Karlskrona 5/4
Idag, var den bästa dagen någonsin tror jag.
Vid fyra tiden började Wachtmeister spela Andreas låtar ur högtalarna så det var direkt svårt att sitta still. När Andreas himself kom neråkande med hissen och jag kunde se hans stora leende, dog jag. Nästan.
Han sjöng Sing for me och A little bit of love vackrast i världen, och jag stog och darrade och tog kort för hela slanten. Och en gång...tog han min hand. Och jag sträckte ju knappt fram den, jag bara tog lite kort med mobilen. Jag gjorde så gott jag kunde för att inte svimma. Mihi han tog bara en annans hand också. Och hon sträckte sig. Jag kände mig speciell.
Signeringen började och jag hamnade väl hyfsat långt fram i kön. Och jag fick alla mina skivor och singlar signerade, som jag så otroligt länge väntat på att få. Andreas fick en röd ros av mig också. Jag fick en kram.
När jag lämnat honom vid bordet kände jag att jag bara inte kunde gå därifrån så jag ställde mig i kö igen och fick nu min mobil (som frånochmed nu ska förvaras mjukt och långt ifrån saker som kan skrapa mot den) signerad. Jag tog ett kort med honom och mig, och bäst som han är så tyckte han vi skulle ta ett kort till, så det gjorde vi :]
En tredje gång gick jag fram och fick min väska signerad också. Jag fick en kram och en världensbästa puss på kinden.
Därefter satte jag och mina resekamrater oss ner och tittade på de sista människorna i kön som blev glada och fick autografer. Fast mest tittade jag på Andreas. Men att gå fram fler gånger var uteslutet, det skulle bli alltför pinsamt. Så jag satt och såg honom kliva ner från scenen och ta hissen upp igen.
Såklart sa han mer när jag gick fram, och jag sa mer, men det är MIN upplevelse, som ingen ska få ta ifrån mig.
Många som träffat Andreas berättar om hur sagolikt lyckliga de blivit. Ja, jag har upplevt detta en gång förut, men det var på tiden att se honom igen, för det är OBESKRIVLIGT. Detta, mina kära vänner, är ren LYCKA.
Jag idag
(på och innan signering)
Klädsel:
Den olivgröna Andreas Johnson tröjan från merchandise
Ljusblå jeans som mamma hjälpt mig laga
Svarta strumpor med en grön blomma
Vitt skärp
Två egendesignade Andreas Johnson pins (som han tyckte var fina)
Grå sköna skor
Utrustning:
Mobil (som numera är ömtåligast i världen)
Digitalkamera
Äpple om jag blev hungrig, vilket jag inte blev
En röd ros till Andreas
En vit påsväska (fast jag kan inget om sånt så det kanske inte alls heter påsväska)
Vattenflaska
Andreas alla skivor och singlar och sånt
Humör:
Glad men spänd som tusan. Kunde inte sluta hoppa på stolen och hälla socker på salladen
Sällskap:
En glad jänta från landet
Två herrar från förorterna (jag får verkligen Karlskrona att låta stort)
Det var verkligen..tålmodigt..av dem att följa med, med tanke på deras inte så stora intresse för Andreas. De fungerade mest som moraliskt stöd, och det behövde jag. Så stort tack till dem! :]
Förväntningar:
Autografer på plattorna och en kram typ.
Det blev bra mycket bättre än jag hoppats på.
Andreas idag
(på signering)
Klädsel:
Svart lång överfin trenchcoat
Den röd-vit-randiga t-shirten
Röd scarf
Mörkblå jeans
Dedär halsbanden han alltid har på sig
-Glömde faktiskt titta på skorna. Var för upptagen av hans ögon. Och de finns inte med på bilderna heller. Miwh.
Doft:
Gott! x]
Humör:
Han såg glad men lite trött ut. Fast vad vet jag.
Röst:
Bäst
Att man sminkas mycket i tv är ju allmänt känt. Och man kan ju ofta tänka sig att artisterna är trevliga i media, men sedan "lägger av" x]
Iallafall. Andreas är 100 gånger snyggare in reality. Men kalassnygg på tv också. Och jag har båda gångerna blivit överaskad av hur sagolikt snäll han är! Som att man förväntar sig något jättebra, men det blir ännu bättre.
Oj vad det blev smörigt. Men det är sant. ^^
Lycka!
Glad påsk.
Vid fyra tiden började Wachtmeister spela Andreas låtar ur högtalarna så det var direkt svårt att sitta still. När Andreas himself kom neråkande med hissen och jag kunde se hans stora leende, dog jag. Nästan.
Han sjöng Sing for me och A little bit of love vackrast i världen, och jag stog och darrade och tog kort för hela slanten. Och en gång...tog han min hand. Och jag sträckte ju knappt fram den, jag bara tog lite kort med mobilen. Jag gjorde så gott jag kunde för att inte svimma. Mihi han tog bara en annans hand också. Och hon sträckte sig. Jag kände mig speciell.
Signeringen började och jag hamnade väl hyfsat långt fram i kön. Och jag fick alla mina skivor och singlar signerade, som jag så otroligt länge väntat på att få. Andreas fick en röd ros av mig också. Jag fick en kram.
När jag lämnat honom vid bordet kände jag att jag bara inte kunde gå därifrån så jag ställde mig i kö igen och fick nu min mobil (som frånochmed nu ska förvaras mjukt och långt ifrån saker som kan skrapa mot den) signerad. Jag tog ett kort med honom och mig, och bäst som han är så tyckte han vi skulle ta ett kort till, så det gjorde vi :]
En tredje gång gick jag fram och fick min väska signerad också. Jag fick en kram och en världensbästa puss på kinden.
Därefter satte jag och mina resekamrater oss ner och tittade på de sista människorna i kön som blev glada och fick autografer. Fast mest tittade jag på Andreas. Men att gå fram fler gånger var uteslutet, det skulle bli alltför pinsamt. Så jag satt och såg honom kliva ner från scenen och ta hissen upp igen.
Såklart sa han mer när jag gick fram, och jag sa mer, men det är MIN upplevelse, som ingen ska få ta ifrån mig.
Många som träffat Andreas berättar om hur sagolikt lyckliga de blivit. Ja, jag har upplevt detta en gång förut, men det var på tiden att se honom igen, för det är OBESKRIVLIGT. Detta, mina kära vänner, är ren LYCKA.
Jag idag
(på och innan signering)
Klädsel:
Den olivgröna Andreas Johnson tröjan från merchandise
Ljusblå jeans som mamma hjälpt mig laga
Svarta strumpor med en grön blomma
Vitt skärp
Två egendesignade Andreas Johnson pins (som han tyckte var fina)
Grå sköna skor
Utrustning:
Mobil (som numera är ömtåligast i världen)
Digitalkamera
Äpple om jag blev hungrig, vilket jag inte blev
En röd ros till Andreas
En vit påsväska (fast jag kan inget om sånt så det kanske inte alls heter påsväska)
Vattenflaska
Andreas alla skivor och singlar och sånt
Humör:
Glad men spänd som tusan. Kunde inte sluta hoppa på stolen och hälla socker på salladen
Sällskap:
En glad jänta från landet
Två herrar från förorterna (jag får verkligen Karlskrona att låta stort)
Det var verkligen..tålmodigt..av dem att följa med, med tanke på deras inte så stora intresse för Andreas. De fungerade mest som moraliskt stöd, och det behövde jag. Så stort tack till dem! :]
Förväntningar:
Autografer på plattorna och en kram typ.
Det blev bra mycket bättre än jag hoppats på.
Andreas idag
(på signering)
Klädsel:
Svart lång överfin trenchcoat
Den röd-vit-randiga t-shirten
Röd scarf
Mörkblå jeans
Dedär halsbanden han alltid har på sig
-Glömde faktiskt titta på skorna. Var för upptagen av hans ögon. Och de finns inte med på bilderna heller. Miwh.
Doft:
Gott! x]
Humör:
Han såg glad men lite trött ut. Fast vad vet jag.
Röst:
Bäst
Att man sminkas mycket i tv är ju allmänt känt. Och man kan ju ofta tänka sig att artisterna är trevliga i media, men sedan "lägger av" x]
Iallafall. Andreas är 100 gånger snyggare in reality. Men kalassnygg på tv också. Och jag har båda gångerna blivit överaskad av hur sagolikt snäll han är! Som att man förväntar sig något jättebra, men det blir ännu bättre.
Oj vad det blev smörigt. Men det är sant. ^^
Lycka!
Glad påsk.
Kommentarer
Postat av: Evelina
:o
*dö*
Postat av: Felicia.
MEN!!!!!!!!!!
a)varför har inte du sagt att du har en blogg!??!?!
b)Baa, detvar faktiskt JAG som tog korten på dig&Andreas............!
c)VARFÖR NÄMNER DU INTE MIG?!?!??!
hejdå........
Postat av: Isabelle
FELICIA
a) FÖR att jag inte vill och du har aldrig frågat. BAH
b)MEN jag frågade om jag fick ta med honom.
c) DET GÖR JAG JU. Fast typ indirekt. Inga namn. Allt blir så fnosk och personligt då. TYP
PUSSPÅDIGMED!
Postat av: Mimmi
Iiih jag träffade MED Andreas DÅ :'D aawh, liksom... åååh. Kommer aldrig glömma. Träffade ju dej där med, aawh.
Postat av: Isabelle
Värsta träff-dagen! :')
Postat av: Sanna
Awh, det är så himla mys att läsa sånt här. :') Andreas kramas och pussas bäst i världen. Åwh.
Trackback