Spaceless

Idag log jag när jag gick min kvällspromenad, och det finns några få personer som jag önskar hade sett mig. Jag ville att de skulle se mig för att jag log på grund av dem ikväll, för att de är fina människor som förtjänar att veta om att deras tankar, ord och leenden betyder någonting, att de betyder mycket mer än de tror. Jag skulle ligga en vecka bredvid dem på berg om de var i behov av det, jag vill att de ska veta det, jag tror inte de förstår det. Ibland vill jag att hela världen ska läsa min blogg så de kan analysera mina tankar, skicka blommor när jag behöver kärlek, lämna några visdomsord när jag är vilsen, ignorera mig när jag är naiv. Ibland vill jag inte att någon någonsin ska läsa min blogg.