Spaceless

I natt har jag suttit vid en eld vid ett hav, och mest har jag suttit på ett berg och sett mörker bli gryning och dag på riktigt. Det var så fint och jag luktar så mycket rök, och nu sitter jag här med te och clementin och tror att jag vill gråta, men samtidigt vet jag att jag alltid blir sentimental av sömnlösa nätter. Det stora dilemmat är precis nu, när jag känner i varje lem att jag inte kommer kunna lägga mig ner utan att somna, men vill hålla mig vaken till kvällen så jag inte rubbar dyngsrytmen. Det bästa som finns att göra vid dåsiga tillfällen är att lyssna på Sweetest temptation, och man ska lyssna så det skär i hjärtat, på ett fint sätt, blöda ut känslor. För att inte falla ihop på stolen ska jag göra mig en egen skummig latte och hoppas att koffeinet stannar i kroppen till åtminstone åtta, och efter det tänker jag lägga mig i solen på gräsmattan och hålla tummarna för en vaken eftermiddag. Dagdrömma ska jag göra lite, och det om hur fint det är med sand och sällskap och gräs och grillkorv och höga berg och massa massa vatten.