomlösa. När jag avslutat de lätt genomförda skoltimmarna och ett både givande och trevligt ärende åt jag en himla god chokladbit eller två, och när mitt frusna ansikte fick komma in genom ytterdörren blev jag så sugen på te att det inte fanns annat att göra än fylla tekokaren med vatten. Nu sitter jag här med mitt fina gröna te som smakar hö och rök, bra rök, rökt hö, och känner mig varm och salig och mår alldeles utmärkt.
Idag har jag förstått, förstått lite extra, att livet blir vad man gör det till och att dagssituationen är mestadels psykologisk, och därför har jag bestämt mig för att alltid ha bra dagar från och med nu!
Uppdatering 20.53
Dricker samma te jag druckit hela sommaren, förstår inte hur en doft, en smak, kan bära på så många känslor, hur jag under två månader kunde uppleva så fina stunder, hur min tekopp kan innehålla så vackra minnen. Väntar på House. Tre minuter. Åh
Can I make a living out of giving what I've got
Det jag tänker på
hela tiden och alldeles för ofta
-Utvalda individer
-Fysisk hälsa
-Psykisk hälsa
-Mat
Och ibland blir jag förvirrad, rädd och ledsen, känner att jag vill asfaltera om mina tankebanor och bryta loss oron som egentligen inte bottnar i någon logik.
Jag har skaffat facebook trots alla mina motargument och löften, jag kanske är svag ibland. Det tar mer tid än jag vill och bestämt mig för att det skulle göra, men å andra sidan är jag inne på andra aktiva dagen och är säker på att det är en övergångsfas, att jag ska hinna fånga förnuftet innan fejan slukar det. Det är konstigt, konstigt men skönt, hur bilddagboken plötsligt blivit väldigt irrelevant, litet maskformigt bihang, hur jag är alldeles säker på att jag snart knappt kommer minnas mitt inloggningsnamn. En befrielse kanske, men egentligen har jag bara ersatt det med någonting som kommer dra fler fria timmar från kvällarna än jag vill våga erkänna.
Duminternet.
Idag gick jag två solskenspromenader, druckit två koppar bancha, ätit två kokta ägg, röjt två skolmåsten från skrivbordet. Snart ska jag äta tvårättersmiddag, spännande eller hur?
I början av veckan var jag en sväng hos Linda igen, och jag tror nästan mina fotspår börjar nötas in i asfalten där vid busshållplatsen, inte mig emot för jag stormtrivs där i smålandsskogarna. Vi drack te, gjorde spel, gjorde Växjö, gick på bio, fikade, regisserade high standard videos, och viktigast av allt, bakade ännu ett mästerverk att placera under benämningen Andreastårta, och jag tror vi kom överens om att detta, möjligtvis bortsett från vår marsipantårta, var det finaste, vackraste, vi någonsin skapat med våra två händer.
Vår Andreasträdgård, ser ni, jag blir nästan tårögd. Puss
I JUST LIKE TO CALL
Min skola är en del av ett projekt vilket inkluderar elever och däribland mig. Det fina med det här projektet är att jag precis fått uppleva en helfestlig resa över östersjön med en hyfsat skabbig färja som var inställd på Klaipeda, Litauen, där vi skulle prata projektarbeten och knyta fina kontakter. Jag tänkte nog återkomma med ett par bilder men just nu är det enda jag egentligen behöver sömn eftersom vi inte utövat så himla mycket sådant de senaste fyra nätterna. Vad jag kan säga är väl att veckan innehållit allt som mysiga stunder, kulturella aktiviteter, sociala förbindelser, party och avsmak, en himla massa mer, och jag har aldrig någonsin känt sådan motvilja att komma tillbaka hem. Jag kan inte riktigt formulera mig och det märker jag men bryr mig inte ett dugg för tidigare idag satt jag bokstavligt talat och skakade av sömnbrist och tycker därför att det är helt i sin ordning att jag svamlar fram min berättelse, det kanske ger mer effekt. Jag kan också säga att jag är nog världsbäst på engelska, har verkligen förvånat mig själv, och svär på att jag lärt mig mer de här dygnen än jag gjort de senaste tre åren. Anledningen till att jag inte kliver bums i säng är att i morgon ska det skrivas högskoleprov, och sover jag nu kan jag inte somna senare och kommer inte kunna hålla hjärnan i styr de åtta timmarna i morgon. Ärligt talat, jag vet att jag i vanliga fall aldrig godkänt detta inlägg för jag kan se att det är katastrofalt säkert både grammatiskt och berättarmässigt, men min energi räcker inte till att läsa igenom det igen och därför tänker jag att ni får ha överseende. Vi har upplevt jättefina stunder, träffat trevliga människor, genomlevt mindre tilltalande situationer och kan sammanfatta allt med att vi precis gjort en alldeles jätteförträffligt fin och så himla bäst resa puss.
Jag kan bli kungen i hela världen men aldrig mera 17 år
Jag har blivit ett år äldre, behövde bara sova en natt och vaknade som 18, myndig, värdig att avgöra sveriges framtid i valen, mogen nog att få betala för mitt eget mousserande, och nu mer måste jag ge mor tillåtelse att peta i mina bankkonton i stället för tvärt om. Det känns lite hemskt och ganska kul och egentligen känner jag ingen skillnad alls, och det vore väl mest konstigt om hela världen vändes bak och fram på ett dygn.
Jag har aldrig
ALDRIG
blivit så nöjd med, lycklig för, rörd över de fina födelsedagsgåvor jag fick ta emot under dagen och känner att jag är tvungen och nästan skyldig att lägga upp dem så omvärlden kan få beskåda dem och kanske försöka föreställa sig hur det känns att faktiskt få hålla dessa vackra kreationer i händerna.
Ett ljus som doftar himmel
Två tjocka, breda, gröna alldeles fantastiska temuggar
En skär/serveringsbräda med fin grön rosett
En till alldeles bedårande temugg med sötaste blommorna jag nånsin sett
En marmeladsked
Gulligaste finaste temuggringen
En spännande tesil
Grönt te
Rött te
Världens absolut mest värda och fina och snygga och bästabästabästa födelsedagskortet från Linda som även skickade ringen och hon är världens snyggaste
Ett framtida körkort
Och en herrans massa presentkort på Cervera vilket är precis vad jag ville ha så jag kan köpa lite fler temuggar
VÄRLDENS FINASTE SÖTASTE GULLIGASTE FINASTE ALLTSÅ BÄSTA FINASTE KAFFESERVISEN FRÅN VÄRLDENS FINASTE VÄNNER och ååååååååh den är så fin och de är så fina och det är så himla fint och åh vad jag älskar den
Och så glömde jag addera Jennie till samlingen på första bilden men eftersom skivan är så vacker har jag inget problem med att ge den en egen bild.
Och som om det inte räckte tillkom väl en och annan hundralapp.
Så
Tack
Även om tacken egentligen inte når mer än en eller kanske två personer, så själsligt kan vi ju hoppas att det skickas några impulser som ger en hint om att Isabelle inte kunde blivit lyckligare.
I år gjorde jag någonting jag aldrig gjort förut, för jag valde att istället för den traditionella kladdkakan, testa nånting nytt, bad mor fixa nutellapannkakstårta till frukostbrickan, vilket var en alldeles gudomlig smakupplevelse och ett riktigt bra val. Middagsfisken var lagom saftig och kvällen var en himla trevlig kväll om man bortser från lite samvetskval.
Tack
Tack och puss
Jag har aldrig
ALDRIG
blivit så nöjd med, lycklig för, rörd över de fina födelsedagsgåvor jag fick ta emot under dagen och känner att jag är tvungen och nästan skyldig att lägga upp dem så omvärlden kan få beskåda dem och kanske försöka föreställa sig hur det känns att faktiskt få hålla dessa vackra kreationer i händerna.
Ett ljus som doftar himmel
Två tjocka, breda, gröna alldeles fantastiska temuggar
En skär/serveringsbräda med fin grön rosett
En till alldeles bedårande temugg med sötaste blommorna jag nånsin sett
En marmeladsked
Gulligaste finaste temuggringen
En spännande tesil
Grönt te
Rött te
Världens absolut mest värda och fina och snygga och bästabästabästa födelsedagskortet från Linda som även skickade ringen och hon är världens snyggaste
Ett framtida körkort
Och en herrans massa presentkort på Cervera vilket är precis vad jag ville ha så jag kan köpa lite fler temuggar
VÄRLDENS FINASTE SÖTASTE GULLIGASTE FINASTE ALLTSÅ BÄSTA FINASTE KAFFESERVISEN FRÅN VÄRLDENS FINASTE VÄNNER och ååååååååh den är så fin och de är så fina och det är så himla fint och åh vad jag älskar den
Och så glömde jag addera Jennie till samlingen på första bilden men eftersom skivan är så vacker har jag inget problem med att ge den en egen bild.
Och som om det inte räckte tillkom väl en och annan hundralapp.
Så
Tack
Även om tacken egentligen inte når mer än en eller kanske två personer, så själsligt kan vi ju hoppas att det skickas några impulser som ger en hint om att Isabelle inte kunde blivit lyckligare.
I år gjorde jag någonting jag aldrig gjort förut, för jag valde att istället för den traditionella kladdkakan, testa nånting nytt, bad mor fixa nutellapannkakstårta till frukostbrickan, vilket var en alldeles gudomlig smakupplevelse och ett riktigt bra val. Middagsfisken var lagom saftig och kvällen var en himla trevlig kväll om man bortser från lite samvetskval.
Tack
Tack och puss
Och ändå vill jag viska fram de sista storslagna berättelserna för dig, de närmast hjärtat och de små andetagen
Ikväll har jag ingenting alls att tillägga om varken liv eller väder förutom det att det fallit blöta droppar från himlen konstant hela dagen, vilket varit alldeles underbart eftersom promenaderna blir något att vara stolt över, och samvetet inte smutsigt när ett par timmar spenderas i soffan med te och en vacker film. Även böckerna har en tendens att växa i poesi när huset är tyst och världen är grå, och försök smaka på vad jag läste idag: Förresten, det finns inga ord. Ord som ger det mening, döendet menar jag. Jag försöker hitta dem i det som är nära: nattygsbordet här intill med blyertspennorna och anteckningsboken, några få böcker. Ett glas saft. Och jag kunde önska mig en lätt sommarvind att fastna i gardinerna, minnas ljudet av små fötter, kanske äta lite fast hunger saknas, en skiva vitt bröd med jordgubbsmarmelad och några klunkar av det välsignade kaffet. Ett nytt ljus nu, för hetta och tystnad. Inte för ord.
Fjärilen i min hjärna
Ibland känner jag att jag inte får andas tillräckligt; tehyllan börjar bli för bekant i smakerna, garderoben skänker inte nog med självförtroende, inte en själ i hela världen vill följa med till Waynes och vad tusan ska jag läsa för bok när jag tagit slut på de jag sett fram emot?
Och av detta kan jag dra slutsatser, så som att jag egentligen inte har ett enda riktigt problem i hela världen utom de jag skapar med egen fantasi. Har ni funderat på att kraftekvationen, F=ma, stämmer in ganska bra även ur mentala perspektiv? Ju snabbare vi ökar takten och tyngre vi lastar livet, desto större blir den behövda kraften. Jag tror jag ska sova nu, försöka att inte skrynkla täcket för mycket när jag glider ner på kudden. God natt :)
Fjärilen i min hjärna
Ibland känner jag att jag inte får andas tillräckligt; tehyllan börjar bli för bekant i smakerna, garderoben skänker inte nog med självförtroende, inte en själ i hela världen vill följa med till Waynes och vad tusan ska jag läsa för bok när jag tagit slut på de jag sett fram emot?
Och av detta kan jag dra slutsatser, så som att jag egentligen inte har ett enda riktigt problem i hela världen utom de jag skapar med egen fantasi. Har ni funderat på att kraftekvationen, F=ma, stämmer in ganska bra även ur mentala perspektiv? Ju snabbare vi ökar takten och tyngre vi lastar livet, desto större blir den behövda kraften. Jag tror jag ska sova nu, försöka att inte skrynkla täcket för mycket när jag glider ner på kudden. God natt :)
Med hjälp av tankar som får dig att växa
Ikväll fick jag erbjudande om att träda in i nirvana, eller åtminstone en liten del av mig smälte samman med världssjälen, och jag nådde definitivt någon form av upplysning när jag låg där i mörkret bredvid mina tända ljus och läste en bok som ikväll omöjligt kan ha varit av denna värld. Jag och mina blommiga lakan hade varit ett för alltid om inte klockan blivit åtta och vrålat att jag måste skynda ner till Playa del Sol. Så tog åter igen den materiella och manipulativa medievärlden över mina tankebanor och rev så brutalt sönder den riktiga magi jag precis bäddat ner mig i så bekvämt. Tur att vi har goda knäckebröd.