Spaceless

Det är lustigt hur Andreas alltid verkar överträffa sig själv och aldrig aldrig får för sig att göra ett riktigt uselt framträdande att locka recensenterna med. Den sista spelningen på sommarturnén i Växjö var alldeles perfekt. Över perfekt liksom! Och avslutningen kunde, helt seriöst, inte blivit bättre, tycker jag!

Nog för att det fanns folk där men när jag och Linda anlände till stortorget aningens senare än planerat fanns det gott om platas att bre ut sig på längst fram vid scenen med alla bärväskor, iiiskyltar och matpåsar. andreas-johnson.com bekanta fanns där också, och lyssna på deras reaktioner och livsvisioner är väldans intressant. Typ.
Drygt fem timmar senare, när lokalbandet Elohim avverkat några, enligit mig och de flesta andra som var där för Andreas, riktigt äckligt hemska låtar, var det dags för Andreas att lysa upp i Växjö och publiken med Go for the soul som första låt.
Under kvällen avverkades ungefär samma låtlista (inte i ordning) som i Bergkvara. Alltså Do what you want, Sing for me, Glorious, Superficial, A little bit of love, Show me love, The games we play, Shine och The girl I love. Extranummer har väl under hela sommaren varit Brand new thing, och 'ta över trummandet från Peter Bergkvist' scenen var nästan ännu härligare än sist. Men i stället för Caravan spelades *TRUMMA* END OF THE WORLD!

Det där har jag väntat på i ett och ett halvt år nu ^^ När han innan sista låten konstaterade att "-Det är inte slut än! Det har precis börjat!" och sedan presenterade "-This is NOT the end of the world" usch vad hjärtat liksom smälte i mig då <3 Han valde alltså att avsluta turnén med en låt som betyder så himla mycket och är så fantastiskt underbar. Och det var helt rätt. SÅ RÄTT!

Vi fick oss några blickar och hand uträckningar under spelningen. Han valde också att skicka ut en liten hälsning på engelska till de italienska och tyska fans som tagt sig ända till Växjö bara för den här sista spelningen. OBOY JAG blev rörd!
Han tog sig också tre tripper ner från scenen för att klättra upp på staketet så alla fanatiker kunde röra honom. Två gånger kom han upp precis framför mig och Linda och hey han var genomblöt och helmysig! Det var direkt svårt att tvätta händerna senare. Ehe.



Det dröjde ett tag innan Andreas tog sig ut till publiken för den sista meet and greeten för sommaren. Men där var han så himla underbar och dröjde sig nästan lite för länge kvar hos de innan oss. Men jag älskar det, att han tar sig tid med kramar och pussar och helsnälla komplimanger och kommentarer.
Han kom till slut till oss men oboy det är VÅR och MIN upplevelse.
Jag fick ett kort. EN UNDERBAR BILD! Men den är hemligt och bevarad.