Spaceless

Igår var det exakteligt ETT helt år sedan Rocktåget rullade igång. Turnén som reste runt Sverige med tåg innehållande en av Sveriges bästa musiker och människor. Andreas Johnson. Med åkte ju också Ledin och Jill Johnson, men för mig är de inte lika markabla.
Premiären, som det visades lite av i TV samma dag, hälls ju i Helsingborg. Staden jag så länge längtat efter, iallafall 28 juli. Men nu är det fastspikat att det BLIR INGEN Helsingborgsfestival. Jag är sur. Riktigt sur och ledsen. Men jag ska bannemej ta mig till någon mer förutom Bergkvara och Växjö. Försöka iallafall. Ihi.


"6/7 Helsingborg, 11/7 Borgholm, 13/7 Lidköping, 14/7 Christinehof, 15/7 Halmstad, 20/7 Stockholm, 21/7 Västervik, 22/7 Grebbestad, 23/7 Varberg, 25/7 Visby, 26/7 Sandviken, 27/7 Leksand, 2/8 Malmö, 3/8 Karlskrona, 4/8 Jönköping, 5/8 Göteborg, 9/8 Örebro, 10/8 Finspång, 11/8 Sunne, 12/8 Västerås, 13/8 Oxelösund. Dessutom spelar Tomas Ledin och Andreas Johnson på festivaler i Töreboda (7/7), Sundsvall (8/7), Östersund (28/7) och Piteå (29/7). "

Tågets 14:e stopp 3/8 2006 kom att bli min lyckodag och en av de bästa dagarna i mitt liv. Jo det är säkert!
För de som är INTRESSERADE ska jag nu försöka återberätta lite om denna otroliga dagens dag. Första gången jag både såg och träffade Andreas.  ^^
Ährm om det låter skrytsamt eller nåt så är det inte meningen. x')

Klädsel var en efterskickad t-shirt med Andreas himself på, ett Andreas-armband och ett Andreas-pannband (som i efterhand har varit det största skälet till att jag skämms när jag tittar på bilderna därifrån). Med mig hade jag även en massa fin skylt/plakat som direkt fångade Andreas uppmärksamhet när han drog igång spelningen först av alla. Han pekade på mig och log. Redan då var min dag gjord liksom. Hade allt slutat där han jag ändå varit lyckligast i världen.
Under den typ 45 minuter långa (eller korta) spelningen lyckades jag fånga upp tre slängkyssar (OHMYGOD) och massor ögonkast. Jag var redan halvdöd liksom.

Jill avverkade en ungefär lika lång spelning där jag passade på att dricka vatten och äta mackor för första gången på många timmar. Nervositet har ju en jätteelak biverkning kallad ONT I MAGEN.
Thomas drog igång, och började på tok för tidigt med alla sina allsångsförsök. Jag och pojken brevid mig stog och hade tråkigt tillsammans. Men när Ledin hoppade ner för att köra "jag springer vid staketet så får ni nudda mina fingertoppar". Jag gjorde ett tafatt försök att sträcka fram handen för att få peta på Ledin, och minsann lyckades jag. WOHO! Man ska ALDRIG ge upp sin plats längst fram när man väl fått den ^^

Detta är kopierat från när jag skrev om min upplevelse förra året. Jag har FAKTISKT glömt detaljerna.

Efter konserten och folk började gå hem, frågade jag mamma om vi kunde stanna längre..så jag KANSKE skulle kunna få se Andreas igen. Då sa..vi kallar honom Pelle. Då sa Pelle som också var där med oss att han kände en som jobbade med rocktåget där. Så Pelle frågade.."Kalle" om vi kunde få gå bakom scenen och få se Andreas Johnson. Kalle kollade upp det och vi fick komma in! 8) Jag, min lillasyster, hennes kompis och en annan tjej jag inte kände och en massa vuxna, var där. Först kom Jill ut och vi fick hennes autograf. Hon tittade lite sådär avundsjukt på mig som stolt spatserade med Andreas kläder.  Sen kom HAN ut! De andra fick "bara" hans autograf och en kram och sen kom jag fram. Han sa typ:"Dej känner jag igen! Jag såg dig från scenen! Vi vinkade lite til varandra ;)" och log.Jag sa väl "Ja" typ. Jag fick massor tunghäfta! Men han såg min tröja och sa "Herre gud" och att jag var gullig. Och fick en kram och en puss på kinden. Så signerade han i mitt block först och sa att jag skulle sätta mig brevid honom. Så sa han till någon arbetare att hämta några kort med honom på. Sen signerade han det och skrev "Till världens bästa Isabelle". Så pratade han lite och jag sa väl mest ja och frågade väl nåt men log mest som en idiot och kände mig som världens lyckligaste. Så fick jag en kram till. Så sa han att jagskulle ställa mig upp så han fick titta på tröjan. Han sa att den var jätte fin och gav mig en kram till. Så vände jag mig om så han fick se baksidan också. Då sa han "Herre gud" igen och gav mig en till kram och puss på kinden ^^.Så frågade jag om han kunde signara tröjan och han sa: "Ja men självklart!" så gjorde han det på tre ställen och ritade ett hjärta ^^Precis när jag skulle gå sa han typ "Vänta du har ju ett pannband också! Jag måste signera det också!" Och så gjorde han det och gav mig en kram och så gick jag därifrån som världens lyckligaste människa!  ALLTSÅ jag satt på trappan brevid honom utan att folk störde, och kollade in i han blå underbart vackra ögon. Min näsa var typ en decimeter ifrån hans näsa ^^ Det där är lycka i högstagrad.
Första gången, och bästa gången. Föralltid liksom! ÅHÅW<3