Spaceless

Sitter hos en fin vän i stan och tänker på livet och djupa metaforer medan jag väntar på att hon ska avsluta sin lunch. I min mage finns en Waynesscones som skvalpar runt i en stor smaksatt karamellatte, bearbetas som en kletig deg i en köksassistent, och jag är så känslosam och vill bryta ihop i bekännelser över skummad mjölk eller stirra in i vackra leende ögon som utsöndrar ovillkorlig och fördomsfri värme, saknar solen som jag inte sett sen, alldeles för länge sedan, men värnar om snön som fallit från himlen i ungefär en evighet. Har fastnat i en melankoli som inte tar mig någonstans men får mig att successivt tappa fattningen om verkligheten och falla in i ynklig självömkan och ett kärleksbegär från vem som helst som skulle våga ge mig en ärlig omfamning. Min fina vän och jag ska ta en promenad snart, hon har ätit färdigt nu, hon har världens fluffigaste täcken och därför vill man helst alltid somna i hennes säng efter sena kvällar, vakna upp och promenera till vadskullejaggörautandigWaynes och spendera dagen med sentimentala magkänslor. Ha en vacker dag. PUSS

Helgen var inte bara en kärlekshelg ur söndagsperspektiv, utan även hela lördagen, och framför allt lördagskvällen, andades så mycket passion och adrenalin att det egentligen kan betraktas som ett under att magen kunde fyllas med så mycket tårta utöver alla bubblande känslor. Vi tog en traditionell supporta-Andreas-helg i smålandsskogarna och lät livet kretsa kring den gröna pojken på melodifestivalsscenen de timmar jag spenderade i Åseda, la flest lördagstimmar på att bygga vårt sjunde kalorimonster.





Hur den såg ut
Hur den smakade
Hur mycket jag lämnade i Lindas kylskåp

Och som en följd av uppståndelsen kring hans finalplatsseger och allt socker som rann i blodet åkte vi iskana i mörkret. 
För det är en sensation, han är i final, det är så fint och han förtjänar det och jag är så innerligt lättad och glad och VILJESTARK, och under ett Gomorron Sverige besök hann han utlova både skiva till sommaren, sommarturné, stor turné till hösten PLUS utökning i familjen. HE'S ALIVE AT LAST och
LIVET
KAN
BÖRJA



PUSS

Ibland när det väsentligaste för en fullständig sinnesstämning är en bestämd respons från människor med goda intentioner, blir bemötandet sällan utformat på det sätt man egentligen både så oklanderligt och innerligt förtjänar. Fika och vackra ord.

Och ibland leder helgsummeringarna till så fantastiskt överraskande positiva resultat att jag undrar hur jag i torsdags kunde resonera mig till lägre förväntningar. Puss