Spaceless

Efter nio veckor på MAXI ICA Stormarknad kan jag meddela att idag har Isabelle arbetat sina sista timmar bakom mjölken den här sommaren, och en summering av vecka 25 till 33 kan vara att endast ungefär tjugo gånger har hon klivit upp ur sängen klockan fem för att dra det goda ur livet, packa upp risifrutti och laktosfri yoghurt naturell fetthalt 2,5%. Bara ett fåtal blåmärken orsakade av alla dessa mjölkvagnar pryder smalbenen, men desto fler rivsår efter alla miljoner kartonger jag försökt öppna och vika dominerar händerna. Att jag sett solen ungefär 60% (vild gissning) mindre än alla andra somrar gör inte så himla mycket, för det känns ganska fint att kunna kliva in på Waynes sisådär åtta gånger om dagen och inte behöva oroa sig för priserna på latteskummet. Dessutom har jag trivts alldeles utmärkt och därför tänker jag möta min kommande semester med öppna armar och inte ens reflektera över att den bara varar i fyra dagar innan det är dags att ta tag i atomerna och beräkna medelhastigheter i sal D114 igen, påbörja min sista hösttermin i Karlskrona, mitt sista läsår innan studenten. Så himla vuxen är jag!!!

Andreas, my man, my life, det enda min lilla insnöade hjärna klarar av att fokusera på på heltid, har släppt en ny låt som jag lyckades fånga på kassettband efter tre timmars konstant Rix fm, god help me. Att han även besöker Rix fm festival på både måndag såväl som torsdag gör inte situationen särksilt bekväm, för hade han bara kunnat fixa till sin hemsida så vanligt folk kan få någon slags inblick i vad som försiggår där bakom kulisserna, hade jag kanske haft en chans att ta mig dit, och då vill jag tro att jag inte klagat över huvud taget. Poängen är inte att se det negativa i tillvaron för, Andreas har släppt ny låt, det är början på någonting, det är början på, kanske livet, kanske nästa sommar, kanske en ny tidsepok, eller kanske bara en helt fantastisk platta. DET RÖR PÅ SIG!!!

ps. Jag gillar låten. Jag gillar den jättejättejättejättemycket.