Spaceless

Jag har målat upp mitt drömscenario för artonårsfirande.
Ett café, tänk trägolv, stenväggar, värmeljus och bokhyllor.
Borden ska vara runda och runt dem finns bruna fotöljer. Några soffor i en ring.
Det ska finnas en scen och på den ska det stå musiker med en ljudnivå som tillåter att folk både lyssnar och låter bli. De som spelar ska sprida glädje även till människor som tror att de inte hör. Jag vill att Simon ska stå där och han ska sjunga Dolores minst hundra gånger. Andreas skulle inte riktigt funka för då skulle jag inte kunna fokusera på annat än hans närvaro i rummet, förlora lite av mig själv.
Någon ska spela lite piano, en annan gitarr, och vid bardisken ska det säljas te och latte och kanske oboy. Grundkonceptet för kvällen ska vara trevligt och lättsinnigt umgänge som inte påverkats av påverkan, berusning tillåts av koffein. Det här kan ni ju skriva upp, för i present vill jag ha tekannor, brevpapper, böcker, såpbubblor, fulla stämpelkort från waynes, fina skivor, en biljett och sällskap till(fast egentligen vill jag inte gå eller ens komma i närheten av ingången men jag har inget riktigt val) 

Även om tanken är orealistisk på många sätt så är den jättefin.