I think I've lost a thousand wars

2008 har ju innehållit en del små ettårs jubileum, ett år sedan sommarturnén, ett år sedan signeringen, ett år sedan grevagården. Det året gick så himla snabbt men tänk viking line, det var ju för två minuter sedan. Om tre månader och ett par dagar har det även gått ett år sedan allt det där fina, och även om tre månader är länge känns det redan som att december kommer i morgon, eftersom julfeelingen gärna inte lägger sig. Under 2007 försökte jag skriva lite dagbok, fast kanske mest skriva-av-mig-sällan-bok. Det blev fem olika datum allt som allt. Jag städade lådorna i dag och hittade lite allt möjligt bortglömt, bland annat de där anteckningarna, och jag satte mig och läste de där få sidorna. Det är lite kul och lite sorgligt. Jag märkte i alla fall att de små problem jag har nu nästan är identiska med de jag hade då. Det är samma visor som gnager i magen än i dag, och trots att de kanske smält in lite, mognat lite, bytt lite perspektiv, så är det fortfarande i grund och botten samma funderingar, ångrande, oroande. Å andra sidan har inte det som gör mig glad förändrats särskilt mycket heller. Det är väl ömsesidigt, jag är fortfarande samma person. (Lite tryggt att veta kanske.) Ett år är inte särskilt mycket, fast äckligt länge om man kollar almanackan. 365 dagar till nästa 27 september, bara 364 i morgon.
Om inte alldeles för få veckor blir jag ett år äldre, fast bara en dag äldre om man frågar dagen innan. Har lite och ganska stora problem med önskelistan (precis som förra året) och tänker att jag har det mesta värt att ha inom de rimliga prisgränserna. En pool eller ett biljardbord känns för stort för tårtbrickan, både tyngdmässigt och ekonomiskt dvs. Nåt Andreaslinne från
http://www.merchandise-shop.se/ står med på den mentala listan, men det känns lite för lite för att kladda upp skriftligt på ett eget papper än så länge. Sedan finns det väl egetligen ingenting som säger att jag måste önska något över huvud taget med tanke på hur fruktansvärt bra jag har det, och alltid har haft. En tårta och lite pussar och kramar skulle göra dagen och början på det artonde året mer än värt. (Och jag är inget helgon egentligen och vill visst ha massa materiella prylar men uppskattar det jag faktiskt har och tycker det är en bra inställning.) Nu ska det strax ätas fiskar och patéer till kvällsmat, och ikväll ska jag kolla film och utnyttja det sista av fökylningen som borde vara helt försvunnen på måndag. Ett socialt liv kan tas upp i morgon eller kanske aldrig igen om det kommer en mörk man och är elak mot mig i natt (enligt bilddagbokens kedjehot.) Innan fisken ska jag limma fast Andreas i taket igen för han håller på att trilla ner helt. HEJ KOMPISAR.

Let there be light let there be morning

Kolla va! Nu har jag blivit någorlunda nöjd med designen och jag har gjort det alldeles själv, faktiskt. Tyckte bra om den gamla, det var inte det som motiverade mig till förändring. Jag har aldrig fattat stilmallarna och det där innan men tog tjuren vid utväxterna och granskade koderna noga. Jag är krasslig och lite rostig och har haft tid så det räcker i dag. Det tog x antal timmar och resulterade i y antal tepauser men jag har en grafritande miniräknare så ekvationerna är inget problem för mig. Vad tycker ni? Jag gillar't!


Rediscovered

Man hinner inte ens gå på lite bröllop eller åka bil två timmar innan man får reda på att det hänt nånting hemma som man inte har möjlighet att ta del av förrän söndagkväll. THIS IS GOOD STUFF I TELL YOU.


www.andreas-johnson.com består just nu av en enda bild och text som lovar en ny hemsida snart. Det känns så himla fint överallt i kroppen, allra mest kring munnen som vill le så fort tanken på ny skiva dyker upp i huvudet. 29 oktober, alltså två dagar in på höstlovet, kommer Andreas släppa sitt sjunde album (det är lite svårt att veta vad man ska räkna med, om andra versionen av Mr Johnson your room is on fire räknas, om Brutal awakenings räknas...men såhär räknar jag:
Brutal awakenings
Cottonfish tales
Liebling
Deadly happy
Mr Johnson your room is on fire
The collector)

Skivan ska vara jazzig och innehålla covers. På skansen lovade han att The girl I love skulle finnas med, och i
länken som Ninna laddat upp i forumet innan sidan stängdes ner, står det att en jazzversion av Glorious också ska få plats. Jag kollade upp producenten Marcos Ubeda och han verkar väl vara en hygglig karl. En keyboardspelande producent och kompositör som har skrivit en hel del låtar som medverkat i melodifestivalen som man känner igen. Har tydligen varit med i doobidoo nyss. Camilla Bjering har skrivit i gästboken också. Det kanske bara är jag som aldrig har hört talas om killen. Det finns en flik på hemsidan http://www.marcosubeda.com som heter Leve klotet, och om jag inte minns helt fel är det någonting Andreas medverkade i för ett tag sen. Har ingen koll på var och när, faktiskt. I alla fall kan man ladda ner Sing for me och A little bit of love helt gratis där om det finns någon i hela världen som inte har dem.
Att Wadenius är gäst på skivan är lite småtufft, och jag har en version av Kalles klätterträd med honom i den stationära. Ni vet, signaturmelodin till barnprogrammet om Kalle som sitter i trädet och drömmer om Emma i fantasin.
DET KOMMER BLI ETT SÅ HIMLA FINT HÖSTLOV

I wasn't looking for gold, I was looking for you

Onsdagar=den kortaste skoldagen och den dagen brukar kännas helt okok. Idag har det inte kännts okok på samma sätt som det brukar kännas på onsdagar. Jag sov för länge, upptäckte att favoritbrödet var slut, kom för tidigt till busshållplatsen. Själva skolan i sig gick fint och för att inte hänga för mycket på det negativa, skolan var till och med bra. Utan lunch i magen skulle jag ta bussen hem igen för att fixa egen gourmet. Missar bussen med två sekunder någonting, tar en annan buss för att åka ikapp min egen. Den andra bussen var inte samarbetsvillig. Missar min egen buss med två sekunder igen, och får sitta på hållplatsen i 25 minuter till (eftersom nästa var fem minuter försenad). Det börjar regna precis när jag klev av bussen 25 minuter tidigare förresten. Det höll i sig till jag kom hem. Köttbullemackor, te och House is the key när flowet knixar litegrann.
Jag är så fruktat förälskad i House och jag vet att jag har tagit upp det förut, men kärlek borde alltid erkännas när den är sann. Oavsett om det handlar om människor eller tv, så det så. Det är ändå olika sorters kärlek som drar oss frammåt och får oss att se fram emot i morgon och övermorgon. Det är nog bättre att älska lite för mycket och många än att  betrakta allt som lagom bra eller lagom dåligt. Dagarna blir mycket ljusare då, menar jag. Jag älskar köttbullemackor, te, House och Andreas. Jag älskar jul och snö, regn och sol. Jag älskar djupa bloggar, djupa komplimanger och djupa konversationer.

Jag har också kommit på bästa idén till projektarbetet nästa år. Kan inte påstå att jag är helt oinspirerad av andra dock. Nu är det alltså mest att sitta och vänta på nästa år och jag längtar lite och ganska mycket. Jag har inte kommit över det fina förflutna som jag saknar som attans, men det är trots tankarna ganska länge sedan. Enda sättet att stanna tiden är att resa i ljusets hastighet tror jag. Men det är lite för snabbt för mig. Om inte vår-sommar 07 kan återupplevas vill jag beställa studentmössor och planera framtiden och känna mig äldst på skolan igen. Jag vill bli myndig och ta körkort och få tillåtelse att göra lite vad jag vill. Det är skrämmande, men spännande.

Det kryper ett lite halvcreepy djur på väggen men det gör inte så mycket alls. Hon har väldigt långa spröt i baken och därför vill jag helst inte att hon attackerar. Annars får hon gärna flytta in om hon så vill. Det jag vill mest är att koka lite mer te, kolla lite mer House och krypa lite längre ner under täcket. Jag är ganska redo för höst nu.



Just glad to be out of this place

När det väl händer nånting stort, nånting som känns lite extra värt att ta upp på internet, då finns inte tiden riktigt där och stöttar upp behovet. TVÅ Andreasnyheter är aktuella och jag kan lika gärna dra upp det på en gång så de som helst hoppar över får chansen att göra't innan de blir för involverade.

ETT: Andreas kommer till Karlskrona! Jag trodde alla Christmas With datum redan var utgivna och spikade men det dök upp fler, ett särskilt alldeles speciellt. Det var mor min som bläddrade i Blekinge Läns Tidning en morgon och plötsligt la fram tidningen framför min müsli. Stor bild på Andreas och ett "Julshowen Christmas With med Andreas Johnson, Tityo och Di Leva kommer till Karlskrona." Det var den bästa morgonöverraskningen nästan någonsin tror jag. Biljetter kom ut lite senare och det blir en familjestund plus Linda den här gången. Det känns bra att veta att jag åtminstone har ett Andreasdatum inbokat för vintern. 13 december, på Lucia. <3 Glöm Tityo och Di Leva, Jenssen och de andra. Jag kommer i alla fall få se lite Andreas. Det känns underbart.

TVÅ: De som har Elins bilddagbok har sett den där boken hon fått i present. Jag kände mig inspirerad och blev lite extra varm runt nervositetscentrum. Jag kollade Bokia, där fanns Karlar med stil, och jag betalade 250 pix för Camilla Thulins verk. jag har inte hunnit läsa någon av de sidor som innehöll Andreas och hans kläder, etc än. Peter Kvint finns också med längre fram i boken. Men jag har granskat bilderna och ska ta tag i läsningen i morgon bitti. (Det blir mycket läsande i morgon med tanke på måndagsprov i svenska.) Det känns fint att ha någon slags Andreasbok i hyllan, det känns seriösare om det är tryckt och kostar pengar. Däremot är jag FÖGA imponerad av resten av boken och de män hon valt att skriva om. Deras stil kan verkligen diskuteras, men det är ju en smaksak, det gör folk dagligen klart för varandra. Nu äger jag hur som helst ett exemplar av Karlar med Stil. Tack ELIN som berättade om dess existens!

Hey hey hey you take my breath away

Det är fredagkväll och jag sitter hemma och det känns inte alls bra just idag för det är fint väder och det börjar bli ont om de dagar man kan spendera kvällarna utomhus. Helst skule jag vilja sitta på en liten sten på en liten ö och grilla lite korv med lite ketchup utan senap. Istället blir det quality time med familjen, och sånt gillar jag ganska bra egentligen. Jag har fixat Andreasfrågesport så nu ska vi se vem som är bäst på Andreas en gång för alla. (Jag får inte vara med). Jag har haft världens crazy dröm i natt men jag ska inte dra upp den. Igår fick jag passa klockan på yogan så jag skulle hinna med bussen och slippa vänta en och en halv timma på nästa. Det var inte bra för jag kunde inte hitta mitt inre när jag skulle räkna de sista minuterna. Tiden drog över som vanligt så jag fick vika ihop mattan så tyst som möjligt och trippa förbi alla andra som satt kvar och skulle dra det sista ur Nirvana. Det var de viktigaste nyheterna. Min fina fina Glorious singel är fortfarande borta med vinden men den kommer säkert fram till midsommar. Nu ska jag frågesporta. Alla som vet vilken Isabelles favoritlåt är får en guldstjärna! Thank you and good night.



We could stop this world from falling

Jag fick typ noll kommentarer för Jennie inlägget och så intressant var den resan. Eller så är folk bara måttligt avis. HÄHÄ.
Den stora datorn=den stationära som innehåller allt jag skapat och fotat sedan jag började förstå digitalkameror och Mina dokument, har börjat bli lite motsträvig ibland och vill inte riktigt koppla skärm och shit när det behövs som mest. Tanken slog mig att om den av en händelse skulle gå under har jag inte kvar alla de där Andreasbilderna, intervjuerna, artiklarna, som finns sparade i Andreasmappen. (Hur eventuell krasch skulle påverka yttervärlden kan diskuteras, men min egen värld som delvis är sparad och uppbyggd på internet skulle rasa samman, och det är det som är relevant i ämnet.) Jag satte mig lite i panik och gjorde backup -vet inte hur man uttrycker sig för jag är inte avancerad i datakunskap- på alla de Andreasbilder som känns viktiga för välmåendet. Alla fick inte plats på två skivor, och då skulle jag förstås kunna ta tre eller fyra skivor, men så många fanns inte i hemmet och med rädslan för försvinnandet i ryggkotorna ville jag få med det som bygger upp mitt mentala välstånd. Visst är det patetiskt, och kul att det är Andreas jag oroar mig för i första hand, men vad skulle man vara utan alla bilder som väcker så mycket minnen och så fina och fula känslor? I need the pics och datorn ska bevara dem, men inte för allt i världen ta dem ifrån mig. Nu är de i alla fall ganska välbevarade på skivor som ska förvaras i hyllan bredvid TRUMSTOCKEN, KLIPPBOKEN, och RAMLÖSAFLASKAN. Och några få böcker som jag läst med mina egna ögon.

Jag saknar Andreas så det gör ont överallt, och helst skulle jag vilja börja den här meningen med ett 'f*n vad jag saknar Andreas', men det gör inte jag för det är ett fult ord, och fula ord ska man inte använda i samband med fin saknad av fin karl. Så jag bryr mig inte om det. En annan grej jag inte bryr mig särskilt mycket om längre är att Andreas aldrig uppdaterar. På riktigt, det stör mig inte längre, och väljer han att flytta fokus från internet till egna intressen får det vara så, och det är bara en trygg vana att startsidan alltid ser likadan ut. Sommarens enda konsert! har stått där föralltid och det kommer stå där föralltid. Andreas har lovat förändring - det vore trevligt.
Jag har tvingats byta rumsdörr, det var nästan så det fick tas till våld alltså, så det lilla som satt på den fick plockas ner och ska snart klistras upp på den nya. Den nya är mycket fulare. Men dörrar är inte livsavgörande, och det är inte heller internet, uppdateringar, julturnéer, finnar eller tuggummin. Därför avslutar vi med ett fint hej till livet, och nu ska jag kolla House för House är en bra förebild vad gäller livsuppskattning.

(De som aldrig sett House har missat ganska mycket, men House är en olycklig karl i alla fall, och driver och klankar ner på livet en hel massa. Om någon inte förstod ironin i sista meningen alltså, parentesen is for you.) 

HEJ