Spaceless

Det är nästan kriminellt vad det är fint väder men väderprat är hemskt ointressant.
Mitt största problem nu är att jag börjar få slut på bra adverb att stärka mina adjektiv med. Snuskigt, äckligt, himla, hemskt, riktigt, sjukt, ruskigt, oförskämt, kalas, jäkla...and so on, har jag använt minst en miljon gånger för att beskriva ord som bra och fint. Jag är ganska trött på mina val, och dessutom är majoriteten av orden negativa. Att någonting är hemskt bra kan väl inte vara så himla bra. 

Nashville skyline finns i min iPod nu om dagarna. Ni vet, en av de tre första skivor Andreas fick av sin mamma att sopa undan jazzen med. Let there be rock med AC/DC och Stay in class med Judas Priest var de andra två, om det lyckats undgå någon som inte varit intresserad.
Bob är en klemig kille (för de som läst Peter och Petra), och visst är det en helcool känsla att veta att musiken som spelas i öronen just nu, är samma som Andreas växt upp med. *Citera* "Jag frös på Nashville Skyline. Den har följt mig genom åren."
Planet Waves är ju också taget från en Dylan platta. Och även den skivan är spelbar i my beloved ipod nu. Den är inget vidare fantastisk tycker jag, inte än iallafall. Har ingen aning om Andreas har någon fin relation till den. Men citat från 1994:
"- När vi höll på med våra första portademos till det som skulle bli Planet Waves var det en kompis som föreslog det namnet och, ja, det satt bra i munnen, och sen så har vi ju inget emot Dylan men det är ju inte så att vi är så fanatiskt Dylan fans.
- Det är inte så att ni har några speciella minnen till den plattan, utan det ligger bra i munnen?
- Ja det ligger bra i munnen. Sen att det är en bra platta det är ju en annan sak"
På ett ungefär. Så Andreas gillade även den skivan, och därför tycker jag det är ruskigt (där har vi det igen) kul att få höra sådant jag med all säkerhet vet att Andreas lyssnat på. Det finns Johnson i det. Höhö. *patetisk*





Jag ska ut och sniffa vår nu. Det är valborg imorn yäy men det känns sensommar i luften. Allt är fint. Puss