Spaceless

Det jag tänker på
hela tiden och alldeles för ofta
-Utvalda individer
-Fysisk hälsa
-Psykisk hälsa
-Mat

Och ibland blir jag förvirrad, rädd och ledsen, känner att jag vill asfaltera om mina tankebanor och bryta loss oron som egentligen inte bottnar i någon logik.

Jag har skaffat facebook trots alla mina motargument och löften, jag kanske är svag ibland. Det tar mer tid än jag vill och bestämt mig för att det skulle göra, men å andra sidan är jag inne på andra aktiva dagen och är säker på att det är en övergångsfas, att jag ska hinna fånga förnuftet innan fejan slukar det. Det är konstigt, konstigt men skönt, hur bilddagboken plötsligt blivit väldigt irrelevant, litet maskformigt bihang, hur jag är alldeles säker på att jag snart knappt kommer minnas mitt inloggningsnamn. En befrielse kanske, men egentligen har jag bara ersatt det med någonting som kommer dra fler fria timmar från kvällarna än jag vill våga erkänna.
Duminternet.
Idag gick jag två solskenspromenader, druckit två koppar bancha, ätit två kokta ägg, röjt två skolmåsten från skrivbordet. Snart ska jag äta tvårättersmiddag, spännande eller hur?
I början av veckan var jag en sväng hos Linda igen, och jag tror nästan mina fotspår börjar nötas in i asfalten där vid busshållplatsen, inte mig emot för jag stormtrivs där i smålandsskogarna. Vi drack te, gjorde spel, gjorde Växjö, gick på bio, fikade, regisserade high standard videos, och viktigast av allt, bakade ännu ett mästerverk att placera under benämningen Andreastårta, och jag tror vi kom överens om att detta, möjligtvis bortsett från vår marsipantårta, var det finaste, vackraste, vi någonsin skapat med våra två händer.
Vår Andreasträdgård, ser ni, jag blir nästan tårögd. Puss