Spaceless

2008 har ju innehållit en del små ettårs jubileum, ett år sedan sommarturnén, ett år sedan signeringen, ett år sedan grevagården. Det året gick så himla snabbt men tänk viking line, det var ju för två minuter sedan. Om tre månader och ett par dagar har det även gått ett år sedan allt det där fina, och även om tre månader är länge känns det redan som att december kommer i morgon, eftersom julfeelingen gärna inte lägger sig. Under 2007 försökte jag skriva lite dagbok, fast kanske mest skriva-av-mig-sällan-bok. Det blev fem olika datum allt som allt. Jag städade lådorna i dag och hittade lite allt möjligt bortglömt, bland annat de där anteckningarna, och jag satte mig och läste de där få sidorna. Det är lite kul och lite sorgligt. Jag märkte i alla fall att de små problem jag har nu nästan är identiska med de jag hade då. Det är samma visor som gnager i magen än i dag, och trots att de kanske smält in lite, mognat lite, bytt lite perspektiv, så är det fortfarande i grund och botten samma funderingar, ångrande, oroande. Å andra sidan har inte det som gör mig glad förändrats särskilt mycket heller. Det är väl ömsesidigt, jag är fortfarande samma person. (Lite tryggt att veta kanske.) Ett år är inte särskilt mycket, fast äckligt länge om man kollar almanackan. 365 dagar till nästa 27 september, bara 364 i morgon.
Om inte alldeles för få veckor blir jag ett år äldre, fast bara en dag äldre om man frågar dagen innan. Har lite och ganska stora problem med önskelistan (precis som förra året) och tänker att jag har det mesta värt att ha inom de rimliga prisgränserna. En pool eller ett biljardbord känns för stort för tårtbrickan, både tyngdmässigt och ekonomiskt dvs. Nåt Andreaslinne från http://www.merchandise-shop.se/ står med på den mentala listan, men det känns lite för lite för att kladda upp skriftligt på ett eget papper än så länge. Sedan finns det väl egetligen ingenting som säger att jag måste önska något över huvud taget med tanke på hur fruktansvärt bra jag har det, och alltid har haft. En tårta och lite pussar och kramar skulle göra dagen och början på det artonde året mer än värt. (Och jag är inget helgon egentligen och vill visst ha massa materiella prylar men uppskattar det jag faktiskt har och tycker det är en bra inställning.) Nu ska det strax ätas fiskar och patéer till kvällsmat, och ikväll ska jag kolla film och utnyttja det sista av fökylningen som borde vara helt försvunnen på måndag. Ett socialt liv kan tas upp i morgon eller kanske aldrig igen om det kommer en mörk man och är elak mot mig i natt (enligt bilddagbokens kedjehot.) Innan fisken ska jag limma fast Andreas i taket igen för han håller på att trilla ner helt. HEJ KOMPISAR.