Spaceless

Allting går snabbare än man egentligen räknar med och den där fantastiska resan jag skulle berätta om har förökat sig och skaffat efterföljare. Sommarmånaderna är slut nu och det käns härligt men annorlunda när jag drar in höstluft i lungorna, för när jag inte tänker tillbaka särskilt mycket kan jag fråga mig själv om sommaren ens har börjat.
Allt som skulle göras är gjort, ingenting blev som jag föreställt mig, allt blev perfekt. Nu är det mer dags att vänta och jag ska vänta men först ska jag återblicka.

Jag tänker nog inte bry mig om några detaljerade redovisningar om alla vackra stunder;

Jag besökte huvudstaden med favoritkumpan no.1, sov fyrstjärnigt, fikade, shoppade, drack vin. Tog oss ut till Väddö i skärgården och upplevde Andreas på Barnens ö 2010; åt jordgubbar och körsbär i gräset, badade i dynga och solsken, svettades, dansade, sjöng, allt var så sinnessjukt, sinnessjukt och overkligt. Fantastiskt. Kom tillbaka till Stockholm omkring 04.30, åt glass på mcdonalds, tog en frukost på espressohouse. När jag klev in på Maxi 15.00 och fortfarande inte sovit sedan klockan 7 dagen före, svävade jag omkring bland yoghurten och hade ibland lite svårt att komma ihåg mitt namn.





Vi åkte till världens vackraste stad och ägnade en kväll åt att trycka ner så mycket sötsaker i halsen vi insåg att vi hade kapacitet till. Göteborg ville behålla oss lite längre men vi följde vindarna till Lysekil och åt skagen och såg Andreas igen på sommarens sista spelning. Förminglade på en hotellservering, dansade på enda nattklubben, hamnade på random efterfest i random husbil på camping 15 minuter med taxi från centrum. Tog oss tillbaka till vårt hyrda rum, sov en kvart, påbörjade hemresan. Spårat och underbart.




Tog tåget till Malmö och festivalen, såg Jonathan Johansson (det var inte bara handen som befann sig i himlen) och Shout out louds, sov på mysigt vandrarhem, frukost på espressohouse, tåget hem.
Fyra dagar senare klev jag på malmötåget igen, såg Oskar Linnros, sov fyrstjärnigt, såg Tomas Andersson Wij och Moto Boy. Farväldrink. Malmö bestod huvudsakligen av två faktorer: Musik och mat. På tåget hem grät jag för det var sista gången jag såg min Linda på alldeles för länge.




Däremellan har jag gjort så fantastiskt mycket mer och sommaren har i princip varit precis så spårad och underbar som jag ville ha den. Tack för säkert några av de vackraste månaderna i mitt liv, tack för allt.