Spaceless

Alla har så himla mycket känslor men just nu kan nog ingen ha lika mycket känslor som mig, och så känner alla som har väldigt mycket känslor hela tiden. Jag tror jag är glad, men jag vet inte, för det sitter djupt i sinnet men annars nånstans mellan halsen och hjärtat. Det finns så mycket fina människor och jag tycker så mycket om dem och jag tror inte de förstår att de på riktigt är omtyckta till en sådan grad. Så viktiga, så fina. Månen är så stor i kväll, den lyser, jättemycket och överallt. I går var en speciell dag på året och jag vill att folk som brydde sig lite, bara lite, ska veta att det känns mer än lite bra, för mig. Men så finns det detaljer, detaljer som fanns en gång, kanske för länge sen, kanske bara för ett år sedan. Små faktorer som jag saknar idag, och tänker att de hade gjort dagen ännu lite vackrare. Speciella personer, eller kanske en speciell person, som försvann för att de egentligen inte förstod hur mycket de verkligen betydde. För att jag inte sa det, inte förklarade det, och inte riktigt förstod det själv, vid de sura stunderna. Jag ångrar det och jag vill att de ska veta det. NO NAMES NO NAMES, fast egentligen vet jag precis vem och vilka jag har i huvudet just nu. Jag saknar dig, varje cell, varje nerv i min kropp saknar dig. Jag är trött på att sakna, men vem saknar inte? Det känns bra att ha fina minnen, men om framtidsplanerna ser bleka ut blir det svårare att le åt det förflutna. Som tur är har jag jättefina utsikter, så jag kan njuta av det där som var så fint, jag kan vara glad i kväll. Jag har bestämt mig för att jag mår bra. Jag mår bra nu. Det känns bra. Tack för att ni är så himla fina. (Väry klysché). Hugs&love