Spaceless

Senaste kanske var luddigt, men världen är förbannat luddig ibland. Precis som min favoritnalle, han är också luddig, men jag älskar honom för det finns ingen som honom.  
De senaste veckorna/månaderna har, utöver det, varit stundvis fantastiska.



 

Jag har sett ett vackert Italien; inser mina begränsningar så fort jag återvänder till Blekinge.
Tittat på schlager; älskar att det finns människor som vågar fira utan att förlora ryggrad.
Fikat oavbrutet; Waynes är mitt liv, min relation, min själ, mitt allt. 
Träffat fina Litauer; och jag är kär.
Ätit sagolika frukostar; Pannkakor, grädde, sylt. Scones, ost, marmelad. Löskokta ägg, kaviar, skogshuggargrova hembakade brödskivor. Exotiska fruktsallader. Waynesfrukost.
Poserat för vinden på höga berg; och blivit förälskad i vårt slutförda projektarbete. 
Upplevt Ronnebygatan klockan sju en lördagsmorgon; dagen efter valborg, solen skiner, sovit en timme, ska åka på konfirmation och le mot släktingar, sveper två stora statoillattar i bilen.
Lärt mig sticka i solen; och jag har kommit ett steg närmare drömmen om stickcafé och pensionerade nya bekantskaper.
Förevigat en fysiklektion; börjar inse att jag snart ska lämna skolan, det kryper innanför skinnet. Ser fram emot det, fasar för det, jag är så himla liten, hjälp mig.
Fiskat bland vitsippor; hade ingen känsel kvar i tårna.
Done some serious dancing
Samt samlat mansmagar:

        

PUSS OCH GOD NATT