SyntJohan
Ikväll ska jag se Mamma Mia för att den fått bra kritik och Colin Firth är snygg. I tisdags däremot, då kom Linda hit efter jag avslutat arbetet. Rongedal skulle sjunga allsång i Hoglands park, och inte för att vi är fanatiska Rongedalare, men Johan Lyander spelar synt yäy. Allt gick snabbt och jag har inget större minne av detaljer och fina citat, men Johan kände igen oss, och det gjorde även Rongedals när de fick signera sommarkryss skylten.
- Va! Är det NI igen?
Vi ba mm. Och menade att de skulle skriva autograf på Johans namn.
- Vad ska vi göra med den här nudå?
- Ni kan väl signa Johan lite?
- Ska vi signa på Johan?
Johan såg lycklig ut och ville ta kort med oss. Med sin kamera alltså. Det skulle han visa ungarna sa han. Jag är tuffast i Karlskrona, och Linda i Åseda. Helt klart. Vi snackade gymnasie och frukost och tog fräscha fotografier. Det blev lite sightseeing och fika at my place efteråt, och förutom en ful liten chokladfläck som orsakades av min smältande daimglass blev det en himla nice eftermiddag med söt topping.
- Va! Är det NI igen?
Vi ba mm. Och menade att de skulle skriva autograf på Johans namn.
- Vad ska vi göra med den här nudå?
- Ni kan väl signa Johan lite?
- Ska vi signa på Johan?
Johan såg lycklig ut och ville ta kort med oss. Med sin kamera alltså. Det skulle han visa ungarna sa han. Jag är tuffast i Karlskrona, och Linda i Åseda. Helt klart. Vi snackade gymnasie och frukost och tog fräscha fotografier. Det blev lite sightseeing och fika at my place efteråt, och förutom en ful liten chokladfläck som orsakades av min smältande daimglass blev det en himla nice eftermiddag med söt topping.
Pew reste sig och gick för att ta hand om ljuset
Nu vet jag inte varför jag använde de sista minuterna av dagen åt dator och noteringar, men mest är det nog för att det är himla fint med svenska och punkter. Jag har bokabstinens utan dess like och vill läsa en vacker välformulerad berättelse skriven av någon svensk medelklass människa som bestämde sig för att beskriva det underbara i tillvaron. Pärmen ska vara blå och tankvärd, eller kanske grön, och texten ska vara liten och elegant. Minst fem miljoner sidor ska det finnas, i boken. Visserligen är jag redan mitt uppe i en alldeles bedårande fin grej, men jag anar slutet och vill ha så himla mycket mer. Jag vill läsa djupt djupt djupt och vackert i massor och orkar inte riktigt med allt grammatikslarv och prat om politik och människans rätt i samället.
Några klipp från Knappkarlsson finns på Youtube, men man får sitta lite på sné om man vill få en korrekt bild av allt det vackra. I morgon ska jag ta bussen så jag slipper cykla till staden efter åtta plus en halv timmar som praktikant. Linda kommer och vi ska pussa på Johan.
Hej vind!
Några klipp från Knappkarlsson finns på Youtube, men man får sitta lite på sné om man vill få en korrekt bild av allt det vackra. I morgon ska jag ta bussen så jag slipper cykla till staden efter åtta plus en halv timmar som praktikant. Linda kommer och vi ska pussa på Johan.
Hej vind!
Bilderna tionde juli
Det är otroligt hur mycket datortid som uteblir när man agerar arbetare och försöker ta tillvara solen de resterande minuterna. Here are the pics!
1. Vägen till båtboden där spelningen ädge rum
2. Publiken bakom
3. Jennie
4. Elin, Anna, Astrid et Andrea
5. Linda und Mathilda
6. Andreas och Peter
7. Andreas, Jennie och Jarmo
8. Andreas utan hatt
9. Anddddyy
10. Johan, Peter och Andreas
11. Andreas
12. Anders och Johan
13. Andreas
14. Andreas tar över trummorna
15. -Jaa det där var innan de spärrade in han- för att citera Andreas
16. Han kunde ju inte se likadan ut på alla bilder
17. Mina signerade souvenirer
18. Och resterande bilder är Lindas bilder. Andreas!
19. Johan under allsång till Hungry Heart
20. Bildbevis på att flaskorna inte är orörda
21. Jarmo!
Där har vi de viktigaste bilderna som togs under kvällen den 10 juli 2008. Förutom de bilder där jag själv ingår eftersom jag fortfarande lever med inställningen om att inte ladda upp mig själv på internet. Ut i världen med er nu, ni som kan. Hola!
1. Vägen till båtboden där spelningen ädge rum
2. Publiken bakom
3. Jennie
4. Elin, Anna, Astrid et Andrea
5. Linda und Mathilda
6. Andreas och Peter
7. Andreas, Jennie och Jarmo
8. Andreas utan hatt
9. Anddddyy
10. Johan, Peter och Andreas
11. Andreas
12. Anders och Johan
13. Andreas
14. Andreas tar över trummorna
15. -Jaa det där var innan de spärrade in han- för att citera Andreas
16. Han kunde ju inte se likadan ut på alla bilder
17. Mina signerade souvenirer
18. Och resterande bilder är Lindas bilder. Andreas!
19. Johan under allsång till Hungry Heart
20. Bildbevis på att flaskorna inte är orörda
21. Jarmo!
Där har vi de viktigaste bilderna som togs under kvällen den 10 juli 2008. Förutom de bilder där jag själv ingår eftersom jag fortfarande lever med inställningen om att inte ladda upp mig själv på internet. Ut i världen med er nu, ni som kan. Hola!
Barnens ö slash Stockholm
Jag har för tillfället tre bekanta som befinner sig på språkresa i England, och då är det inte svårt att fråga sig själv vad man har här hemma att göra. På måndag ska jag jobba slash praktisera kommunalt och få pengar på riktigt för första gången . Det gör mig nervös och jag vet inte alls hur jag ska presentera mig eller hålla attityden. Uschfy.
Andreas enda spelning för sommaren då. Och dagarna i Stockholm...vill ni höra om det? Den där konserten, det är det underbaraste jag varit med om, och det är inte utan underlag de som var där kastar ur sig beröm. Flera av de där låtarna man nästan förväntat sig att Andreas själv skulle glömma bort och se som ett fint förflutet, spelades upp som om vore det igår han kladdade ner texten på pappret. Fyra covers hann han med, och en paus på tjugofem minuter någonting. Det smått aukustiska blandades med turnén 2007, och det hela blev vackert, energirikt, UNDERBART. Låtarna i ordning kommer jag knappt ihåg, men öppningen med Sweetest temptation, den kommer jag NÄVER glömma. Fytusan alltså <3
Songs of the evening:
Sweetest temptation (först)
Do what you want
Go for the soul
Sing for me
Show me love
Glorious
Night stood still
Lucky star
Unbreakable
Shine
This time
Crush
Caravan
The games we play
Patiently
A little bit of love
The girl I love - Gershwin
Hungry heart - Springsteen
Going, going, gone - Dylan
Cry baby cry - Lennon
Brand new thing (sist)
Andreas behöll trummandet i Brand new thing från nollsju, när han tar över Peters plats, och Peter ska få publiken att skratta när han gör sitt skutt. Pinnarna - eller trumSTOCKARNA som vi fick förklarat för oss efteråt - tog Andreas med sig fram, och han "tog sig friheten att ge bort Peters pinnar". En fick jag och en fick Astrid. Senare fick både Andreas och Peter signera. Jag älskar min stock <3
Inspirerade av Sanna och Mimmi som erövrade lokaflaskor från signeringen i Jönköping 2007, ropade vi på Johan Carlberg och bad honom lämna över de två Ramlösaflaskor Andreas släckt törsten med under spelningen. Mhmm gissa vem som har druckit ur samma flaska som Andreas Johnson vaa?
Flaskan signerades också, fast jag tror inte Andreas förstod att det faktiskt var hans flaskor ursprungligen. Även den senast införskaffade Glorioussingeln fick han kladda på MEN WTF JAG KAN INTE HITTA DEN.
Innan spelningen tillbringade jag och Linda dagen i Täby och blev så småning om upphämtade av Evelina. En och en halv timma senare ungefär hade vi kört igenom Norrtälje och ut till Väddö. När vi kom fanns det fullt med folk men fina platser vid scenen fanns kvar. Senare, när Andreas höll på med spelandet, fick jag ibland för mig att kolla över axeln. Brand new thing till exempel, under den är det ju direkt svårt att stå still, och med Andreas vrålande släktingar i ögonvrån blev ju känslan att hela lokalen gungade av dansande människor. Pyttipanna dock, för bakom raden längst fram stod folk stilla stilla stilla.
Allt var fantastiskt, och mellansnacket var lättsamt ibland, och djupt ibland. Precis rätta takter!
Redan innan spelningen, och nästan tillbaka till melodifestival 2006, har jag hoppats på Sweetest temptation och Unbreakable live. Den högre makten måste fattat tycke för mig där, en stund iallafall. Som sagt är min Glorious med texten All min kärlek försvunnen. Borta! Men som de flesta märker när de städar rummet eller flyttar hemmet (jag har städat idag!) så kan man inte behålla alla ovesäntliga smågrejer som betyder minnen till tusen. Man får väl inte haka upp sig på prylar, utan mer leva på upplevelserna, menar jag.
Andreas tycker fortfarande om att fiska, och sen kommer jag inte ihåg mycket av det som sades.
Bandet bestod av Peter Bergkvist, Johan Carlberg, Jennie Abrahamson, Jarmo Lindell och nån ny. Anders tror jag. Häh. Peter var iallafall klart skönast, Johan var snyggast, Jennie spontanast och sötast, och Jarmo mest borta. Det var bara andra gången i hela mitt livs historia jag sett honom. Jag gillar'n.
Vid halv tre tiden var vi tryggt tillbaka i Täby och ställde veckarklockan på åtta. Jag har redan skrivit mer än folk med spring i benen orkar läsa. Resten av Stockholms vistelsen var ganska präglad av Andreas, men skulle jag skriva om allt fint skulle det bli både idag-har-jag-inlägg, och djupa resonemang om liv och tv.
Kort beskrivet ska det alltså bli!
Fredag blev det Stockholmsshopping. Nästan oavbrutet fax.
Lördag tog vi en sväng förbi Stampen för att kolla in Andreas nackbrytar trappa. Mot eftermiddagen tog vi båten till gröna lund med destination Sommarkrysset, och nu blev det andra gången 2008 jag kom i TV. Tufft! Johan Lyander, syntkillen i Andreas band de senaste åren, han spelar ju med Rongedal, och hans uppmärksamhet ville vi fånga. Den fick vi också. Han tyckte jag skulle skaffa Yamaha grejer och bli rik genom att gifta mig med Andreas. Synd att han är upptagen då, sa jag. Puss på Johan!
Söndag var sistadag, och vi var ute på hemliga uppdrag! Under dagen gav vi sammanlagt bort 20 kronor var också, vilket är snuskigt generöst för vilsna själar som lever på kredit. Klockan kvart över arton gick tingelingelinge tåget och tio i tjugofyra steg jag av nån länsbuss i Oskarshamn. Oskarshamn har varit hemma sedan dess, och jag kom hem igår eftermiddag. Min internetabstinens har lagt sig nu när jag fått tillgång till dator igen, och nu känns det tomt eftersom det största för sommaren just tagit slut. Men som sagt blev det en underbar höjdpunkt, och mer kan jag knappast begära eller få. Bilder kommer så småning om, för de som är intresserade.
So long!
Andreas enda spelning för sommaren då. Och dagarna i Stockholm...vill ni höra om det? Den där konserten, det är det underbaraste jag varit med om, och det är inte utan underlag de som var där kastar ur sig beröm. Flera av de där låtarna man nästan förväntat sig att Andreas själv skulle glömma bort och se som ett fint förflutet, spelades upp som om vore det igår han kladdade ner texten på pappret. Fyra covers hann han med, och en paus på tjugofem minuter någonting. Det smått aukustiska blandades med turnén 2007, och det hela blev vackert, energirikt, UNDERBART. Låtarna i ordning kommer jag knappt ihåg, men öppningen med Sweetest temptation, den kommer jag NÄVER glömma. Fytusan alltså <3
Songs of the evening:
Sweetest temptation (först)
Do what you want
Go for the soul
Sing for me
Show me love
Glorious
Night stood still
Lucky star
Unbreakable
Shine
This time
Crush
Caravan
The games we play
Patiently
A little bit of love
The girl I love - Gershwin
Hungry heart - Springsteen
Going, going, gone - Dylan
Cry baby cry - Lennon
Brand new thing (sist)
Andreas behöll trummandet i Brand new thing från nollsju, när han tar över Peters plats, och Peter ska få publiken att skratta när han gör sitt skutt. Pinnarna - eller trumSTOCKARNA som vi fick förklarat för oss efteråt - tog Andreas med sig fram, och han "tog sig friheten att ge bort Peters pinnar". En fick jag och en fick Astrid. Senare fick både Andreas och Peter signera. Jag älskar min stock <3
Inspirerade av Sanna och Mimmi som erövrade lokaflaskor från signeringen i Jönköping 2007, ropade vi på Johan Carlberg och bad honom lämna över de två Ramlösaflaskor Andreas släckt törsten med under spelningen. Mhmm gissa vem som har druckit ur samma flaska som Andreas Johnson vaa?
Flaskan signerades också, fast jag tror inte Andreas förstod att det faktiskt var hans flaskor ursprungligen. Även den senast införskaffade Glorioussingeln fick han kladda på MEN WTF JAG KAN INTE HITTA DEN.
Innan spelningen tillbringade jag och Linda dagen i Täby och blev så småning om upphämtade av Evelina. En och en halv timma senare ungefär hade vi kört igenom Norrtälje och ut till Väddö. När vi kom fanns det fullt med folk men fina platser vid scenen fanns kvar. Senare, när Andreas höll på med spelandet, fick jag ibland för mig att kolla över axeln. Brand new thing till exempel, under den är det ju direkt svårt att stå still, och med Andreas vrålande släktingar i ögonvrån blev ju känslan att hela lokalen gungade av dansande människor. Pyttipanna dock, för bakom raden längst fram stod folk stilla stilla stilla.
Allt var fantastiskt, och mellansnacket var lättsamt ibland, och djupt ibland. Precis rätta takter!
Redan innan spelningen, och nästan tillbaka till melodifestival 2006, har jag hoppats på Sweetest temptation och Unbreakable live. Den högre makten måste fattat tycke för mig där, en stund iallafall. Som sagt är min Glorious med texten All min kärlek försvunnen. Borta! Men som de flesta märker när de städar rummet eller flyttar hemmet (jag har städat idag!) så kan man inte behålla alla ovesäntliga smågrejer som betyder minnen till tusen. Man får väl inte haka upp sig på prylar, utan mer leva på upplevelserna, menar jag.
Andreas tycker fortfarande om att fiska, och sen kommer jag inte ihåg mycket av det som sades.
Bandet bestod av Peter Bergkvist, Johan Carlberg, Jennie Abrahamson, Jarmo Lindell och nån ny. Anders tror jag. Häh. Peter var iallafall klart skönast, Johan var snyggast, Jennie spontanast och sötast, och Jarmo mest borta. Det var bara andra gången i hela mitt livs historia jag sett honom. Jag gillar'n.
Vid halv tre tiden var vi tryggt tillbaka i Täby och ställde veckarklockan på åtta. Jag har redan skrivit mer än folk med spring i benen orkar läsa. Resten av Stockholms vistelsen var ganska präglad av Andreas, men skulle jag skriva om allt fint skulle det bli både idag-har-jag-inlägg, och djupa resonemang om liv och tv.
Kort beskrivet ska det alltså bli!
Fredag blev det Stockholmsshopping. Nästan oavbrutet fax.
Lördag tog vi en sväng förbi Stampen för att kolla in Andreas nackbrytar trappa. Mot eftermiddagen tog vi båten till gröna lund med destination Sommarkrysset, och nu blev det andra gången 2008 jag kom i TV. Tufft! Johan Lyander, syntkillen i Andreas band de senaste åren, han spelar ju med Rongedal, och hans uppmärksamhet ville vi fånga. Den fick vi också. Han tyckte jag skulle skaffa Yamaha grejer och bli rik genom att gifta mig med Andreas. Synd att han är upptagen då, sa jag. Puss på Johan!
Söndag var sistadag, och vi var ute på hemliga uppdrag! Under dagen gav vi sammanlagt bort 20 kronor var också, vilket är snuskigt generöst för vilsna själar som lever på kredit. Klockan kvart över arton gick tingelingelinge tåget och tio i tjugofyra steg jag av nån länsbuss i Oskarshamn. Oskarshamn har varit hemma sedan dess, och jag kom hem igår eftermiddag. Min internetabstinens har lagt sig nu när jag fått tillgång till dator igen, och nu känns det tomt eftersom det största för sommaren just tagit slut. Men som sagt blev det en underbar höjdpunkt, och mer kan jag knappast begära eller få. Bilder kommer så småning om, för de som är intresserade.
So long!
If only just for half a day
Om två timmar sisådär ska jag bege mig till tågstationen för destination Stockholm och Andreas. Efter vistelsen som ska vara några dagar, ska jag direkt till Oskarshamn och spendera några solskensdagar vid det årliga favoritstället. Hemkomst är planerad till fredag den 18 eller lördag den 19. Planer kan förändras, men om det går som det ska finns det chans för uppdatering nån gång nästa helg.
Ha det fint kompisar!
(jag har resefeber)
Ha det fint kompisar!
(jag har resefeber)
It's a brand new thing
Som ni ser har jag fått en ny design. Made by Evelina. Jag själv har ingen kläm på designer alls. Så tack till Evelina yez!
I keep it close to my heart
Väl hemma, allt är väl. Den korta vistelse jag hade i Göteborg innebar fullt med skoj och trevligheter som mestadels kommer bevaras i minnet, men också i små små delar på bloggen.
Bruce Springsteen, ni vet, gubben på 58 bast som sålt över 100 miljoner skivor och turnerat sedan 70-talet. Han råkade befinna sig på Ullevi 4 juli, och där fanns också ett 50 000 tal andra människor som ville beskåda bossen.
Jag måste säga det, att detta är något av det häftigaste jag upplevt. Med sittplats på läktaren med inte världens bästa ljud stod jag och tokdansade till den lilla centimeterlånga figuren som sprang runt på scenen och skrevade ut mot publiken med micken mellan benen. Om ni vill veta mer om hur OTROLIGT bra det var kan ni ju alltid surfa in på diverse olika internettidningar. För bekräftelse alltså. De recensioner jag läst har varit helflummiga rakt igenom, skrivna av reportrar som kanske är vana vid små klubbspelningar som aldrig når mer än en trea i betyg. De är lamslagna, mållösa. Till och med Markus Larsson är nöjd. Han är mer än nöjd. Det borde övertyga alla. Bruce är fantastisk.
Inledningen på Markus recension:
Herrejävlar.
Bruce Springsteen, ni vet, gubben på 58 bast som sålt över 100 miljoner skivor och turnerat sedan 70-talet. Han råkade befinna sig på Ullevi 4 juli, och där fanns också ett 50 000 tal andra människor som ville beskåda bossen.
Jag måste säga det, att detta är något av det häftigaste jag upplevt. Med sittplats på läktaren med inte världens bästa ljud stod jag och tokdansade till den lilla centimeterlånga figuren som sprang runt på scenen och skrevade ut mot publiken med micken mellan benen. Om ni vill veta mer om hur OTROLIGT bra det var kan ni ju alltid surfa in på diverse olika internettidningar. För bekräftelse alltså. De recensioner jag läst har varit helflummiga rakt igenom, skrivna av reportrar som kanske är vana vid små klubbspelningar som aldrig når mer än en trea i betyg. De är lamslagna, mållösa. Till och med Markus Larsson är nöjd. Han är mer än nöjd. Det borde övertyga alla. Bruce är fantastisk.
Inledningen på Markus recension:
Herrejävlar.
Herrejävlar.
Mina superlativ har
antingen svimmat eller
ligger på marken och kippar efter luft.
Nu har jag sett allt.
Jag köpte en Bruce tröja, på kredit, eftersom min ekonomi inte kommer stadga sig förren sommarslutet och lön efter sommarjobbet. Min biljett ligger tryggt i en låda och ska bevaras där till tid och rum inte längre existerar. Den underbara stämningen och fantastiska hejaropen i publiken finns i hjärtat, och jag hoppas hoppas hoppas att han kommer tillbaka snart.
" Kommer du och E Street tillbaka hit?
- We always come back to Göteborg. "
Appropå the E-street band; Little Steven efterfestade på Hard Rock café. Jag gick förbi Hard Rock café, precis samma tidpunkt han enligt källor befann sig innanför dörrarna. Det är sjukt. Sjukt sjukt sjukt.
Fredagens låtlista skiljde sig från lördagens, men jag är inte det minsta missnöjd med valet. Jag kan erkänna att jag var skraj över att han skulle hoppa över Dancing in the dark, som spelats på 10 av 14 konserter på turnén. Trots allt annat otroligt skulle jag inte känna kvällen helt fullständig om min signaturmelodi, min livsslinga, den låt jag älskat exakt hela mitt liv, skulle väljas bort just den dag han besökte Göteborg. Än argare hade jag blivit om han spelat den nästa dag, på konserten 5 juli. Men inga sura miner alls, och han skippade Dancing på lördagen, då jag drömde om Carl-Einar på Liseberg.
Starten med Born in the USA var snuskigt maffig.
4th of July Asbury Park, (Sandy) var äckligt vacker.
This hard land var UNDERBAR
Mary's place var dansdansdans och fantastisk
Dancing in the dark var som sagt.............................FYTUSAN <3<3<3<3<3<3<3<3 UNDERUNDERUNDERBART
Allt var bäst. Bästbästbäst. 
Att jämföra Andreas med Bruce, det ska vi inte ge oss in på. De är så fruktansvärt olika och ruskigt underbara båda två. (jag känner att mina adverb börjar upprepas). Jag älskar Andreas. Mestmestmest. Bruce är så långt iväg. En prick man lyssnar på och får se sådär en eller två gånger. Om man inte är fanatisk och tältar en vecka innan, som nästan alla de där som fick plats längst fram och privilegiet att nudda sin gud när han svängde förbi. Det finns en annan närhet i Andreas. Mest för att han inte ens är i närheten av Bruce's storhet. Hähä. Andreas är mer privat, han berör djupare, sårar djupare. Underbart.
Jag såg Carl-Einar på Liseberg. Autografer yez, och varietén var fantastisk. Fantastisk på ett annat sätt än Bruce såklart, och inte fullt så maffigt. När två ur publiken reser sig skriker han GÅ INTE och förklarar att det ska bli maaagiskt. Alla skrattar. Jag älskar Häckner.
En uppdatering har dykt upp på johnson.com, till och med lite i tid den här gången. Den handlar om sommarens enda spelning på barnens ö, men det visste vi ju redan. Alltså ingen större nyhet. Det är mest kul att sidan rör sig. 10 juli. Living in the future!
We sing of the hardship life brings
Egentligen finns inga nyheter i Andreasväg just nu, men jag tänkte jag kunde uppdatera en gång innan jag riktar blicken mot Göteborg. Hemma är jag igen på söndag och då ska jag enligt planerna sett både Carl-Einar Häckner och Bruce Springsteen. Jag tycker det är skittufft, det här med Bruce, och folk har ju tältat utanför Ullevi sedan förra tisdagen. Andreas tycker ju också om Bruce, och det är säkert ingen omöjlighet att han också är på plats, antingen på fredag eller lördag. Andreas är bevisligen kändis och har förmodligen inga större problem med att skaffa sig biljetter.
Tänk om jag är i samma byggnad som Andreas utan att veta om det? Tänk om jag redan har det, redan innan jag visste om hans existens. Tänk om jag råkat stöta till honom på gatan när jag var i Stockholm med familjen någong gång. Eller om jag bara passerat en spelning, kikat in genom grindarna, och ryckt på axlarna eftersom personen på scenen var helt obekant för mig. Tufft!
På listan med höjdpunkter för sommaren 08 kommer definitivt gårkvällens scenario etsa sig fast. Jag fick med mig fyra personer på allsång till Sing for me från min egen mobiltelefon, och det är en ruskigt fin känsla när ingen gnäller, utan mest sjunger med, ler, och verkar tycka livet är bra härligt. Vilket det absolut är. Sommar 07 var ju oslagbar, men det finns ingenting som talar till att sommar 08 inte kan slå det. Verkligt hård konkurrens, men å andra sidan finns det väl ingen vits med att låta sina somrar jämföra sig med varandra. SOMMARTIDER HEJHEJ och sålänge alla mår så bra de kan ska det inte vara något bakslag om föregående sommar var lite vassare.
Fy vad allt är fint! När jag kommer hem igen vill jag att alla bloggar jag läser ska vara rejält uppdaterade med fina, djupa, och filosofiska inlägg om livet och allt runt om det. HEY!
Tänk om jag är i samma byggnad som Andreas utan att veta om det? Tänk om jag redan har det, redan innan jag visste om hans existens. Tänk om jag råkat stöta till honom på gatan när jag var i Stockholm med familjen någong gång. Eller om jag bara passerat en spelning, kikat in genom grindarna, och ryckt på axlarna eftersom personen på scenen var helt obekant för mig. Tufft!
På listan med höjdpunkter för sommaren 08 kommer definitivt gårkvällens scenario etsa sig fast. Jag fick med mig fyra personer på allsång till Sing for me från min egen mobiltelefon, och det är en ruskigt fin känsla när ingen gnäller, utan mest sjunger med, ler, och verkar tycka livet är bra härligt. Vilket det absolut är. Sommar 07 var ju oslagbar, men det finns ingenting som talar till att sommar 08 inte kan slå det. Verkligt hård konkurrens, men å andra sidan finns det väl ingen vits med att låta sina somrar jämföra sig med varandra. SOMMARTIDER HEJHEJ och sålänge alla mår så bra de kan ska det inte vara något bakslag om föregående sommar var lite vassare.
Fy vad allt är fint! När jag kommer hem igen vill jag att alla bloggar jag läser ska vara rejält uppdaterade med fina, djupa, och filosofiska inlägg om livet och allt runt om det. HEY!