Spaceless

Yäy nu ligger jag på gräset i solen och har gjort ungefär samma grej sedan halv ett. Hade varit kalasskönt om jag inte haft ett mindre tilltalande syfte med sitsen.

28 maj tvåtusen åtta blev också första gången jag fick se Andreas i år. Jag klarade mig utan sjukdomar, och steg upp halv fem för tåg till Stockholm, skansen och Andreas. Jag har inte alls tid med att redogöra för hela händelsen och allt fint som inträffade, egentligen. Baktanken med solparasoll och vattenflaskor på gräset är egentligen att jag ska göra det så mysigt som möjligt för de timmar av kemi jag ska tillbringa här, och de timmar jag redan tillryggalagt. På måndag har vi prov på hela boken och det är inte alls nice.

Vi kom till skansen iallafall, jag, Linda och våra bullar. Anlände lagom till soundchecken vid tolv tiden och väntade på Andreas som dök upp vid tre sisådär. Första blicken var speciell, vi stirrade, han stirrade, och efter några sekunder log han brett och vinkade. Då vinkade vi också, och fnittrade som bara flickor kan. Andreas spelade Glorious tre gånger där. Genrepet blev fjärde, och direktsändning femte och sista. För de som inte såg programmet kan jag meddela att en repris sänds klockan 11.40 imorgon, söndag, på svt2. Då kan ni passa på att kolla in Andreas hatt, och mig som står där längst fram och syns ett par gånger. Jag har varit i tv YÄX!

Andreas stack, men innan det kommer måste jag bara tillägga att Adam Tensta är ruskigt bra live, och det förvånade mig faktiskt. Han tyckte om oss och gav oss X antal fina blickar.

Mmm Andreas var på väg att gå fick någon reda på på nåt sätt, och det blev kapprusning ner till utgången. Världens finaste pratstund och samling, och Andreas hade bråttom. Men han gillar oss han med, så han stannade ett tag, handsome. Det första han sa till mig och Linda var "Hej! ÅH har ni åkt ända där nerifrån för en låt?"
YÄH visst blir man stolt va? Trots att ingen förmodligen kan slå den där Kirunaresan, eller de Italienska fansen som kom upp till Växjö i somras. Men det härligaste var väl ändå att han visste att vi kom nerifrån, att han inte glömt bort mig från Karlskrona under de 13 månader som passerat sedan dess. Karlskrona i sig kanske han inte minns längre. Men söderifrån yeez!

Det kommer hända grejer i höst sa han. Det togs kort och det signerades och det frågades frågor. Det var min penna han lånade förresten. Det är en fin penna. Han indirekt dissade Carola, om man vill tolka det så. Mest ville han nog påpeka att det inte kommer finnas något sådant samarbete mellan dem längre. Det var en hemskt fin nyhet det med.
-Ska jag skriva på Carola?
-Ja gör det!
-Haha. Jag kanske kan måla över hennes ansikte lite. Kanske kladda över hennes vita tänder.

Väskan jag sydde, den är kladdad på av tre ur Mando Diao; Samuel, syntkillen och Björn som har finaste rumpan i världen. Ehehehe. Andreas skrev på den också, och det var ju själva syftet med att jag tog med den. Den är snuskigt fin nu. Andreas gick tillslut och blev stoppad på gatan än en gång av andra småtjejer. Han är så äckligt fin, och det var en sån äckligt underbar dag. Dagen efter var fin den med, men lite sorglig där på bussen hem. Vi var i stockholm 23 timmar och 50 minuter och resan var värd alla stålar och sekunder.

Bildfunktionen vill krångla så sådant får jag visa upp en annan gång.
HUGS AND KISSES. OVER AND OUT!