Spaceless

Vet inte om jag minns hur världen ser ut, hur det känns att vända ansiktet mot en blå himmel eller lägga sig i sängen med en bok för egen själslig avslappning. Haft ögonen konstant fästa på skrifter om retikulära formationer och hormonsystem, fixed target experiment och charged coupled devices, flamemission, obestämbarhetsrelationer, under en tid som motsvarar ungefär femtio liggande åttor.

I princip.






Jag kommer nog sakna det är dags för avsked ändå, om ett par månader, men för minuten vill jag ha mitt sociala liv tillbaka, eller bara titta på en film utan en hjärtrytm fem gånger det normala.