Spaceless

Och nu är det över, eller är det nu det börjar? Min framtid är en gåta för jag har ingen aning, och därför känns det som att vi den senaste terminen jobbat oss mot slutet av livet. Studentveckan har varit galen och intensiv och fantastisk, vilket var precis vad jag planerade för den, och trots att jag aldrig fick sova i någon buske (jag fick inte sova alls) och vakna upp stelfrusen och miserabel, har jag fått uppleva andra detaljer jag kommer berätta om resten av livet. Sinnet börjar komma ifatt nu, och det gör även de för stunden förlorade sekvenserna av de senaste dagarna. Några dagar efter studenten fick jag min första upplysning och förstod för några sekunder att jag inte längre har en skola att relatera till, inget skåp att förvara jackan i, inga bortglömda uppsatser att färdigställa, ingen skolmail att bevaka, ingen rektor att besöka, ingen skolmat att klaga på. Jag satt med händerna slutna runt en perfekt skummad mellanlatte för 34 kronor mitt emot mamma på vår favoritplats vid fönstret på världens bästa Wayne’s. Jag var dagen efter, det står jag för, på ett dåsigt sentimentalt och fantastiskt vis, drog upp axlarna till öronen och gömde hakan i min skogsgröna scarf, gjorde mig så liten jag kunde bakom mina stora glasögon. Det var då jag insåg det faktum att jag för tillfället var mer pliktbefriad än jag någonsin varit tidigare i livet, och jag minns inte när jag senast lät själen le lika stort och lika helhjärtat.

Jag vill tacka, alla som gjorde veckan till vad den blev, alla klasskompisar, alla vänner, alla släktingar och gäster. Trots att ungefär två av de inblandade kommer ha sett detta inlägg så vill jag att ni ska veta hur ofantligt mycket det betyder att ni finns och att ni brytt er om att lägga ner den energi ni gjort. Jag älskar er.

Fredagen 28 maj
Under benämningen bal var Studentbalen bortsett från smaken på maten ett fiasko. Om vi däremot döper kvällen till Kvällen då alla dansade sönder stan i balklänningar var den nog fantastisk.
Jag hade 1645 kronor i håret och stans bästa kavaljer. Vi frös, vi poserade, minglade, åt. Efter vi lämnat statshotellet fylldes alla stans nattklubbar av svettiga dansande långklänningar och håruppsättningar och ståtliga pojkar i kostym.




Lördagen 29 maj
Eurovision orsakade favorit i repris, schlagerkväll nummer två, vilken övergick i ett nattbad på impuls, filtar eld och te. Kommer hem klockan fyra, ställer mig och bakar scones till mamma inför morsdag och hennes traditionella frukost på sängen.




Onsdagen 2 juni
Syftet är förfest i lägenhet och utgång för att välta stan. Jag är oparty och häller i mig fem koppar te och lyckas få ner tillräckligt många i mysstämning. Springer runt och försöker hitta en nattklubb som säljer take away latte klockan två, misslyckas och vänder tillbaka till lägenheten. Sover en halvtimme, tre pers i en svettig soffa. Stiger upp klockan sju och köper latte och croissent på pressbyrån tillsammans med en fin vän, förtär frukosten i solen på Borgmästarekajen, promenerar upp för körlektion kvart i nio och går sedan direkt till skolan.

Torsdagen 3 juni
Packar badväskan och möter en skara delikata individer på den bästa grillstranden i länet. Brer ut en filt på bryggan och stirrar på stjärnhimlen till klockan två.

Fredagen 4 juni
En grillkväll för att fira en vacker kompis nittonårsdag. När mörkret lagt sig och elden slocknat promenerade vi in till stan, luktade rök men dansade till tre.

Tisdagen 8 juni
Spenderar kvällen i Lyckeby med att pynta flaket som ska regera stadens gator nästa dag.



Onsdagen 9 juni
Det är dagen D och jag har sovit förvånansvärt gott. Är nervös redan innan jag klivit upp ur sängen, byter om och beger mig till Björkholmen för champagnefrukost klockan åtta. Spatserar in mot skolan för fotografering, skriker, visslar, tutar. Äter gemensam lunch på Castello, vattenborgen. Kycklingspett, gudomligt. Återvänder till skolan för ytterligare fotografering, minglar äpplemust med ciderkaraktär. Tränger in oss i aulan för tävling i studentsången, tror smil vann, inget viktigt. Tvingas balansera på en röd linje för att släppas in i chapmans aula, lyssnar på gymnasiekören, applåderar för stipendiater, sjunger min sista Den blomstertid nu kommer, peppar för trappan KAN INTE SITTA STILL. SPRINGER UT. Kramar pussar alla fina släktingar och vänner, kommer upp på flaket, dansar BIG BOOTY BITCHES upp för backar, ner för backar, kliver av och ringer far. Kommer hem till världens bästa studentskiva, blir bland annat uppringd av SIMON NORRSVEDEN som säger grattis och det är återigen bevisat vem (jag) som har finaste kompisen (Linda) i världen. Åker till Björkholmen igen, umgås, peppar, festar. Betalar 150 för Sliver och dansar till de stänger, letar efterfest, slutar i att vi springer runt i stan, tittar på havet från Stumholmen, tar halv sex bussen hem till vän, tar ytterligare en buss från henne och kliver in i mitt eget hus 06.38, lagom till att min ett och ett halvt år gamla kusin som sover i vardagsrummet vaknar och är redo att möta dagen.



Torsdagen 10 juni
Törnströmska tar studenten, går på en skiva. Pepp hos vän, vin på Villgotts, Sliver, dansar till ett, äter gyros, går hem till annan vän, sover tre timmar i fluffiga täcken, får skjuts till mitt eget hem 10.00.

Fredagen 11 juni
Chapmans och friskolornas student, åker in till stan igen efter tre timmar i huset. Delar ut rosor och försöker le mot folk på skolgården, det går sådär. Tittar på flaken, åker hem, byter om, går på skiva, åker hem, byter om, går på skiva, har himla trevligt och håller på att dö av sömnbrist. Vinlgar ut på stan, möter folk, regerar Sliver och dansar till tre, tar nattbussen hem, känner mig fullständig och har GÅTT SÖNDER. Kokar ägg och äter med salt kaviar, lyssnar på fåglarna på verandan, går och lägger mig 04.30.

Lördagen 12 juni
Åker in till stan efter fyra timmars sömn för att fika med världens vackraste mamma som lagt ner sin själ i allt som haft med studenten, och egentligen hela mitt liv, att göra. (Detta är dagen för min upplysning som jag redogjorde för tidigare i inlägget.) Spatserar runt på stan i mina stora glasögon och har ärligt talat aldrig känt mig vackrare. Träffar mina tre allra trognaste och vackraste följeslagare och fikar igen. Åker hem, köper pizza, stänger av mobilen och har min första riktiga hemmakväll på jag vet inte hur länge, ensam med mamma och med fullständig närvaro.

Söndagen 13 juni
Födelsedagspoolparty för fin vän, grillar marshmallows över stearinljus, jag säger inte mycket alls, blir sentimental och tårögd och varm i hela kroppen av att bara titta på alla fina individer runt mig. Cyklar hem i somamrnatten.




Onsdagen 16 juni
Sagolik fika i kvällssolen på Wayne's. Utflyttningsfest för ex klasskamrat, kan egentligen inte festa för jag ska upp tidigt.



Torsdagen 17 juni
Efter två timmars sömn spenderar jag tio timmar av årets säkert vackraste dag i fleece och vantar bakom mjölken på maxi, har sträckt varenda sena i kroppen och sett solen endast genom springan mellan lagret och lastbilen som levererade femton högvagnar med arlavaror.

Däremellan har jag bakat tårtor, haft klassdagar, gått mina sista lektioner, ätit glassar, köpt presenter, övningskört, jobbat, och allt annat man kan hitta på. Vad jag mest försökt få fram i dessa små berättelser är hur otroligt lite sömn jag fått de senaste veckorna, hur sliten och smutsig jag varit, att det egentligen var precis det jag planerade och hur mycket jag älskat det och FÖRTJÄNAT DET, utnyttjat det, levt i det, och redan saknar så det emotionellt skaver sönder mig. Om jag fick göra det igen, då skulle jag göra det igen. Jag vet inte vad som händer nu men nånting händer och det ska vara vackert och det ska vara sagolikt för livet är förbannat underbart och har bara börjat och jag har inga begränsningar, inte ens bakom mejeridisken, för även mejeridisken kan vara en välsignad plats. Alla mina kommande dagar kommer bli de vackraste hittills, det är säkert, ingenting kan stoppa mig, ingenting kan stoppa OSS, TACK FÖR DEN HÄR TIDEN, LET'S FACE THE NEW ONES, ÅH LIVET, HEJ LIVET!!!!!!!!!!!!!!!!