Be careful his bowtie is really a camera
Att åka buss, det är spännande, tycker ni inte? Att kliva på kollektivtrafiken och inte ha en aning om vad som kommer hända de följande tjugo minuterna. Ibland träffar man någon man känner och försöker tala lagom högt för att överrösta motorn men inte låta folk i närliggande säten höra. Ibland är korsningarna stockade så chaffisen måste köra i rondellen i stället, och då finns det alltid en orolig karl i bakre delen som ropar lite gällt att vi åker fel väg. Han är nog rädd att han inte ska komma hem till sin fru.
Igår såg jag ut som ett hallon i ansiktet och hade en väska tyngd av genetik på axeln när jag skulle entra skjutsen hem. Hoppsan sa jag, och så hade jag trillat ner på ett tomt säte och tänkte att säkert ingen hade sett mig. Två kvinnor i trettiofem års åldern damp ner på platserna bakom mig vid en senare hållplats. Bussen var fem minuter försenad, och det var en stor spik på fel plats i deras altan. Nu skulle de behöva vänta EN HEL KVART vid deras avklivningsställe, på nästa buss som skulle ta dem hela vägen hem. Dessa j*vla bussj*vlar, sa de, och jag tänkte att de nog haft en jobbig dag, alternativt har ett väldigt bekvämt liv.
Ibland ler jag så jag visar tänderna utan anledning, och då hoppas jag att män och kvinnor 80+ ska se det och tänka 'Det där! Det är en fin ung flicka.' Samma sak är det när jag knyter skorna och promenerar hem. Jag vill att damerna med rullator ska klappa mig på hakan och bjuda hem mig på saft och kakor för att de tycker jag är så duktig och använder benen till att ta mig frammåt, precis som man gjorde förr i tiden!
På bussen om morgnarna sitter jag med min iPod och försöker låta bli att gunga i takt till musiken. Ibland kommer en jazzversion av Waterloo, och jag hoppas innerligt att det inte kan uppfattas av någon annan.
Min favoritsekvens i bussturerna är de då järnvägsbommarna börjar klinka. Chauffören bromsar hårt, slår frustrerat på ratten, och jag sjunker lite längre ner i sätet och tänker att 'Nu hinner jag lyssna på en extra låt!' Dessutom slipper jag två minuters morgonmingel i skolkorridoren.
När man är inbiten bussåkare kan man ta sig friheten att lista busschaufförer. Man kan gå på hårfärg, trevlighetsfaktor, hastighetshållare, men mest brukar jag gå på magkänslan, vilka som gör färden extra fin bara för att de håller i ratten. Jag har två favoritbusschaufförer, och varje gång det är någon av dem som leder turen ser jag till att le lite extra stort, se extra snäll ut. Det är jättefint med bussar, vet ni. Alla bussar utom tio-över-sju-bussen.
Jag har fått mina häftstift nu. Av mor min dock, så det blir inga tillägnads inlägg här inte.
Igår såg jag ut som ett hallon i ansiktet och hade en väska tyngd av genetik på axeln när jag skulle entra skjutsen hem. Hoppsan sa jag, och så hade jag trillat ner på ett tomt säte och tänkte att säkert ingen hade sett mig. Två kvinnor i trettiofem års åldern damp ner på platserna bakom mig vid en senare hållplats. Bussen var fem minuter försenad, och det var en stor spik på fel plats i deras altan. Nu skulle de behöva vänta EN HEL KVART vid deras avklivningsställe, på nästa buss som skulle ta dem hela vägen hem. Dessa j*vla bussj*vlar, sa de, och jag tänkte att de nog haft en jobbig dag, alternativt har ett väldigt bekvämt liv.
Ibland ler jag så jag visar tänderna utan anledning, och då hoppas jag att män och kvinnor 80+ ska se det och tänka 'Det där! Det är en fin ung flicka.' Samma sak är det när jag knyter skorna och promenerar hem. Jag vill att damerna med rullator ska klappa mig på hakan och bjuda hem mig på saft och kakor för att de tycker jag är så duktig och använder benen till att ta mig frammåt, precis som man gjorde förr i tiden!
På bussen om morgnarna sitter jag med min iPod och försöker låta bli att gunga i takt till musiken. Ibland kommer en jazzversion av Waterloo, och jag hoppas innerligt att det inte kan uppfattas av någon annan.
Min favoritsekvens i bussturerna är de då järnvägsbommarna börjar klinka. Chauffören bromsar hårt, slår frustrerat på ratten, och jag sjunker lite längre ner i sätet och tänker att 'Nu hinner jag lyssna på en extra låt!' Dessutom slipper jag två minuters morgonmingel i skolkorridoren.
När man är inbiten bussåkare kan man ta sig friheten att lista busschaufförer. Man kan gå på hårfärg, trevlighetsfaktor, hastighetshållare, men mest brukar jag gå på magkänslan, vilka som gör färden extra fin bara för att de håller i ratten. Jag har två favoritbusschaufförer, och varje gång det är någon av dem som leder turen ser jag till att le lite extra stort, se extra snäll ut. Det är jättefint med bussar, vet ni. Alla bussar utom tio-över-sju-bussen.
Jag har fått mina häftstift nu. Av mor min dock, så det blir inga tillägnads inlägg här inte.
Then momentarily out of action
Det finns inga häftstift hemma.
Jag har allting. Mat i skafferiet, en mattebok, sol i ögonen, Queen på vinyl, kärlek i hjärtat, saknade stunder, bok- och födelsemärken, fördomar, Andreas i huvudet, magneter på kylskåpet, en trappa, ambitioner, vatten i skorna, deodorant i hyllan, protein, djupa funderingar, you name it. Jag har inte häftstift, dock, vilket är det jag behöver mest av allt i hela vida universum. Det är nog det enda jag inte har. Det är inte coolt!!!!
Den som skickar häftstift till mig inom intervallet nu till läggdags, får ett alldeles eget inlägg ägnat åt sig, här, på världens mest uppmärksammade blogg. Bless you. Jag väntar med spänning, mest i axlarna, för där känns det alltid om jag inte kan slappna av.
Den enorma himlen vrålade mot honom och instinktivt höjde han händerna för att hålla den ifrån sig
Designa din blogg har hjälpt mig lösa världsproblemen och det firar jag med att lägga upp Neil. Jag slår vad om att hälften av mina inläggsrubriker är utdrag ur hans låtar, han har så mycket fint att säga.
Idag har jag vidgat mina vyer och lagt pengar på 118 100 samtidigt som jag hoppades på ett fyndigt svar. Det tog dem fyra timmar, men när svaret på Vad ska vi göra nu? anmälde sin ankomst var det precis så bra att jag orkade le hela vägen hem medan jag funderade på hur många ekorrar jag verkligen skulle sett om jag valt en skogsstig i stället för trottoaren.
- 118 100 tycker att ni ska ta er i kragen, möta solljuset och ta en tur i skogen. Kanske får ni se en ekorre eller två. Om inte det tilltalar kan ni gå på stan och fönstershoppa. Ha en bra dag!
Tur att de precis visste vad de skulle svara för att få mig att återkomma. Att jag verkligen inte bryr mig om att de egentligen är trevliga för att de vet att cashen kommer med folket, hänger på den allra sista meningen. Ha en bra dag! Jag flög som på moln.
Idag har jag vidgat mina vyer och lagt pengar på 118 100 samtidigt som jag hoppades på ett fyndigt svar. Det tog dem fyra timmar, men när svaret på Vad ska vi göra nu? anmälde sin ankomst var det precis så bra att jag orkade le hela vägen hem medan jag funderade på hur många ekorrar jag verkligen skulle sett om jag valt en skogsstig i stället för trottoaren.
- 118 100 tycker att ni ska ta er i kragen, möta solljuset och ta en tur i skogen. Kanske får ni se en ekorre eller två. Om inte det tilltalar kan ni gå på stan och fönstershoppa. Ha en bra dag!
Tur att de precis visste vad de skulle svara för att få mig att återkomma. Att jag verkligen inte bryr mig om att de egentligen är trevliga för att de vet att cashen kommer med folket, hänger på den allra sista meningen. Ha en bra dag! Jag flög som på moln.
Conclusion made you wise
Detta inlägg kommer inte intressera någon och behöver inte läsas över huvud taget. Vill lägga till att studera är skitviktigt, nv är den fränaste linjen i världen, jag är förälskad i min miniräknare, shut it, jag är ascool.
Mina i-val och valbara kurser är så feta dilemman, och jag vet inte hur jag ska prioritera för att slippa bära på ångerkänslor resten av gymnasietiden. Jag vill läsa Svenska C, vilket är en femtiopoängskurs och kan bara läsas på höstterminen, och då kan jag inte läsa Miljökunskap på hundra poäng eftersom jag måste placera Körkortsteorin på hösten för att det ska vara någon mening med det, vilket är poängen. Om jag skulle välja bort Miljökunskapen får jag plats för Astronomi på vårterminen, men måste då välja någonting jag inte alls känner för, för att fylla ut och få ihop poängen. När det kommer till de valbara måste jag läsa Engelska C, och har därmed bara möjlighet att välja hundra poäng till, varav jag ska lägga femtio på Matte E. Nu skulle jag kunna läsa Svenska C som valbar kurs, och få rum för Miljökunskap på i-valstiderna, men då är alla poäng och tider upptagna och det är inte shysst alls, eftersom både Fysik breddning och Matte diskret förmodligen är placerade på samma tider, och det därför inte går att utöka de ämnena. Om jag eliminerar Svenska C från listan över huvud taget kan det ljusna på i-vals fronten, en aning i alla fall, men fortfarande ska jag slitas mellan Fysik breddning och Matte diskret. Jag vill så innerligt läsa båda två, men ända sättet för oss att möjligtvis få det att gå igenom med schemaändringar är om vi samlar ihop 20 underskrifter från de två och en halv klasser som har möjlighet att välja dessa ämnen. Jag känner varken B eller C klassen, och knappt hälften av min egen, och har inte den extroverta personlighet som krävs för att jag ska ställa mig framför dem och be dem plugga mer. Skulle detta hur som helst gå igenom skulle jag kunna flytta över femtio poäng från i-valen och lägga på de valbara, och behöver därför inte läsa fler ämnen än jag annars skulle. Vad göra? :)))))
Mina i-val och valbara kurser är så feta dilemman, och jag vet inte hur jag ska prioritera för att slippa bära på ångerkänslor resten av gymnasietiden. Jag vill läsa Svenska C, vilket är en femtiopoängskurs och kan bara läsas på höstterminen, och då kan jag inte läsa Miljökunskap på hundra poäng eftersom jag måste placera Körkortsteorin på hösten för att det ska vara någon mening med det, vilket är poängen. Om jag skulle välja bort Miljökunskapen får jag plats för Astronomi på vårterminen, men måste då välja någonting jag inte alls känner för, för att fylla ut och få ihop poängen. När det kommer till de valbara måste jag läsa Engelska C, och har därmed bara möjlighet att välja hundra poäng till, varav jag ska lägga femtio på Matte E. Nu skulle jag kunna läsa Svenska C som valbar kurs, och få rum för Miljökunskap på i-valstiderna, men då är alla poäng och tider upptagna och det är inte shysst alls, eftersom både Fysik breddning och Matte diskret förmodligen är placerade på samma tider, och det därför inte går att utöka de ämnena. Om jag eliminerar Svenska C från listan över huvud taget kan det ljusna på i-vals fronten, en aning i alla fall, men fortfarande ska jag slitas mellan Fysik breddning och Matte diskret. Jag vill så innerligt läsa båda två, men ända sättet för oss att möjligtvis få det att gå igenom med schemaändringar är om vi samlar ihop 20 underskrifter från de två och en halv klasser som har möjlighet att välja dessa ämnen. Jag känner varken B eller C klassen, och knappt hälften av min egen, och har inte den extroverta personlighet som krävs för att jag ska ställa mig framför dem och be dem plugga mer. Skulle detta hur som helst gå igenom skulle jag kunna flytta över femtio poäng från i-valen och lägga på de valbara, och behöver därför inte läsa fler ämnen än jag annars skulle. Vad göra? :)))))
Dropp dropp dropp vi fyller varje dike och kanal
Jag vill rädda världen med tepartyn och kloka citat, och jag hade lyckats i går om jag bara haft ett bredare ordförråd. Huvudet liksom drunknade i världsrevolutionerande planer, och magen vred sig i adrenalin och pirrande känslor, och om jag ägt ett jetplan hade jag slängt sten på det för att vara alternativ. Folk hade trott att jag var vansinnig men då hade jag tagit mina önskestövlar och flugit högt över molnen och sjungit barnvisor. Å så vajar hatten å hatten vajar så! hade jag sjungit.
I want to start going for a morning walk
Hej kompisar!! :D
Mitt jullov har varit fantastiskt, men stanna på pallen för jag ska inte återberätta mer. Om det är någonting jag grämt mig över är det alla svenska nyårsfiranden som passerat utan min närvaro, men jag är nog inte rätt man att klaga. Två veckor har jag levt utan internet och mobilkonversationer, med undantag för enstaka sms och en snabb fläkt in på Andreas hemsida genom min faders laptop för att kolla att världen fortfarande var i balans. Den uppladdade videon ville inte visa mer än trettio sekunder vid det tillfället, men det räckte för att jag skulle förstå att Andreas tänkte packa väskan och flyga till Thailand och att jag därför inte skulle missa någonting viktigt. Så blev det ro i stugan igen.
Livet utan internet är toppen! Däremot var jag, för att kunna springa i kapp alla missade punkter, tvungen att sitta böjd i ryggen och med öppen mun hela dagen igår, vilket talar emot mina nyss ärligt uttalade ord. Världen är full av dubbelmoral. Om jag tar ett exempel från båten vi levde på under fem dagars tid, som glider fram i havet med hjälp av hightech motorer, som underhåller sina passagerare med storslagna musikframträdanden och isshower, värmer upp bassänger och hytter, hela tjotaballongen. Sedan placerar de ut små papperskorgar med texten 'save the waves', och menar att om vi vill rädda jorden ska vi inte slänga saker i vattnet. Det är lite absurt tycker jag, samtidigt som det faktiskt är passagerarna som betalar för att få genomföra resorna. Egentligen är det alltså inte personalens fel att naturen dör, de försöker mest tillfredställa kunderna och ändå runda av sina miljöförstöringar, vilket är positivt. Jag vet inte hur jag ska resonera.
I morgon måste jag till skolan, holy shit. Hade inte alla börjat samma tid på dygnet på måndagar hade jag inte tyckt det var lika otrevligt, tolv över sju bussen är min försök-undvika-så-mycket-du-kan-hela-tiden-och-varje-dag-buss. Ibland är det nästan bud på att promenera till skolan i stället, men med tid för uppstigning och den kyla och det mörker som skulle möta mig på vägen i bakhuvudet håller jag i hästarna och stapplar ner till busshållplatsen och placerar mig på bänken precis som alla andra och låtsas att jag inte behöver någon i hela världen. Även om det ofta har känts ytligt i amerika så tycker jag det är fantastiskt att folk pratar med varandra, helt random, utan att någon ska behöva slå sig, vara berusad, eller ha en åttaåring minus med sig för att bryta tystnaden. Jag kände att det var lätt att leva upp till jante.
En annan detalj som jag nästan klassar som min favoritgrej med usa är deras vägskyltar.
Nu är jag hungrig och tänker följa logiken till skafferiet, och förbereda sinnet för en lång skoldag och en tidig morgon, vilket kommer bli knepigt eftersom jag fortfarande kämpar mot jetlagen. Gott nytt år några dagar för sent, jag ska koka hummersoppa på burk!
Mitt jullov har varit fantastiskt, men stanna på pallen för jag ska inte återberätta mer. Om det är någonting jag grämt mig över är det alla svenska nyårsfiranden som passerat utan min närvaro, men jag är nog inte rätt man att klaga. Två veckor har jag levt utan internet och mobilkonversationer, med undantag för enstaka sms och en snabb fläkt in på Andreas hemsida genom min faders laptop för att kolla att världen fortfarande var i balans. Den uppladdade videon ville inte visa mer än trettio sekunder vid det tillfället, men det räckte för att jag skulle förstå att Andreas tänkte packa väskan och flyga till Thailand och att jag därför inte skulle missa någonting viktigt. Så blev det ro i stugan igen.
Livet utan internet är toppen! Däremot var jag, för att kunna springa i kapp alla missade punkter, tvungen att sitta böjd i ryggen och med öppen mun hela dagen igår, vilket talar emot mina nyss ärligt uttalade ord. Världen är full av dubbelmoral. Om jag tar ett exempel från båten vi levde på under fem dagars tid, som glider fram i havet med hjälp av hightech motorer, som underhåller sina passagerare med storslagna musikframträdanden och isshower, värmer upp bassänger och hytter, hela tjotaballongen. Sedan placerar de ut små papperskorgar med texten 'save the waves', och menar att om vi vill rädda jorden ska vi inte slänga saker i vattnet. Det är lite absurt tycker jag, samtidigt som det faktiskt är passagerarna som betalar för att få genomföra resorna. Egentligen är det alltså inte personalens fel att naturen dör, de försöker mest tillfredställa kunderna och ändå runda av sina miljöförstöringar, vilket är positivt. Jag vet inte hur jag ska resonera.
I morgon måste jag till skolan, holy shit. Hade inte alla börjat samma tid på dygnet på måndagar hade jag inte tyckt det var lika otrevligt, tolv över sju bussen är min försök-undvika-så-mycket-du-kan-hela-tiden-och-varje-dag-buss. Ibland är det nästan bud på att promenera till skolan i stället, men med tid för uppstigning och den kyla och det mörker som skulle möta mig på vägen i bakhuvudet håller jag i hästarna och stapplar ner till busshållplatsen och placerar mig på bänken precis som alla andra och låtsas att jag inte behöver någon i hela världen. Även om det ofta har känts ytligt i amerika så tycker jag det är fantastiskt att folk pratar med varandra, helt random, utan att någon ska behöva slå sig, vara berusad, eller ha en åttaåring minus med sig för att bryta tystnaden. Jag kände att det var lätt att leva upp till jante.
En annan detalj som jag nästan klassar som min favoritgrej med usa är deras vägskyltar.
Nu är jag hungrig och tänker följa logiken till skafferiet, och förbereda sinnet för en lång skoldag och en tidig morgon, vilket kommer bli knepigt eftersom jag fortfarande kämpar mot jetlagen. Gott nytt år några dagar för sent, jag ska koka hummersoppa på burk!