Please don't use those harsh words
Idag är världen fortfarande precis så vit precis den varit i en evighet, och den är mulen och iskall och strålande vacker och jag har inte avsiktligt lagt ut mig själv för backarna på alldeles för många dagar, snötäcket är oförskämt orört och förtjänar så fantastiskt mycket mer uppmärksamhet än någon i mängden lyckats skänka det de senaste gågna tidsenheterna. Idag är jag introvert och jag vinglar och jag vill gråta ibland och skratta ibland och anser definitivt att ingen i världen förtjänar en latte med krämigt skum lika mycket som jag, förutom stunderna jag förstår att helgen varit en fantastiskt bra sådan och det som karvar på magkänslan är lite förlorad sömn, samvetskval och ett par småsinta familjekonflikter. Blommorna i fönstret har fäst ögonen mot jorden och det kanske påverkar sinnesstämningen negativt, men samtidigt får jag ha överseende med deras synligt psykiska smärta, jag har aldrig tagit hand om blommor förut. De är väsentliga nu, tillsammans med utvalda tekoppar och höstfärgade bokryggar, mitt rum är vackert.
Jag ska dammsuga för att ge mina föräldrar en hint om att de skapat en dotter med goda intentioner och ett lättillgängligt samvete, visa min önskan om försoning och lite förlåtelse genom en blygsam handling i stället för verbala böner. Jag ska koka tevatten och värma mina vinterspruckna händer i dagsljuset vid köksbordet med ögonen på den olästa lördagstidningen och ett mentalt fokus någonstans ovanför molnen. Jag är sorgsen och sårbar men trädgården är så sagolikt vit och jag är så dåsig att jag inte är säker på om mina fötter har kontakt med marken. Jag tror jag tycker om det någonstans, det känns egentligen väldigt fint, åh det känns jättefint. Ha en vacker dag.
Jag ska dammsuga för att ge mina föräldrar en hint om att de skapat en dotter med goda intentioner och ett lättillgängligt samvete, visa min önskan om försoning och lite förlåtelse genom en blygsam handling i stället för verbala böner. Jag ska koka tevatten och värma mina vinterspruckna händer i dagsljuset vid köksbordet med ögonen på den olästa lördagstidningen och ett mentalt fokus någonstans ovanför molnen. Jag är sorgsen och sårbar men trädgården är så sagolikt vit och jag är så dåsig att jag inte är säker på om mina fötter har kontakt med marken. Jag tror jag tycker om det någonstans, det känns egentligen väldigt fint, åh det känns jättefint. Ha en vacker dag.
Men jag har ivern iver ivern ivern IVERN Iveriverihansblodomlopp
Och snälla ta era sjumilastövlar eller privatchaufförer och hämta upp mig om en minut, vi kan kasta ägg på tegelväggar eller flyga runt Finland eller rulla ner för kilometerlånga snöbackar, måla om världen i en vågad färg eller kidnappa hästar från kommunala stall och galoppera längs stränderna som de gör i de vackra STORSLAGNA filmerna. Jag exploderar om en två tre sekunder om jag inte kommer på effektivare vis att bli av med allt adrenalin, överskottsenergi SOM FLÖDAR PUMPAR RUSAR i hela min fysiskt närvarande kroppsmassa. Snart spränger jag dörren och löper runt kvarteret i mitt blöta hår, mina glasögon, mitt långa Mimmi Piggnattlinne. JAG GÖR DET I'M GONNA DO IT. STOPPA MIG INTE.
You wanna follow your heart and your heart was to be broken the old fasion way
Jag vet inte vem jag är och jag har sagt det förut men ibland är det mer uppenbart än andra gånger, som när jag första skoldagen satt på bussen och försökte komma ihåg vilken personlighet jag brukar välja till korridoren. Ibland känns det nästan bättre att blunda för funderingar och försöka sluta analysera alternativa åsikter och i stället ovillkorligt stå fast vid de jag haft sen fyra års ålder med ett motiv om att det är vad som effektivast värmer hjärtsäcken.
Men jag vet inte hur jag skulle definiera mig om någon bad mig om en invändig resumé. Isabelle heter jag, pluggar elektromagnetism och binära tal, spenderar alla lediga minuter på Waynes så länge det finns någon som vill sitta mitt emot. Någon gång i tiden hade jag kunnat säga, Jag älskar choklad, men inte tusan köper jag choklad mer än en gång varannan månad. Detta av samma anledning som alla andra avsäger sig söta saker, sockerintag, viktmedvetande, ekonomiska prioriteringar, och visst älskar jag choklad men då avses endast den söta, söta mjuka smaken på tungan, och inte de sinneliga och kroppsliga konsekvenser överdriven konsumtion alltid har en tendens att resultera i. Om det finns någon poäng jag försöker framhäva är det nog att det är så sagolikt enkelt att förändra ytliga personlighetsdefinitioner men lite av en omöjlighet att gräva fram alla de visioner och principer jag vill tro att jag bär på nånstans där långt in i, kanske, höger hjärnhalva. Intresseklubben noterar, men jag tror att i alla fall kanske en eller två personer förstår mig.
Enligt mitt horoskop skulle jag två gånger förra veckan mött en gammal kärlek. Tänk på ditt utseende, stod det.
Under vår senaste fyrstjärniga stockholmsresa låg vi i dubbelsängen en kväll och diskuterade Anders & Putte, pojkarna på tv som sjöng om Iver och Pinsamhet. Linda hittade ett par klipp på youtube och mitt i nostalgivågen kunde jag inte låta bli att beställa skivan som landade pladask i brevlådan idag. Så förutom att ha överlevt min första lärarledda övningskörning, ritat diagram över inducerade spänningar, och blivit snöslaskduschad av polska lastbilar på min kvällspromenad, har jag sedan skolan slutade sprungit omkring i huset och vrålat tillsammans med stereon
JAG ÄR NÖJD NÖJD NÖJD
MANNEN HÄR ÄR VÄLDIGT NÖJD
eller
JAG HAR FÅTT IVEEEEEEEEEEEEEEEEEEERN
Och det känns lite fantastiskt att få höra melodier som inte fysiskt funnits närvarande sen jag slaviskt följde bolibompa, och det liksom rusar i hela kroppen när en ny låt inleds och jag upptäcker att jag inte ägnat den en tanke på säkert tolv år, men vid återupplivning märker att jag praktiskt taget kan texten utantill. Tänk vad mycket vi hunnit med va? :)))) Känsliga-bitar-party hos mig nu bums, vad sägs om det?
Men jag vet inte hur jag skulle definiera mig om någon bad mig om en invändig resumé. Isabelle heter jag, pluggar elektromagnetism och binära tal, spenderar alla lediga minuter på Waynes så länge det finns någon som vill sitta mitt emot. Någon gång i tiden hade jag kunnat säga, Jag älskar choklad, men inte tusan köper jag choklad mer än en gång varannan månad. Detta av samma anledning som alla andra avsäger sig söta saker, sockerintag, viktmedvetande, ekonomiska prioriteringar, och visst älskar jag choklad men då avses endast den söta, söta mjuka smaken på tungan, och inte de sinneliga och kroppsliga konsekvenser överdriven konsumtion alltid har en tendens att resultera i. Om det finns någon poäng jag försöker framhäva är det nog att det är så sagolikt enkelt att förändra ytliga personlighetsdefinitioner men lite av en omöjlighet att gräva fram alla de visioner och principer jag vill tro att jag bär på nånstans där långt in i, kanske, höger hjärnhalva. Intresseklubben noterar, men jag tror att i alla fall kanske en eller två personer förstår mig.
Enligt mitt horoskop skulle jag två gånger förra veckan mött en gammal kärlek. Tänk på ditt utseende, stod det.
Under vår senaste fyrstjärniga stockholmsresa låg vi i dubbelsängen en kväll och diskuterade Anders & Putte, pojkarna på tv som sjöng om Iver och Pinsamhet. Linda hittade ett par klipp på youtube och mitt i nostalgivågen kunde jag inte låta bli att beställa skivan som landade pladask i brevlådan idag. Så förutom att ha överlevt min första lärarledda övningskörning, ritat diagram över inducerade spänningar, och blivit snöslaskduschad av polska lastbilar på min kvällspromenad, har jag sedan skolan slutade sprungit omkring i huset och vrålat tillsammans med stereon
JAG ÄR NÖJD NÖJD NÖJD
MANNEN HÄR ÄR VÄLDIGT NÖJD
eller
JAG HAR FÅTT IVEEEEEEEEEEEEEEEEEEERN
Och det känns lite fantastiskt att få höra melodier som inte fysiskt funnits närvarande sen jag slaviskt följde bolibompa, och det liksom rusar i hela kroppen när en ny låt inleds och jag upptäcker att jag inte ägnat den en tanke på säkert tolv år, men vid återupplivning märker att jag praktiskt taget kan texten utantill. Tänk vad mycket vi hunnit med va? :)))) Känsliga-bitar-party hos mig nu bums, vad sägs om det?
Then again we wake up from the world we're captured in
Läs
Och ibland blir jag förvånad över hur världen ser ut och vilka enorma kontraster det finns mellan våra landsgränser. Vi hävdar vår rätt att få älska vem vi vill på lika villkor, medan det i artikeln berättas att förslaget om att ta bort dödsstraffet för homosexuellas samlevnad mött stora protester. Lever vi verkligen på samma planet?
Och ibland blir jag förvånad över hur världen ser ut och vilka enorma kontraster det finns mellan våra landsgränser. Vi hävdar vår rätt att få älska vem vi vill på lika villkor, medan det i artikeln berättas att förslaget om att ta bort dödsstraffet för homosexuellas samlevnad mött stora protester. Lever vi verkligen på samma planet?
You're so sweet you caused me caries
Jag har inte riktigt reflekterat över året egentligen, men när jag kastar ett par blickar bakåt såhär i januarikylan förstår jag att de senaste tolv månaderna stundvis har varit sagolikt fantastiska. Jag gör som många gör, jag sammanfattar:
Januari: Började året i Florida och spenderade den första veckan med saltvatten, värme, solstrålar och upplevelser som skulle kunna vara tillräckligt för resten av 2009.
Februari: Promenerade i snön och drunkade i studier.
Mars: Våldgästade Linda i smålandsskogarna, bakade tårta och lunchade med snyggSimon.
April: Åkte till Köpenhamn nån dag, hade frukostpicknick en annan.
Maj: Kände att vi inte sett Andreas på ett tag och begav oss till jazzfestival i Ängelholm.
Juni: Springsteenkonsert i Stockholm, sommarinvigning i oskarshamn, styrde och ställde i mejeriet på Maxi, firade lite midsommar, såg solen gå upp.
Juli: Intog Hultsfred, älskade Häckner i Göteborg, grät ett dygn, klädde bra i röd fleece och vantar bakom mjölken, upplevde dagar/kvällar/nätter ungefär som de i sagorna.
Augusti: Sög det sista ur sommaren på Malmöfestivalen, sa adjö till lite allt möjligt, påbörjade sista skolåret.
September: Årets revolt; Skåne och tillbaka på cykel!!
Oktober: Blev vuxen på pappret, levde party i Litauen, tog ytterligare en tårtsväng till Åseda.
November: Gick en del i skolan och såg Andreas bara överkropp på Ladies Night.
December: Och så påbörjades en vacker julväntan, tomten knackade på den 24e, Stockholm erbjöd mellandagsrea och fyrstjärnig frukost, och året som helhet avslutades i fint sällskap.
Tack tvåtusennio!
Nu luktar det lax i trappan och det känns fint för magen har gjort slut på all bensin sen sist jag tankade. Men allra mest ser jag fram emot att knäppa jackan högt i kragen och ta en promenad i snön innan jag drar upp fötterna under t-shirten och fäster ögonen på tvskärmen resten av kvällen. Efter en timme ska jag mäta upp vatten till tebryggaren och omsorgsfullt placera en ostskiva på ett knäckebröd med havre. Igår var jag, föresten, fruktat produktiv vad gällde köksaktivitet, och när mörkret intog min harmlösa halvö hade jag skapat både gröt, scones, bröd och tre sorters fruktbollar med hjälp av ett öppet sinne och säkert åtta olika sorters mjöl. Igår hade ingen egentligen behövt svälta.
Januari: Började året i Florida och spenderade den första veckan med saltvatten, värme, solstrålar och upplevelser som skulle kunna vara tillräckligt för resten av 2009.
Februari: Promenerade i snön och drunkade i studier.
Mars: Våldgästade Linda i smålandsskogarna, bakade tårta och lunchade med snyggSimon.
April: Åkte till Köpenhamn nån dag, hade frukostpicknick en annan.
Maj: Kände att vi inte sett Andreas på ett tag och begav oss till jazzfestival i Ängelholm.
Juni: Springsteenkonsert i Stockholm, sommarinvigning i oskarshamn, styrde och ställde i mejeriet på Maxi, firade lite midsommar, såg solen gå upp.
Juli: Intog Hultsfred, älskade Häckner i Göteborg, grät ett dygn, klädde bra i röd fleece och vantar bakom mjölken, upplevde dagar/kvällar/nätter ungefär som de i sagorna.
Augusti: Sög det sista ur sommaren på Malmöfestivalen, sa adjö till lite allt möjligt, påbörjade sista skolåret.
September: Årets revolt; Skåne och tillbaka på cykel!!
Oktober: Blev vuxen på pappret, levde party i Litauen, tog ytterligare en tårtsväng till Åseda.
November: Gick en del i skolan och såg Andreas bara överkropp på Ladies Night.
December: Och så påbörjades en vacker julväntan, tomten knackade på den 24e, Stockholm erbjöd mellandagsrea och fyrstjärnig frukost, och året som helhet avslutades i fint sällskap.
Tack tvåtusennio!
Nu luktar det lax i trappan och det känns fint för magen har gjort slut på all bensin sen sist jag tankade. Men allra mest ser jag fram emot att knäppa jackan högt i kragen och ta en promenad i snön innan jag drar upp fötterna under t-shirten och fäster ögonen på tvskärmen resten av kvällen. Efter en timme ska jag mäta upp vatten till tebryggaren och omsorgsfullt placera en ostskiva på ett knäckebröd med havre. Igår var jag, föresten, fruktat produktiv vad gällde köksaktivitet, och när mörkret intog min harmlösa halvö hade jag skapat både gröt, scones, bröd och tre sorters fruktbollar med hjälp av ett öppet sinne och säkert åtta olika sorters mjöl. Igår hade ingen egentligen behövt svälta.