Spaceless

VECKA 20

Under den gågna veckan har jag hunnit bege mig 450 meter under marken och smakat på 7000 år gammalt vatten som jag nu bevarar i en liten flaska på översta hyllan.
Jag har också fått finbesök av en liten delikat varelse som begett sig hela vägen till kusten ända från de djupa Åsedaskogarna. Hon anar inte vad hon behövdes, och vad fint det var att se henne sitta där på tågstationen när jag kom för att hämta upp henne. Vi hade äggpicknick, Waynesfrukost, och framför allt bakade vi tårta, såklart. PUSS



När hon sagt farväl skulle jag gå och ta på mig mössan tillsammans med resten av stadens studenter, och det var egentligen inte förrän vi stod där på skolgården med visselpipan i munnen som jag förstod att det händer på riktigt.

Dagen efter fick jag hålla huvudet högt och försöka mitt yttersta för att inte somna i mormors soffa under det stundande kalaset. Det är en himla tur att jag har så fina kusiner som gjorde det möjligt.

Jag har dessutom utvecklat ett starkt tuggummiberoende som tilltar i styrka varje dag. Har intalat mig själv att jag försöker bekämpa känslan, men egentligen tror jag inte att jag gör mitt bästa.

Idag har jag varit hemma för jag förtjänade det. Jag har inte gjort någonting och dagen har gått alldeles för snabbt och det har varit underbart.
Den gröna skogen väntar på mig nu. DET ÄR DAGS