Igår gick jag in på ett café och ville ha en muffins
Hahaha jag har sovit två minuter i natt, börjar skolan om en timme och ser bedrövlig ut på riktigt. Jag älskar London. Jag ska köpa en latte. Pussigull
Baby went to London
Jag köpte en 99% fat-free blueberry-raspberry muffin och satte mig mitt på Leicester square och tänkte över vad jag egentligen sysslar med.
Hihi
Hon överlevde garvad av solen, nödtorftigt livnärd på maniok och fisk, full med parasiter, myggbiten och fri som fågeln
Igår vaknade jag av att det slog hårda regndroppar mot fönstret och då bestämde jag mig för att göra grådag till hälsodag!
Så jag började dagen med att baka skogshuggarlimpor av allt nyttigt som finns.
Sedan mixade jag ihop en hummusfrukost som mest bestod av kikärtor, citron och pesto plus lite spiskummin plus lite salt.
Efter jag läst om kommunpolitik i BLT och borstat bort all nattbeläggning från tänderna tog jag på min klibbiga regnjacka och tog en enochenhalvtimmes plaskpromenad i prickiga gummistövlar och kände mig som Lotta på bråkmakargatan trots att hon inte har glasögon.
När jag väl kommit hem igen och hängt mina blöta leggings på tork ordnade jag höstmys i tvsoffan med grönt kinesiskt handknutet jasminete.
Resten av dagen ägnade jag åt att springa upp och ner för trappan och vända ner hela garderoben i resväskor. Efter en vällagad kvällsmiddag på quinoa, spenatstuvning, pesto, soltorkade tomater och en köttbulle utnyttjade jag ett av dagens få uppehåll och sprang tre kilometer utan att bli blöt om mer än fötterna. När jag svettats färdigt säckade jag ihop i soffan framför idol och proppade i mig peanutbutterswirlbrownies. Hälsodag snubblade på mållinjen, fast det är trots allt nyttigt att njuta också.
Nu ska jag möta syster hejs!
Så jag började dagen med att baka skogshuggarlimpor av allt nyttigt som finns.
Sedan mixade jag ihop en hummusfrukost som mest bestod av kikärtor, citron och pesto plus lite spiskummin plus lite salt.
Efter jag läst om kommunpolitik i BLT och borstat bort all nattbeläggning från tänderna tog jag på min klibbiga regnjacka och tog en enochenhalvtimmes plaskpromenad i prickiga gummistövlar och kände mig som Lotta på bråkmakargatan trots att hon inte har glasögon.
När jag väl kommit hem igen och hängt mina blöta leggings på tork ordnade jag höstmys i tvsoffan med grönt kinesiskt handknutet jasminete.
Resten av dagen ägnade jag åt att springa upp och ner för trappan och vända ner hela garderoben i resväskor. Efter en vällagad kvällsmiddag på quinoa, spenatstuvning, pesto, soltorkade tomater och en köttbulle utnyttjade jag ett av dagens få uppehåll och sprang tre kilometer utan att bli blöt om mer än fötterna. När jag svettats färdigt säckade jag ihop i soffan framför idol och proppade i mig peanutbutterswirlbrownies. Hälsodag snubblade på mållinjen, fast det är trots allt nyttigt att njuta också.
Nu ska jag möta syster hejs!
I will pick you up on my blue motorbike
Jag ligger i sängen och kan inte sova och vet mycket väl om att det inte finns något tråkigare än att läsa om människors generella sömnproblem som alla egentligen älskar att älta.
Idag var en rolig dag.
Först och främst sprang jag nästan in i Motoboy på tågstationen och det var ju festligt för den senaste perioden har jag betraktat honom lite som en av Sveriges mest attraktiva män både utseende-, sång-, musik- och personlighetsmässigt. Eftersom jag tänkte att jag ändå inte har särskilt mycket prestige att förlora tog jag mig i kragen och gick ut för att konfrontera honom efter att ha gömt mig inne på pressbyrån ett par minuter, tänkte att det måste vara ödet egentligen för hur stor är chansen att han sitter ensam på en bänk i Karlskrona precis samtidigt som mig och jag heller inte har särskilt bråttom.
-Hej är du Oskar?
-Ja, det är jag ju.
-Ehh jag gillar dig
And so on.
Självklart har jag aldrig känt mig töntigare men framför allt minns jag heller inte när jag senast blev så stolt över mig själv eftersom jag tycker att jag var förträffligt modig som självmant tog initiativ till att visa honom lite uppskattning. Han tyckte säkert om det. När jag slagit mig ner på tåget kunde jag inte sluta fnissa och drog paraleller till busrigningar i mellanstadiet.
Tåget förde mig till Skåne igen där min saftiga kompis Signepigne börjat plugga och som jag inte träffat på en evighet och inte kommer träffa på en ännu längre evighet. Med en chokladfrapino i handen fick jag en rundtur i Lund och resten av tiden fikade vi som vi brukar göra. När jag skulle hem igen gjorde det ont i hjärtat och jag har börjat tröttna på att behöva försöka kväva snyftningar den här månaden. Fin som attans var hon i alla fall när hon stog där på stationen. Precis som alla de där andra jag sagt adjö till för en tid framöver.
Nu är klockan 02.52 och jag är hungrig men vet att mat är uppiggande och det är väl inte så strategiskt att stoppa i sig energi när man desperat vridit sig i sängen och hoppats på i alla fall en halvhjärtad sömn de senaste tre timmarna. Jag är trött på att försöka sova.
I måndags utnyttjade jag mitt körkort till att svänga in på preem och köpa en take away latte, satte mig i förarsätet och accelererade upp på motorvägen, höjde stereovolymen till tinnitusgränsen, vevade ner rutan och growlade fram glorious med en hand på ratten och en om latten. Så gled jag in i Skåne (jag hänger en del i Skåne) och kände mig absolut ascoolast i världen. Nådde Kristianstad och förtärde tre glassar, en kladdkaka, en latte och en gudomlig ceasarsallad i sällskap av mormor och morfar. När jag cruzat tillbaka genom Blekinge kände jag att magen krävde åtminstone en glass till så jag och vän åkte till mcdonalds. Mission måndag completed.
Och nu blev jag lite för hungrig så jag har sprungit och fixat mig ett havreknäcke med boxholmsost och bestämt mig för att det är värt det trots allt. När jag tuggat färdigt ska jag göra ett nytt sömnförsök eftersom klockan är mycket och jag säkert är trött fast jag bara inte vet om det än. Jag hört att man inte alls ska sitta vid datorn innan man går till sängs, tough shit, men egentligen tror jag att anledningen till att jag misslyckades med första sovomgången var att jag inte kunde hjälpa att fnissa till lite så fort jag tänkte på Motoboy. Jag tänker fortfarande på Motoboy. Hihi.
God natt!
Idag var en rolig dag.
Först och främst sprang jag nästan in i Motoboy på tågstationen och det var ju festligt för den senaste perioden har jag betraktat honom lite som en av Sveriges mest attraktiva män både utseende-, sång-, musik- och personlighetsmässigt. Eftersom jag tänkte att jag ändå inte har särskilt mycket prestige att förlora tog jag mig i kragen och gick ut för att konfrontera honom efter att ha gömt mig inne på pressbyrån ett par minuter, tänkte att det måste vara ödet egentligen för hur stor är chansen att han sitter ensam på en bänk i Karlskrona precis samtidigt som mig och jag heller inte har särskilt bråttom.
-Hej är du Oskar?
-Ja, det är jag ju.
-Ehh jag gillar dig
And so on.
Självklart har jag aldrig känt mig töntigare men framför allt minns jag heller inte när jag senast blev så stolt över mig själv eftersom jag tycker att jag var förträffligt modig som självmant tog initiativ till att visa honom lite uppskattning. Han tyckte säkert om det. När jag slagit mig ner på tåget kunde jag inte sluta fnissa och drog paraleller till busrigningar i mellanstadiet.
Tåget förde mig till Skåne igen där min saftiga kompis Signepigne börjat plugga och som jag inte träffat på en evighet och inte kommer träffa på en ännu längre evighet. Med en chokladfrapino i handen fick jag en rundtur i Lund och resten av tiden fikade vi som vi brukar göra. När jag skulle hem igen gjorde det ont i hjärtat och jag har börjat tröttna på att behöva försöka kväva snyftningar den här månaden. Fin som attans var hon i alla fall när hon stog där på stationen. Precis som alla de där andra jag sagt adjö till för en tid framöver.
Nu är klockan 02.52 och jag är hungrig men vet att mat är uppiggande och det är väl inte så strategiskt att stoppa i sig energi när man desperat vridit sig i sängen och hoppats på i alla fall en halvhjärtad sömn de senaste tre timmarna. Jag är trött på att försöka sova.
I måndags utnyttjade jag mitt körkort till att svänga in på preem och köpa en take away latte, satte mig i förarsätet och accelererade upp på motorvägen, höjde stereovolymen till tinnitusgränsen, vevade ner rutan och growlade fram glorious med en hand på ratten och en om latten. Så gled jag in i Skåne (jag hänger en del i Skåne) och kände mig absolut ascoolast i världen. Nådde Kristianstad och förtärde tre glassar, en kladdkaka, en latte och en gudomlig ceasarsallad i sällskap av mormor och morfar. När jag cruzat tillbaka genom Blekinge kände jag att magen krävde åtminstone en glass till så jag och vän åkte till mcdonalds. Mission måndag completed.
Och nu blev jag lite för hungrig så jag har sprungit och fixat mig ett havreknäcke med boxholmsost och bestämt mig för att det är värt det trots allt. När jag tuggat färdigt ska jag göra ett nytt sömnförsök eftersom klockan är mycket och jag säkert är trött fast jag bara inte vet om det än. Jag hört att man inte alls ska sitta vid datorn innan man går till sängs, tough shit, men egentligen tror jag att anledningen till att jag misslyckades med första sovomgången var att jag inte kunde hjälpa att fnissa till lite så fort jag tänkte på Motoboy. Jag tänker fortfarande på Motoboy. Hihi.
God natt!
And everything must start from here; Tror attd et här kan vara början på nåt stort; Sov lugnt Silvia vi vinner ändå; DET BLÅSER PÅ GENESARETS SJÖ
Allting går snabbare än man egentligen räknar med och den där fantastiska resan jag skulle berätta om har förökat sig och skaffat efterföljare. Sommarmånaderna är slut nu och det käns härligt men annorlunda när jag drar in höstluft i lungorna, för när jag inte tänker tillbaka särskilt mycket kan jag fråga mig själv om sommaren ens har börjat.
Allt som skulle göras är gjort, ingenting blev som jag föreställt mig, allt blev perfekt. Nu är det mer dags att vänta och jag ska vänta men först ska jag återblicka.
Jag tänker nog inte bry mig om några detaljerade redovisningar om alla vackra stunder;
Jag besökte huvudstaden med favoritkumpan no.1, sov fyrstjärnigt, fikade, shoppade, drack vin. Tog oss ut till Väddö i skärgården och upplevde Andreas på Barnens ö 2010; åt jordgubbar och körsbär i gräset, badade i dynga och solsken, svettades, dansade, sjöng, allt var så sinnessjukt, sinnessjukt och overkligt. Fantastiskt. Kom tillbaka till Stockholm omkring 04.30, åt glass på mcdonalds, tog en frukost på espressohouse. När jag klev in på Maxi 15.00 och fortfarande inte sovit sedan klockan 7 dagen före, svävade jag omkring bland yoghurten och hade ibland lite svårt att komma ihåg mitt namn.
Vi åkte till världens vackraste stad och ägnade en kväll åt att trycka ner så mycket sötsaker i halsen vi insåg att vi hade kapacitet till. Göteborg ville behålla oss lite längre men vi följde vindarna till Lysekil och åt skagen och såg Andreas igen på sommarens sista spelning. Förminglade på en hotellservering, dansade på enda nattklubben, hamnade på random efterfest i random husbil på camping 15 minuter med taxi från centrum. Tog oss tillbaka till vårt hyrda rum, sov en kvart, påbörjade hemresan. Spårat och underbart.
Tog tåget till Malmö och festivalen, såg Jonathan Johansson (det var inte bara handen som befann sig i himlen) och Shout out louds, sov på mysigt vandrarhem, frukost på espressohouse, tåget hem.
Fyra dagar senare klev jag på malmötåget igen, såg Oskar Linnros, sov fyrstjärnigt, såg Tomas Andersson Wij och Moto Boy. Farväldrink. Malmö bestod huvudsakligen av två faktorer: Musik och mat. På tåget hem grät jag för det var sista gången jag såg min Linda på alldeles för länge.
Däremellan har jag gjort så fantastiskt mycket mer och sommaren har i princip varit precis så spårad och underbar som jag ville ha den. Tack för säkert några av de vackraste månaderna i mitt liv, tack för allt.
Allt som skulle göras är gjort, ingenting blev som jag föreställt mig, allt blev perfekt. Nu är det mer dags att vänta och jag ska vänta men först ska jag återblicka.
Jag tänker nog inte bry mig om några detaljerade redovisningar om alla vackra stunder;
Jag besökte huvudstaden med favoritkumpan no.1, sov fyrstjärnigt, fikade, shoppade, drack vin. Tog oss ut till Väddö i skärgården och upplevde Andreas på Barnens ö 2010; åt jordgubbar och körsbär i gräset, badade i dynga och solsken, svettades, dansade, sjöng, allt var så sinnessjukt, sinnessjukt och overkligt. Fantastiskt. Kom tillbaka till Stockholm omkring 04.30, åt glass på mcdonalds, tog en frukost på espressohouse. När jag klev in på Maxi 15.00 och fortfarande inte sovit sedan klockan 7 dagen före, svävade jag omkring bland yoghurten och hade ibland lite svårt att komma ihåg mitt namn.
Vi åkte till världens vackraste stad och ägnade en kväll åt att trycka ner så mycket sötsaker i halsen vi insåg att vi hade kapacitet till. Göteborg ville behålla oss lite längre men vi följde vindarna till Lysekil och åt skagen och såg Andreas igen på sommarens sista spelning. Förminglade på en hotellservering, dansade på enda nattklubben, hamnade på random efterfest i random husbil på camping 15 minuter med taxi från centrum. Tog oss tillbaka till vårt hyrda rum, sov en kvart, påbörjade hemresan. Spårat och underbart.
Tog tåget till Malmö och festivalen, såg Jonathan Johansson (det var inte bara handen som befann sig i himlen) och Shout out louds, sov på mysigt vandrarhem, frukost på espressohouse, tåget hem.
Fyra dagar senare klev jag på malmötåget igen, såg Oskar Linnros, sov fyrstjärnigt, såg Tomas Andersson Wij och Moto Boy. Farväldrink. Malmö bestod huvudsakligen av två faktorer: Musik och mat. På tåget hem grät jag för det var sista gången jag såg min Linda på alldeles för länge.
Däremellan har jag gjort så fantastiskt mycket mer och sommaren har i princip varit precis så spårad och underbar som jag ville ha den. Tack för säkert några av de vackraste månaderna i mitt liv, tack för allt.