Spaceless

På tre nätter har jag sovit sammanlagt en timme, en timme riktig sömn, och skälet är inte det att jag inte haft en säng att ligga i, utan förmodligen bara det att jag vet att jag så innerligt behöver sova. Jag märker också att de senaste inläggen varit synnerligen alltför negativa men iblandgörmanrättiblandgörmanfellevmere. Tur att jag har en fin mor som tolkade mina morgonstön precis så som bara hon kan, gjorde en latte med extra skum, stekte pannkakorna som jag tänkt steka alldeles själv. Nu sitter jag här med frukost i magen och väntar på att cykeln ska masa sig ur garaget och skjutsa mig mina åtta kilometer till skolan. Mina händer darrar och mitt sinne snurrar och jag vet att sömnbristen knackar på inifrån. 'Gå och lägg dig' säger kroppen, och därför fattar jag inte alls varför huvudet bara inte somnar när den i natt haft elva timmar på sig att entra det livsnödvändiga tillstånd som gör att hjärna och hjärta kan ladda upp igen, rusta för nya äventyr. Sooooooooooova