Spaceless

Jag har precis färdigställt det längsta inlägg jag förhoppningsvis någonsin kommer publicera här, så om man inte vill läsa Andreaskänslor kan man ju hoppa till sista stycket.

När jag granskar min bilddagbok och backar ungefär ett och ett halvt år tillbaka, då kan jag förstå att det fanns själar som inte riktigt brydde sig om att titta längre. Det faktum att jag skäms något så förskräckligt är ingen hemlis, men jag tänker inte radera eller redigera, för även bdb representerar en del av mitt tidigare liv.
Det slår mig, att jag mer eller mindre varje dag la upp en bild på Andreas eller två, och jag tror jag drunknar i nostalgivågor för varje bild och desperat bildtext.
Jag minns hur de energiska bomberna kändes, för de har inte slutat explodera. En närmare definition skulle vara de små svarta minorna, ni vet. Plötsligt, när du minst anar det, har du klivit på dem, och där står du alldeles sönderslagen eller med brännande fötter.
Ibland är jag så arg på Andreas, för han gör reklam för MQ, han säljer sig på Ladies Night, han tabbar sig med Carola. Samtidigt kan jag inte låta bli att kontrollera hemsidan hundra gånger om dagen, skrika högt när han är i tidningen, referera till honom i dagliga konversationer. Jag kan inte sluta sucka till Sweetest temptation, vränga bröstkorgen ut och in för att tömma den på känslor, för vad Andreas än tar sig till ligger allt fokus på honom, och jag förstår ibland inte att jag inte ger mig själv en paus åt att klänga på andra ståndpunkter i livet, när jag kritiserar Andreas som mest. Men jag tror också, att när jag slänger mig på sängen och skriker att jag inte vill ha fler schlager, jazz, radiopopstämplar. Förbannar honom för att följa med DiLeva sällskap när han kan hänga backstage på hultsfred med Mick Jagger. Det är då jag älskar honom som mest, förvrängt och indirekt. Det är då jag bryr mig, känner mig sviken och utelämnad, förstår att jag behöver honom mer än någonsin.

För omkring två år sedan skrev jag min utredande uppsats om Andreas, den som fick kommentaren "den var helt fantastisk Isabelle!" Jag vågar erkänna att jag sträckte på ryggen. Jag avslutade den med "När Andreas i somras tog Karlskrona med storm, fylldes nära på varje paus med 'KARLSKRONA! KÄRLEK!' Detta visar att Andreas, som bekant, är en mycket kärleksfull man. Och det är nog anledningen till min outtröttliga förkärlek till denna underbara karl."
Jag förstår inte, att när den skrevs var det mindre än ett år sedan första gången jag beskådat Andreas på scen. Och redan då visste jag allt som gick att ta reda på genom intervjuer och internet, jag kunde årtal bättre än jag kan nu. Jag märker också att Andreas då precis släppt The collector, och i ett dagboksinlägg jag plockade med i bilagan har han bland annat skrivit "Allt som hänt runt omkring The collector och A little bit of love känns som en fantastisk bonus. Trots allt så ligger fokus och har legat de senaste 6 månaderna på nästa studio album...som kommer att bli...väldigt bra...haha"
Notera, att detta skrevs för två år sedan. Tidigare i texten har jag nämnt att den nya skivan förväntas komma ut i början av 2008, och trots att Rediscovered kom emellan, ett till melodifestivalbidrag rörde om i lugnet, så kan han inte påstå annat än att han pysslat med nästa album ETT BRA TAG NU. Om han fått förhinder, eller om planerna bara inte varit tillräckligt strukturerade kan säkert debatteras, men huvudsaken är att skivan på allvar kommer ut i butikerna någon gång. Som jag har förstått det är det början av 2010 som är målet nu, se där, det tog bara två år att förvärkliga det löftet.

Jag satt med Lost religion i lurarna på bussen och sneglde ut på trottoargruset. När Andreas dök upp på en tre meter hög, tresidig reklamskylt för Ladies night hann jag inte riktigt reflektera, tyckte det var det naturligaste som kunde hända eftersom jag redan satt och tänkte på honom. Ungefär två sekunder för sent fick jag panik och slängde mig om i sätet för att hinna få en sista glimt av Stenmarks pinsamma skäggstubb. Nu. Nu kommer jag inte kunna hålla skammen utom räckhåll för andra längre, för nu kommer hela stan inom ett par dagar vara så välinformerade om skandalen. Att jag inte packar väskorna redan i morgon, tar tåget till Gällivare eller Venedig för framtida isolering.
Andreas skäggstubb, den som visat sig i mobilkameran de senaste gångerna, är den finaste som finns. Och gud vad jag älskar när han vågar lägga in sina impulsvideor, med blå trötta ögon och mössa för imagen, när han inte monterat upp rekvisita för att ta bilder som ska kunna klä alla busskurer och skyltfönster. Han skulle kunna tapetsera en affär med bilder tagna från ett tandborstscenario, för det finns inget finare än en naturlig Andreas, som vänder ryggen åt media för att pussa på sin dotter. Det är min man det.
Ibland och ganska ofta önskar jag att Andreas09 kunde vara lite mer såhär.



Jag saknar gamla tider, och ibland saknar jag tiden jag inte var med. Bilderna ovan kommer från åren jag lekte häst på skolgården och trodde en cigarett tog livet av dig bums. Hade jag vetat om Andreas existens hade jag förmodligen inte brytt mig, utan påpekat hur ocoolt det är med örhängesprydda pojkar, helt utan egentliga åsikter.
Jag hade inte haft mycket emot att få uppleva 99-02 med precis den ålder jag besitter nu, och hade kunnat ta större distans till alla melodifestivalskandaler, för jag hade redan artiklar, bilder och minnen så det räckte. Jag drömmer ganska ofta om en comeback på Gloriousvågen, men de förhoppningarna har bleknat en aning och ganska ordentligt.

En dag när jag varken mådde bra eller dåligt la jag mig på sängen och lät Cottonfish tales fylla rummet med substans. Det var både uppenbarelse och terapi, för jag har aldrig lyssnat på skivan på det sättet, analyserat varje andetag han tar, jämfört dem med mina. Låtit den blå himlen utanför tillsammans ljudvågorna från stereon bilda sådan sockerdricka, som försatte mig i sömn när night stood still tagit avsked. Vem ryser inte av såna tillfällen? 

Andreas håller på att trilla ner från väggarna och det är ett idogt jobb att dra fram stolar för att nå upp till de högsta för att kunna trycka häftmassan på plats. Han måste ju vara representabel i mitt rum.
En av de nya kommentarerna i gästboken säger att hon irriterar sig på kritiken Andreas får av sina fans. Vilken kritik säger jag då? De få negativa inslagen har mestadels handlat om melodifestival och, nu på senare dagar, ladies night, och jag tycker det är kanon att någon vågar ge honom en hint av vad den del av fanskaran som inte är så thrilled, så att säga, tycker om nyheten. Det är inte direkt någon som mordhotat honom, sagt dagisförbjudna ord, för då hade det varit krig.

Ibland är matte inte den mest fantastiska kvällssysselsättningen.
Men då tröstar jag mig med att nästa års NV ämnen bara kommer innefatta
Miljökunskap
Matte E
Matte diskret
Biologi B
Fysik B
Fysik breddning

Sväljer hårt, fokuserar på det faktum att kemi inte längre kommer finnas på schemat.
Försöker intala mig att jag faktiskt valt det här.

VHS vs. DVD

Fördelar:
VHS går inte sönder när man tappar dem i golvet
När man stoppar vhs startar de på exakt samma plats som där man lämnade dem ett par dagar tidigare
Man kan laga vhs när de går sönder
Man kan spola vhs fram och tillbaka precis lika bra som dvd

Nackdelar:
VHS gör inte lika bra solkatter som dvd
Man behöver inte spola tillbaka dvd

VHS är oslagbart!!


När vi satt oss i bilen klockan sju i går morse hörde jag på radion att väldigt många människor fyller år 22 mars. De gav statistik också, men den är förlorad i ett morgonminne. 22 mars var tydligen den dag på året flest människor fyller år. Jättemånga fyllde år då. Det tycker jag var cool fakta eftersom av de få födelsedagar jag har memorerat inträffar två 22 mars, som ni kanske vet, två av de största, Andreas och Simon.

När jag precis häromdagen lagt mig under solen med ögonen i fysikboken läste jag Om kretsen bryts så det blir ett galopp mellan ledningarna...
Jag läste vidare men rynkade på näsan efter en stund och tyckte det var ett konstigt ordval för att vara lärobok. Jag blev glad, för jag tyckte det var skönt att veta att författaren kanske hade humor han också, men blickade ändå tillbaka ett par rader och upptäckte att galopp egentligen varit ett glapp. Det var synd, och jag förstår inte varför läroböckerna i allmänhet inte kan vara både pedagogiska och lättsamma. Om det är kvalité på faktan tror jag inte elevernas kunskapsnivå förändras om man slänger in ett Och så var det med det! lite här och var, utan kanske till och med förbättras, eftersom man alltid kommer ihåg de rader man vill citera i efterhand.

Jag läste kontaktannonser i morse.
Man söker man
Jag är en 32-årig kille som söker överviktig man 60+.

Jag skojar inte. Kärleken är väl blind, men i det här fallet blir jag nästan orolig och kommer på flera alternativ till vad det kan vara för snubbe som ligger bakom efterlysningen.
Men
man vet
aldrig

Idag har jag även korsat slash krossat 110 gränsen på motorvägen. Baksätet stod för nervositeten. Isabelle prepares for take off. ihihi