Spaceless

Och nu börjar julen liksom successivt jobba sig uppåt och har redan täckt åtminstone alla mina organ upp till midjan i varm decemberkärlek, förutom om natten då jag fryser en del om fötterna. Snart stiger det mig åt huvudet, hoppas jag, och i kväll ska jag andas in alla juldofter och smaker, all julmusik, se till att det binder till allt hemoglobin mitt blod förmår att transportera, låta det diffundera in i mina celler. Det vill säga, även läka mina naturskador med fina vänner i en soffa. Jag har ont i halsen, snuvar lite, vet att jag egentligen håller på att bli alldeles fantastiskt förkyld, men låtsas inte om det eftersom det absolut inte passar in i de planer jag adresserat till min närmaste framtid. I morgon ska vi få julfika i skolan efter vi fått lyssna på luciatoner, och om jag lyckas ta mig igenom helgen både levande och med lite fler julklappar att gömma i garderoben skulle jag inte bli så himla förvånad om tomten dök upp någon vecka tidigare. 

Besökte världens vackraste Göteborg i helgen, drack latte och latte, åt räkor på riktigt, andades en del, spenderade en kväll med syster på Jul på liseberg vilket säkert är något av det juligaste och finaste jag varit med om.

As good as it gets med mobilkamera
Lamporna, ljuset, känslan, dofterna, fanns överallt

MEN JAG HAR EN LAST SOM
HÅLLER MIG FAST
I ETT JÄRNGREPP VARJE VINTER

JAG VILL HA MER JUL GE MIG MER JUL JAG VILL HA MER JUL

TUSEN STJÄRNOR SOM TINDRAR
GLITTER SÅ LÅNGT JAG SER
AV JULELJUS SOM GLIMMAR
VILL JAG HA

MER