Spaceless

För tre månader, exakt tre månader sedan,  guppade jag omkring i havet nånstans mellan Finland och Stockholm. Vi hade väl lämnat Åland vid det är laget och var på väg tillbaka mot Sverige och verklighet. Det guppade som tusan ska jag säga er, och en stund där på morgonen mådde jag not very fresh. Det är Viking jag pratar om by the way. Och det var senast jag såg Johnson. Även om det var ruskigt nära att första gången 08 skulle bli under finalen i Globen.  Jag svär inte skriftligt men *** VAD JAG SAKNAR HONOM.

   

Some pics yäx, från Viking line Cinderella tjugonionde till trettionde december nollsju.

Synt-Johan var på tv nyss förresten. Egentligen var det i fredags som Rongedal dök upp för popcorn och smalltalk i Gokväll soffan, men tv sänder repriser, och det är bra, så av en alldeles ren slump hann jag se dem sjunga tillsammans med bandet. JOHAN JOHAN JOHAN.  När det var slut switchade jag, som man säger, kanal till ettan och hann se slutet på ett av världshistoriens bästa barnprogram, och det är inte Williams önskestövlar jag syftar på. Noaks ö är ett snuskigt rörande mästerverk och GISSA VEM SOM STÅR FÖR ÖVERSÄTTNINGEN? Egentligen har jag sett det förut, och det har säkert alla andra också, men glömma bör man annars dör man. Peter Kvint, yes baby! Peter må finnas lite överallt men han hör ändå till Andreas i grund och botten tycker jag. Han fanns ju med redan på Cottonfish tales och spelade "power-chord guitar" i Cruel. *Läsa*. Vad heter boken som följer med cdn förresten? Det har grämt mig ända sedan jag skrev den där utredande uppsatsen för nästan ett år sedan. Det där häftet som finns i cd fodralet you know. Vad kallas det?
To make my point. Andreas dyker upp överallt. Bara att det allt för sällan är han helt ordagrant. Det jobbiga är kanske att jag relaterar väldigt mycket till honom och det retar bara upp hungern mer än mättar den. Låt mig demonstrera:
Vi hade lite småkalas hemma igår, not gonna tell you why.
Vi blåste upp ballonger.
-Vart ska vi hänga ballongerna? Undrar far.
-I KNOW I KNOW vi  gnuggar dem mot håret så de fastnar i taket! Utropar jag.
Men vänta! Vart fick jag det ifrån? Vart gjorde man så sist? Ah just det, hos Linda i småland. Varför då? AAH Andreaskalas. ÅH han gick inte vidare. Vi hade ju kunnat få se honom. När såg jag honom sist? Holy bananas det var tre månader sedan. VART ÄR HAN? LEVER HAN?

Åh.  Jag ska vara stark. Faktiskt. Efter rocktåget 06 gick det ju ÅTTA månader till nästa gång. Det är väl bara våren som spökar va? De två senaste vårarna har ju varit fulla av Andreas med skivsläpp, intervjuer, signeringsturné  and so on. Man får väl lära sig att inte ta allt för givet kanske. ^^,

Ovanstående skrevs i söndags egentligen. Men blogg bytte plattform orwhateveryoucallit, vilket sedan gick åt skogen om jag fattat grejen rätt.

Jag tog precis världens fetpromenad. Efter skolan. Bara öppnade dörren och slängde in väskan och ut igen liksom. Kände att jag ville le mot världen en stund till innan jag stängde in livet i kvällsmat och skolböcker och så småning om House. House is king <3
Det blev en skogsrunda, inte helt vanligt. Inte vanligt alls att jag tar impulspromenader direkt efter en krävande dag på arbetet - man får ju betalt för att plugga tydligen.
De har huggt (huggit?) ner massa träd i min skog. Det gör mig ledsen men jag tröstar mig med att jag inte tänker stanna här hela livet ändå, och att nya lyckliga människor får bygga dyra fina miljonvillor på marken istället. >< Jag lyssnade på Andreas samtidigt anyway. Har ni ens tänkt på hur mysigast ackustiska versionen av Sing for me verkligen är? Och så hör man hans röst sådär fint nära i öronen. Jag tycker lätt Andreas kunde spela in en låt utan instrument alls. Bara för att vi ska få rösten enbart, den är ju ganska fin väl.
YÄHYÄHYÄH