Spaceless

Den som ringer mig, typ nu, smsar/knackar på dörren, skulle jag älska för evigt.
Vi kan gå en promenad?
Jag kan koka ägg och lägga i en korg. Jag packar ner skedar och kaviar och servetter och en silvertermos med vitt te, tänk inte på mer än att göra mig sällskap en stund.
Åh kära nån

Hon satt tyst, och levde sitt nuögonblick, och lät kärleken uppta det tomma utrymme som hatet hade lämnat. När hon kände att ögonblicket var inne vände hon sig mot månen och spelade en sonat till dess ära - säker på att den hörde henne, vilket gjorde henne stolt och skulle väcka stjärnornas svartsjuka. Då spelade hon ett stycke för stjärnorna, ett annat för parken och ett tredje för bergen som hon inte kunde se på natten, men som hon visste fanns där.

Igår lärde jag mig sticka.