Spaceless

JON ERIK ANDREAS JOHNSON

38 år IDAG
40 år om TVÅ ÅR
Föddes på en söndag för 13 880 dagar sedan


ANDREAS är nu TRETTIOÅTTA ÅR.
HEMSKT MYCKET GRATTIS!

Idag är det en speciell dag på flera sätt. Inte nog med att Andreas gått och blivit en dag äldre sedan igår, det är påskafton! Glad Påsk! Det är även två år sedan jag köpte min allra första Andreas skiva, den nya versionen av Mr Johnson, your room is on fire. På själva releasedagen och Andreas trettiosex årsdag lunkade jag in på Maxi ica stormarknad och hade bara ögon för skivavdelningen. Vad var det...två dagar senare? Beställde jag deadly happy och liebling från cdon.

Om fyra månader exakt, fyller Andreas dotter två år. 22 juni. En söndag, två dagar efter midsommarafton.

Appropå påsk som ofta får en att tänka påskägg, så spenderade jag en hel timma innan frukost åt att leta upp årets exemplar av påskhars leverans. Snön har kommit som den skulle och den är både vit, kall och tjock, vilket ledde till en feg vändning av mor och far som bestämde sig för att placera äggen innomhus. Ingen fara egentligen, ty en timmas pölsande i snö i nattlinne före morgonmackan är inte så himla kul, egentligen.
Socker är sött och ger mest tandproblem tycker mina förmyndare, så endast lite choklad, 8 maltesers och en klubba täckte botten, men I GOT A GIFT FOLKS! Gifts are great stuff. Högtalare för iPod yäx! Och nu kan jag spela musik lite här och var.


Så ska det låta igår... vad tyckte ni? Jag tyckte Andreas såg nervös ut. Och visste inte riktigt vart han skulle göra av sig och händerna, vilket ledde till allmänt taktklappande och tafsande på Settman. Dessutom blev det väldigt mycket Andreas över det, när han...don't know what to call it...trycker med händerna i luften..? ^^, Och gör sånadär Andreasrörelser. And I kind of like it. Men de var lite i skymundan va? Det kändes som att Stefans lag fick bra mycket mer uppmärksamhet, eller så var de bara mer högljudda. Andreas var ganska tyst, men det kom ganska mycket EHJande från honom ändå. Såna fina EHJanden. Som det i första tonartshöjningen i A little bit of love. And that's just a part of it, it's all for a little bit of love, EEHHJJ!
Synd att de inte vann. Det hade ju varit mysigt att få höra dem sjunga den sista låten.


MEN GRATTIS IGEN ANDREAS.
Inte för att jag lever för någon naiv uppfattning om att han läser detta, mer för att det är artigt och fint att önska folk grattis. Än än gång, det är tanken som räknas! Jag har levt på det mottot ett tag. Jag har ett till också. Ett klokt citat från Tage Danielsson. Han finns dessvärre inte längre, men ord kan leva länge.

"Ja' mår inte bra i da'
Men trallala
Och trallala
Nu mår jag bra"


Grattis är ett konstigt ord by the way. Hur snyggt låter det egentligen?
När Andreas blir 40 om två år, då är ni hjärtligt välkomna på Andreaskalas. Iaf är det så jag planerar nu. Kravet är att man måste fira honom helhjärtat, och inte nämna -om det mor förmodan finns något- något nedlåtande om honom eller hans omgivning. Det blir väl trevligt?

CONGRATULATIONS AND CELEBRATIONS

-Johan! JOHAN!
-Jag?
-Ja!
-Menar ni mig?
-JA.
-MOI?
-Jaa.
-Åh!
-Kan vi få din autograf?
-Ja självklart! Gillar ni synt eller?
-Nja, vi gillar dig.
-ÅH. HÄRLIGT!

Om någon någonsin bryr sig om att fråga om min åsikt i världens sötaste man, och kom ihåg att ordet söt har flera innebörder, ska Johan stå nästan högst iaf.




Lördag var en snygg dag i Stockholm med hemliga uppdrag och tunnelbanor. Söndag var en åka hem dag och såna dagar är de värsta. Det är då man åker hem. Buss från cityterminalen vid tolv tiden, och hemkomst halv åtta med pizzabemötning. Det var en bra välkomstpresent iallafall.


I tisdags tog jag en daglig tur till Åhléns som jag gjort så fort det funnits tillfälle sedan releasedagen av One love singeln. FINALLY. Där fanns den för 29.50 pix. Den är min nu. One love och Lucky star, sedan en äckligt fin worktape version av One love. När de lägger av med instrumenten och bara sjunger, det är min favorit del.
Sedan kommer en ackustisk version av Lucky star, som är himla mysig men inte så olik originalversionen. Lucky star är ju ganska ackustisk redan från början.
Yäx, sedan kommer tre olika remixer av One love och jag tycker inte de är bra alls. Ända remixer jag verkligen gillat är ju de av A little bit of love. Så tycker många andra också förresten. Den är väl speciell på nåt sätt.

På söndag har Gerd och Gerda namnsdag. Grattis! Dessutom ska mina - om jag får några - barn heta Aurora och Fritz. Fritz Fritz!  Maten är färdig Fritz!

Thank you and good night

Kolla gästboken på andreas-johnson.com och vem som helst förstår att Andra chansen gick rakt åt motsatta hållet än bra. Någonstans kanske jag kände det på mig, att duon har fler emot sig än för. Speciellt Carola. Jag tänker faktiskt inte ta ställning till om jag gillar henne eller inte, men VÄLDIGT många tycker hon är rent ut sagt hemsk. Dessutom finns det folk som påpekar att CAROLA hade klarat sig mycket bättre utan Andreas. Men tjo. Är det inte YNKLIGT av svenskarna va? De är småsinta. Jag har sett flera hånfulla kommentarer som 'Åh, kul att Carola inte gick vidare, jag hatar henne', men är det egentligen någon mening med att vara skadeglad för någon man inte känner? Är det så kul att se Häggkvist besviken? På riktigt? I så fall gott folk, har vi inte mycket till liv. 

Grejen är ju att jag ska till Globen med Linda. Och det mest för att Andreas skulle dit. IRONISKT NOG blev det inte så och jag känner att den högre makten kanske ansett att jag ätit ett kex eller två för mycket och valt att inte uppfylla den ända livssträvan jag haft sedan Melodifestivalen 08 blev ett faktum.
Jag valde att inte se klart på andra chansen över huvudtaget, Luuks besked besvarades med en stor svordom och klampande upp för trappan för att akutringa Linda.
För att avreagera mitt upprörda inre gick jag ut genom ytterdörren och SPRANG, skrek i telefonen, satt, frös, hyperventlierade, och försökte se ljuset.

Astrid har rapporterat lite från Kiruna, och tydligen hade Andreas tagit förlusten bra MED MERA.

Stockholmsresan ska nog bli kul ändå, och det är ju ingen pluttstad så som både Karlskrona och Kiruna. Men det känns ju äckligt snopet, trots att jag efter Västerås lärt mig att inte ta finalen för givet. Jag har laddat för det här. Meningen var att allt skulle sluta lyckligt med andra chansen som en liten omväg till Stockholm. MEN DET ÄR SANNING NU, One love is out  och DÄRFÖR tänker jag minsann inte sova gott i natt, det strider mot både principer och min ära.

Let's cross our fingers and pray for better times.

Så. Sista detävlingen i melodifestivalen igår hölls i Karlskrona, och jag var på plats för att skrika högt och stå upp för min stad. Jag måste säga att jag verkligen gillar mello, all uppståndelse, allt glitter och alla färger, alla skandaler osv. Jag vet inte om jag kommer vara så insatt i framtiden, det kanske hänger på Andreas det med. I alla fall blev det Nordman som fick möta Johnson&Häggkvist duon, och om de inte slår Nordman går jag under. Visst hade de en okej låt som var ganska dålig om man jämför med den där Ödet var min väg och Vandraren som alla älskade en gång i tiden, men hur spektakulär var den där häxbränningen egentligen? På plats i arenan såg det ganska knasigt ut med en liten söt tjej som stod mellan två brinnande eldrader, eller vad säger man? Effekten var någorlunda okej på tv men även där såg det föga (lägg märke till ordvalet) imponerande ut. I största allmänhet såg allt mycket bättre ut på tv, framför allt såg ishallen väldigt mycket större ut hemifrån. Jag som hade ståplats längst bak såg scenen alldeles utomordentligt bra, arenan är himla fjuttig på riktigt.

Telenor Arena Karlskrona
Bilderna blev mörka men Luuk gjorde lika mycket entré ändå


Men stämning fanns det, de flesta var sjukt pepp och "vågen" fick gå tre varv runt folket innan sändning. Hela festivalen är väl glädje rakt igenom, och det är det som är grejen med det ju. Jag lyssnar inte på schlager liksom, men själva schlageryran är ett fint moment som lyser upp våren lite extra. Tycker jag.

Det bästa bland bidragen tyckte jag absolut var Fronda. Att sjunga 'ingen mår så bra som jag' på ett ganska aggressivt sätt var bra, och allt behöver inte vara så jobbigt känslosamt alltid. Pang på liksom. OCH JAG HAR LITE PENGAR KVAR. Yehyehyehyehyeh.

Luuks entré var pampig, och Björn-som-alla-älskar är verkligen värd att bli älskad av alla. Dessutom har jag läst att han aldrig har rökt och aldrig varit berusad. Han är en man.
Folk var glada och uppklädda, och Linda Bengtzing - stavning - kramade fans i publiken när kameran var riktad åt andra håll. Det var en glad atmosfär helt enkelt.

Yes. Men Andreas ska som sagt möta Nordman, och om han inte går vidare då är det skandal på riktigt. Därefter, om de klarar sig förbi i lågornas sken, blir det antingen Sussie Tapper eller Therese som ska försöka slå ut dem. Good luck säger jag, och jag är ganska säker, eller jag hoppas långt in i hjärtat, på att One love kommer få spelas i Globen.

MEN WHO KNOWS?