But the mountains and the trees Are they just what you need Or are they less than what you'd expect to see

Jag är för bakom för studier och motion, vilket är precis vad jag egentligen lagt som grund för dagen. Mamma har lovat en Wayne's fika när hon planterat om växter, och jag vet inte hur hon lyckas fokusera på trädgårdsarbete när det enda som snurrar i mitt huvud är den snart kommande latten. Den ska vara mellanstor och mellanstark med två centimeter högt skum. Spiralmönstrat ska skummet vara, hälften vitt, hälften brunt.

En av mina lärare sa, att man aldrig ser barn på gårdarna längre. Att när han var liten, då var man minsann ute till huden blev blå och himlen svart. Sannt är det säkert till viss del, men samtidigt tycker jag det är att underskatta de yngre generationerna. De flesta jag känner sprang barfota i skogarna, gömde sig bland vitsippor och jagade onda andar i bergen tillsammans med mig när de var små. Och ska man ge någon skulden för barnens innesittande tror jag det är föräldrarna som ska känna tyngden på axlarna, som placerar ungarna framför dataskärmar när de blir odräglia. Att man så tidigt visar dem ett sätt till underhållning som utesluter svett och trötta ben. Det är inte så märkligt att barnen väljer det enkla sättet, och de äldre generationerna kan väl inte påstå att de skulle reagerat annorlunda.

Sparat som utkast från tidigare, och för ett antal timmar sedan fick jag min fina latte på mitt fina fina underbara älskade Wayne's. Med ett fyllt stämpelkort från mamma kunde jag ta den största på listan, och killen som gjorde den är nog guldmedaljör i latteOS, för den var precis så mellanstark och så skummig att jag aldrig fått så krämigt fantastiskt gott skum förr.


Skumlatte


Jag och mor min diskuterade det jag tog upp tidigare, om barnens tv beroende, och jag är ganska säker på att hon höll med mig. Det känns alltid bra i magen när någon med några fler år på nacken nickar och inte kommer med invändningar, säger -nej för det är statens fel- eller -nej för det är dagis fel-. Det betyder att mina åsikter kanske räknas ibland, att de kanske kan vara tänkvärda, även om de bara fått sjutton år på sig att gro. Jag blir stolt. När jag sagt farväl till mamma och Wayne's sträckte jag på gladpunkten och promenerade de hundra  minuterna hem. Melankolisk är dagens ord, för det är summan av sena nätter och en c-vitaminfrukost.

Kommentarer
Postat av: Izabella

Jag vill också ha en skumlatte nu :(


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback