Spaceless

Jag vet inte vad jag tycker om skivan, och det är ännu svårare att sätta ord på det när sinnet inte vill bestämma sig. Den här typen är INTE min typ av musik, så långt kan jag säga att jag inte ljuger. Jazz, eller storbandspop, jag vet inte vad man ska kalla det, det är konstigt. Om det ska vara känslosamt med gråtfaktor når det inte målet eftersom det kommer trumpeter and shit och blåser ut ljuset. Finns det en bra rytm kan den avbrytas tvärt och ersättas av någon annan takt. Det blir sällan DANCE DANCE!! känsla, för det når aldrig det stadiet helt enkelt. Det är trummor och det är trumpeter och det är piano och det är huller om buller och det är helwierd. Eller så krävs det bara mer intelligens för att förstå det. Valet att tycka jazz är bra kan jag sympatisera med, helt ärligt, men meningen med musik är att det ska beröra oss känslomässigt. Vi ska kunna gråta, vi ska kunna dansa, vi ska kunna skrika, det är så himla simpelt. Musik är känslor, och jazz berör inte ett dugg. (Jag kommer ångra mina utlåtanden om några veckor eller så, när jazzen säkerligen tagit över mina trumhinnor.)
Rediscovered, är inte konstig. ANDREAS JOHNSON, han sjunger och det i sig är så fint så skivan är redan värd en fyra i recensionerna. Men låtarna, de är inte bättre än de han gjort innan. De berör inte mer, de är inte personliga på samma sätt, även om de självklart borde betraktas som personliga eftersom Andreas själv säger att de har följt honom genom livet. Min favorit är absolut The girl I love, kanske för att detta är första gången jag får höra den inspelad av Andreas. De enda minnena av den här låten är de största minnena av alla, det är de gångerna den spelats live och jag själv varit där i publiken, eller framför tv:n, och sett honom sjunga den första låt han själv lärde sig. The girl I love finns det känsla i på riktigt, DEN berör överallt.
Route 66 har av flera betraktats som den bästa låten, men det valet förstår jag inte. Den tillsammans med Waterloo tycker jag utgör den svagaste sidan av skivan, och jag kan fortfarande inte förstå varför han valde att sjunga just Waterloo av alla Abbas låtar. Jag har svårt att förstå att han ens valde Abba av alla musiker i hela världen, som annars spelat roll för honom, när han till och med hävdar att han inte alls är något stort Abba fan. 
http://www.youtube.com/watch?v=479hEvtAdZQ

The girl I love, det är den bästa. Night stod still, Do you wanna dance, Can't take my eyes off you, Smile, Night and day, de kommer tätt efter, absolut. Men vid närmare eftertanke är det bara tre låtar kvar att ranka nu. Jag gillar alla tre, speciellt Sign your name. It don't mean a thing har sin charm, och Glorious är alltid Glorious. Däremot tycker jag inte Glorious har Gloriousfeelingen utan stråkarna och känslan av att håret kan blåsa av i nästa refräng. Storbandsversionen är inte bättre än orginalet, men det är klart intressant att höra den i annan tappning. Skivan får en femma av mig i vilket fall, bara för att det är Andreas.
VAD TYCKER NI DÅ?

Igår tog jag mig inte tid för datorn alls, och sådana dagar känner jag mig ungefär lika fri som på lördagar. Skillnaden är väl att skoldagar kräver arbete medan datortid bara slukar tiden som om den inte fanns. Det är skrämmande. Nästan lika skrämmande är det att logga in i dag och upptäcka hur mycket jag har missat, och känna pressen på hur mycket extra tid jag behöver ta mig för att ta igen de undanfösta minuterna igår. Internet äter mig. Det slukar hela samhället. Jag kanske ska ringa och fråga hur de nära mår idag? Äsch ingen idé, jag tar en sväng in på deras bilddagböcker istället.
EN ANNAN GREJ OCH DETALJ som är så vardaglig hos mig och alla andra, är användandet av MAN i konfrontationer. Jag vill bara ta upp hur fånigt det egentligen låter.
- Hur tänkte du när du mördade den söta lilla flickan?
- Tja man tänkte ju inte så mycket. Man agerar mest av instinkt, och såhär i efterhand förstår man hur dumt det var.
YEAH RIGHT. Så personen ifråga lägger skulden på vem då? Hela jordens befolkning? Det egna samhället? Eller kanske bara på alla andra som också mördat den söta lilla flickan?

För att återkomma till Andreas igen, så tycker jag att idén med videohälsningar på hemsidan är alldeles fantastisk. Han pratar om att lägga in ett klipp en gång i veckan, och om han håller det kommer jag bli förvånad men lycklig. Att hemsidan bytt från .com till .net är inte lika kul, eftersom det inte känns lika proffisionellt längre. Detta är riktigt oväsentligt att ens reflektera över. I alla fall såg Linda att det fortfarande står .com i häftet i Rediscovered, men från .com kopplas man direkt till .net, så än så länge spelar det ingen större roll. Jag saknar de gamla bilderna från .com, och önskar verkligen att vi kunde fått förvarning innan allt raderades från den här galna internetvärlden. Jag åt frukost på Wayne's idag. Det var fint. I morgon är det farsans dag och då får vi lov att fira med tårta, så jag hoppas den blir mums och att far min blir glad åt sina gåvor. Over and out. Hugs&kisses